ee BÄRA TEKNIKERNA SKULDEN? Ett diskussionsinlägg av bergsrådet V. M. Viljanen, Helsingfors. Qvivekktigt har den naturvetenskapliga forskningen och den därur uppblomstrande tekniska utvecklingen åstadkommit det för det förflutna seklets senare hälft så karakteristiska framåt- skridandet på livets alla områden. Men samtidigt uppstod ett osäkerhetstillstånd, som började framträda i den industriella produktionen och på näringslivets olika områden i allmänhet och slutligen förorsakade spänning även i stormakternas diplo- matiska förbindelser. Den internationella konkurrensen och den därav uppkomma oron för äganderätten till marknadsmöj- ligheterna uppkom, eller med andra ord: frågan om livsrum hade uppstått. : | Vårt innevarande sekel fick nu i arv av sin föregångare detta problem jämte många nya färdiga tekniska uppfinningar, eller . sådana som stodo inför sin lösning. Inom den kemiska indu- strin började man energiskt arbeta för naturprodukters ersät- tande med konstgjorda. Likaså sysselsatte man sig intensivt på motorteknikens olika områden. De internationella ekono- miska intressemotsättningarna fingo slutligen effektiva vapen för krigföringen i de nyuppfunna sprängämnena och i motor- transportmedlen — i undervattensbåtarna, bilarna, pansarvag- narna och flygmaskinerna. Ur detta fanns det år 1914 ej mera någon återvändo. Men världskriget, som då övergick mänsk- ligheten, åstadkom ej allenast ekonomisk desorganisation av förhållandena i världen och främst i Europa, i det dess indu- stricentra, fabriker, kraftstationer m. m. råkade i lägervall, vil- ket resulterade i en oerhörd arbetslöshet. Detta skakade åter grundvalarna i stat och samhälle. Då medelklassen i de euro- peiska länderna, vars framgång och blomstring framför allt för- utsätter fredliga förhållanden och lugn utveckling, mer eller mindre förlorade fotfästet genom de av kriget förorsakade eko- nomiska och sociala omvälvningarna, måste den av kriget upp- väckta arbetarbefolkningen samla sina led och övertaga lednin- gen. Men denna förändring förorsakade inre politiska schis- mer, omvärderingar samt uppkomsten av nya idéer, vilka ofta värdesattes enbart enligt de praktiska fördelar de gåvo. Den kulturella gärningen skulle främst grunda sig på sociala förbätt- ringar, genom vilka den mänskliga anden skulle förädlas jäm- sides med förståndets utveckling. De är känt, vart en sådan utveckling förde mänksligheten: till den blodigaste och väldigaste sammandrabbning histori- en känner. Människosläktet söndersliter sig nu nfed tek- niska, redan under förra världskriget utvecklade vapen, vilka det därpå följande skedet med sin materialistiska livssyn och livsbild synnerligen effektiviserat. Det börjar verka nästan som om de finge rätt, vilka påstå, att den västerländska kultur- utvecklingen står inför sitt fall i likhet med de fyra tidigare kulturepoker, vilka före denna lyckliggjort människorna på jordklotet. Dock lär kulturens och kulturverksamhetens slutliga mål ändå vara den mänskliga andens utformning för en lyck- lig tillvaro. Just nu verkar framtiden i detta hänseende tämli- gen tröstlös, ty den tekniska skickligheten utvecklas som känt genom krig. Hade skalden Byron dock rätt då han påstod, att bildningens väg går genom farsoter, svält och krig? Då även dessa livsyttringar tyckas ha sin egen rytm, sina perioder, skulle således mänskligheten och dess framåtskridande vara underkas- tat något oundvikligt tvång. Det påstås, att detta lätt kan bevi- sas genom historiens gång på dess egna blad. Om detta är fal- let, är slutligen enbart ödet orsak till krigen. Således ingen av oss, vilket fack vi än må företräda. Om vi vilja skylla på något inom oss själva, är det väl vår bristande kännedom om männi- skan som andevarelse, som blivit efter i allt det som för övrigt skett inom utvecklingen. Människan är i detta hänseende ännu faktiskt den okända människan, såsom Nobel-pristagaren pro- fessor Carrel karkateriserat henne. Den tekniska utvecklingen har distanserat människans egen