- — vi inte, hur maskineriet kommer att fun- gera. Det kan hända, att han råkar ut för samma öde som italienaren. Medan Grabbe höll på med sitt anfö- rande, telefonerade Lidinghausen till radiostationen och beordrade dess per- sonal att på alllt sätt söka komma i förbindelse med det tyska strålskeppet. — Det är lönlöst, professor, grymtade Grabbe. Alla tre skeppen driver omkring någonstans ovan Heavyside-skiktet, och kanske alla tre förolyckats. Trots det allvarliga läget måste Lä- dinghausen småle. — Ni har inte höga tankar om vår vän Hegemiller, sade han, men det har jag. Om det går att rädda italienarna, kommer han att göra det, och skeppet kommer han säkerligen hem med — det är min fasta övertygelse. Det ringde i telefonen. Det var radio- stationen som meddelade: — Vi har fått förbindelse med vårt strålskepp. Hege- miller meddelar, att han har det itali- enska skeppet fastsurrat och att han bromsar Hastigheten med sina strålytor. — Där kan ni själv höra, ropade Li- dinghausen. Jag sade ju med detsamma, att vår Hegemiller klarar upp saken. Han skyndade ånyo till telefonen och gav nya order: — Säg dr Hegemiller, att jag gärna vill, att han för det itali- enska skeppet hit till Gorla. Reparatio- nen kan vi snart göra här, vilket kom- mer att inbespara onödig uppståndelse och prat i Rom. — Vad säger ni om det, Berger? frå- gade Hegemiller, sedan han mottagit Läidinghausens telegram. Vi skall ta italienaren på släp till Gorla. — En utmärkt idé! Nu är bara frå- gan den, om italienaren går med på det. Montörens fråga var berättigad. Även Villari hade hört telegrammet och med- delat Ruggero. Förslaget kom. så ovän- tat, att de till att börja med inte visste vad de skulle säga. Slutligen sade Rug- gero: — Vad skall våra gäster säga om att vi landa i Tyskland och icke i Rom? — De kommer att bli glada, att de överhuvudtaget har livet i behåll, gen- mälde Villari. | — Men det inkräktar på vår ära och vårt anseende, argumenterade Ruggero. — Vår ära kommer inte att bli större, om det tyska skeppet bogserar oss till Rom, menade Villari å sin sida. De höllo fortfarande på att argumentera, när He- gemiuller meddelade dem helt kort, att han av tekniska skäl var tvungen att landa i Gorla. Man skulle vara där om tjugo minuter, och sedan skulle saken snart klaras upp. [ÖAR de få minuter som gått sedan Hegemiller låtit strålytornas broms- kraft verka, hade de båda skeppen redan förlorat det mesta av sin hastighet. Nu flögo de på knappt tjugo kilometers höjd med en hastighet av tusen kilometer i timmen. I en vid båge hade Hegemiöller lämnat den västliga kursen och slagit in på en nordostlig, som skulle föra ho- nom raka vägen till Gorla. Inom kort hade det japanska skeppet försvunnit ur sikte. Med obetydligt minskad hastig- het fortsatte de mot väster medan Yata- hira och Hegemiller fortsatte att tele- grafera med varandra. — Vi kommer litet senare till Gorla, telegraferade japanen, först måste vi ha tag i Yoshika. Det blir lättare för er att hitta en knappnål i en höstack, tänkte Hegemil- ler, medan han sände japanerna sina bästa lyckönskningar. Den fjärran ös- terns innevånare äro alltid hövliga i alla livets skiften, tänkte han vidare, när Hidetawa tackade för välgångsönsknin- garna. — Vi hoppas kunna uppfånga Yeo- shika i luften... — Vad var det för prat? Hegemiller krafsade sig i huvudet. Hur skulle det kunna vara möjligt? Han tittade på sin klocka. Det hade knappt gått tio minuter sedan japanen störtat. Vore det tänk- bart, att han ännu befann sig i luften? Hegemiäller kunde inte svara på den frå- gan, ty allt berodde ju på vad slags fall- skärmar Hidetawa utrustat sitt folk med. Att alldeles särskilda förhållanden in- verkade när en uthoppning skedde från flera hundra kilometers höjd, hade han klart för sig. Nu insåg han att under sådana förhållanden fallskärmen måste vara av en särskild konstruktion, och han kände Hidetawa nog för att veta att denne vidtagit åtgärder för att upp- fånga Yoshika i luften. Han avvaktade med spänning hur saken skulle avlöpa, men för ögonblicket tog skeppets navi- gering all hans uppmärksamhet i an- språk. På Grabbes bord ringde telefonen. Det var Lidinghausen som hade något att omtala. — Hegemiller kommer hit med det italienska skeppet och tänker landa om fem minuter. Gör allt i ordning tills jag kommer. — Skall ske, skrek Grabbe och hängde 'upp telefonluren. I samma ögonblick ha- de han glömt sin ilska och tänkte inte UNGA MÄN ..n ömra utbilda sig i tekniska ämnen motta- gas den I nov. i byggnadstekn. mekaniska o. elektrotek- niska yrkesavdelniogarna vid Karlskoga Praktiska Läroverk Begär genast prosp. mot dubb. porto. GÖSTA HORSNER, rektor, Karlskoga mer på att förebrå sin egenmäktiga un- derlydande. Han kände sig endast glad och stolt över att det lyckats för det tyska strålskeppet och därmed även för Gorlaverken att rädda sina italienska kamrater. Han skyndade så fort benen buro ho- nom ner till den stora hallen och gav or- der om att takets båda halvor skulle öppnas och såg till att varje man var på sin post. (Forts. i nästa n:r.) Tag bilden med FOTOSOL iEbtosol är amatörens spe- ciella fotolampa. Den är liten och nätt men ger ett utomordentligt ljus av samma styrka som de sto- ra dyrbara fotolamporna. Fotosol drar endast 300 watt, räcker till minst 60 exponeringar och kostar bara 3:20. En bra reflek- tor. som mångdubblar lju- set, finns för 80 öre. LUMA konsum-kooperativa TEKNIK för ALLA 21