utveckling. Under den granna kulturytan synes barbaren fortfarande. Förståndet, intellektet, som nu avgudas också i form av tekniska vinningar — till vilka 10 TEKNIK för ALLA faktiskt även kriget hör — har på ett ypperligt sätt lyckats underlätta livsverksamheten öch lyckats dominera även all öv- rig själsverksamhet. Men det har ej räckt till för lösningen av livets djupaste problem. Det kalla förståndet har betvingat den intuitiva visdomen, och hjärnans avgudadyrkan har fängs- lat känslan i bojor. Människan är mer än förr en avskild, av världsalltet förskjuten varelse, vars psykiska och sedliga krafter icke räcka till att leda hans öde. Qken till nuets tragik finnes hos oss alla, vilket område inom mänsklig kunskap och förmåga vi än må företräda. Däri ha alla sin del, såväl religionens, vetenskapens, konstens, lärarkal- lets, uppfostringens som även teknikens representanter. Skrift- ställaren Harry Martinson!) har i sin kända bok givit tekni- kerna och bland dem i synnerhet ingenjörerna ansvaret därför. Man förstår honom mycket väl, en känslig konstnärsnaturs pro- testmanifestation mot all den förintelse och alla mänsklighetens kränkande bruk, som förekomma i nutida krigsföring och i dess teknik. När Harry Martinson däri ser barbarism i dess gröv- sta former och förintelsen av den västerländska kulturen, för- enar sig mången otvivelaktigt med honom. Men då orsakerna till detta sakförhållande sökas, gå meningarna genast isär. Harry Martinson anser tekniken och teknikern vara en av orsakerna till det onda. Han stämplar dem rent av som förrädare i detta hänseende. Han eget tema är poetiskt grovt när han säger: ”själva deras — teknikernas — känslolösa, hetsiga, nästan sa- distiska framrusande i bilar och på motorcyklar är på väg att vara förräderi, ty att älska sitt land är, att dröja inför vad det har att viska, och att stilla meditera över dess biologiska rum och dess naturkosmos. När han såg saken så stod det klart för honom huru hotat Sverige var av världsingenjörsandan. Or man skall kunna beskylla teknikerkåren för något i fråga om nuvarande kulturtragedi, inskränker det sig enligt vår åsikt endast därtill, att den alltför passivt förhållit sig till sam- hällslivets utveckling som råkat i händerna på mindre kompe- tenta personer. Därför har den icke heller hunnit fortskrida i jämnbredd med den nutida utvecklingen, som har varit så snabb, att de sociala förhållandena och det kontsruktiva inom näringslivet ej förmå hålla jämna steg med de tekniska vin- ningarna. Dock har samhällslivet även här i de nordiska län- derna förändrats från det enkelt agrara till en mångsidig tek- nisk organisation, som skulle förutsätta ett mycket vidsträck- tare tillvaratagande av de tekniska kunskaperna och färdighe- terna än vad som varit fallet. Utan tvivel skapar även tekniker- kårens utbildning alltför mycket specialister och individualister, för vilka helhetsintrycket av livets andliga värden och dessas upprätthållande härigenom försvinner. - Det vore svårt att på annat sätt förstå en del teknikers erbjudande att med sina kunskaper och färdigheter bistå stater, som de torde dock veta kämpar just mot de idéer, vilka även för dem borde vara värde- fulla, mot individuell frihet, självständig verksamhet och privat företagsamhet, på vilka den västerlänska kulturgärningen grun- dar sig. | DEE Harry Martinsons kritik ifråga om teknikens och dess representanters skuld till nuvarande interregnum i Europa således kan hänföras till hans diktarsyn på saken, ger den dock skäl till självstudium såväl inom tekniker- som övriga fackkret- sar. Huru det nu rasande storkriget än må sluta, är frågan om den europeiska och västerländska kulturens framtid så allvar- sam och vittbärande, att alla andliga krafter, av vad slag de än vara må, borde samlas kring denna fråga. Det är självklart, att vi befinna oss i en tidpunkt, då mångt och mycket måste omvärderas och till detta hör även människans inställning till kulturen och dess utveckling. 1) Verklighet till döds, Norstedt.