- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 37. 12 sept. 1941 /
20

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SR erövrar rymden, av Hans Dominik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

e
Hegemiller med fyra av sina bästa ar-
betare in i kommandorummet.

— Gör ert bästa, Hegemiller, sade
Grabbe till honom. Jag har lovat våra
vänner; att de kan starta om en halv-
timme.

— Vi ska” göra vårt bästa, svarade
Hegemäiller och började dirigera sitt
folk. Skruvnycklar anbringades, bultar
och spårkilar borttogos och på mindre
än fem minuter låg axeln fri.

— En ful brottyta, brummade Hege-
miller för sig själv. I alla fall vore
det väl tusan om vi inte skulle kunna
laga den.

Under tystnad hade Ruggero åsett
det snabba och skickliga sätt, på vilket
Hegemäillers folk utförde sitt arbete. Så
småningom återkom hans livslust.

— Ja, kan ni göra det arbetet på en
halvtimme, så kan ni trolla, sade han.

— Det är inget trolleri, professor, en-
dast fina svetsgrejor. Om en kvart kan
man inte se att axeln varit bruten, sva-
rade Hegemiller.

Fult hade Hegemäller kallat brottet
och han behövde inte ändra sin utsago
när bitarna kommit till svetsverkstaden.

— Skär av tio centimeter och sätt dit
ett nytt stycke, kommenderade han sina
montörer, som alla visste vad de skulle
göra. Styckena lågo redan i kläm och
metallsågarna åto sig in i stålet. På
annat ställe var man redan i färd med
att såga till ett passande stycke. Det
dröjde inte länge förrän allt låg inpassat
i en stor svetsmaskin. En transforma-
tor brummade och axelns brottytor lyste
vitglödande när strömmen gick igenom
skarvytorna, som i nästa ögonblick voro
hopsvetsade.

Megemäiller tog upp sin klocka.

— Hittills ha vi använt tio minuter.
Nu fort in med den i slipmaskinen!

I denna roterade slipskivor av dia-
manthård korund som gåvo axeln en
spegelblank yta.

— Fem minuter, sade Hegemiller när
hans arbetare togo ut axeln från slip-
maskinen för att bära den tillbaka till
Ruggeros strålskepp.

— Vi skulle gärna vilja göra er säll-
skap till Rom, professor, sade Grabbe i
samma ögonblick som Hegemiller up-
penbarade sig med sitt folk. Ruggero
glömde att svara och bara stirrade som
förhäxad på axeln, som arbetarna bar
— han trodde inte sina ögon. Kunde
det verkligen vara den gamla axeln?
Han kände på den med fingrarna och
fann den lika god som ny. Nu åter-
fick han sin gamla tillförsikt och tac-
kade Hegemäiller på det varmaste, vilket
nästan gjorde denne förlägen.

20 TEKNIK för ALLA

— Det är inte min förtjänst, profes-
Sor, utan verkets inrättningar som gjort
det möjligt. Nu är det bara sju minuter
kvar, sade han vändande sig till arbetar-
na, som redan höllo på att passa in ax-
eln.

— Ni svarade inte på mitt förslag,
professor, påminte Grabbe. Vill ni kan-
ske inte att vi gör er sällskap till Rom?

— Tvärtom, herr Grabbe, jag känner
mig glad däröver. Vi vet att vi ha er
och våra japanska vänner att tacka för
vår räddning.

— Arbetet är färdigt, herr, Grabbe!
rapporterade Hegemäller, och det har
tagit tjugonio minuter och trettio sekun-
der... Professor Ruggero kan starta när
han vill.

På en vink av Grabbe begav sig Villa-
ri till kasinot för att hämta Ruggeros
gäster.

— Han kommer nog inte tillbaka så
Snart, menade Hegemäller, ty när jag
passerade kasinot voro herrarna som
bäst i farten med att berätta sina även-
tyr. Man kan höra dem lång väg.

— Säg mej Hegemiller, avbröt ho-
nom Grabbe, vad säger ni om, att vi
följer Ruggero till Rom med vårt skepp?

— En utmärkt idé, herr Grabbe! sade
Hegemäller och slog förnöjd ihop hän-
derna. Jag har alltid tyckt det skulle
vara roligt få se Rom. Hoppas profes-
sor Lidinghausen ingenting har där-
emot.

— Så korrekt ni har blivit på en gång,
herr Hegemäiller. I förmiddags susade ni
bara iväg med vårt skepp utan att frå-
ga en människa om lov.

— Ja, det var fara å färde, herr
Grabbe, och varje minut var dyrbar,
svarade han och försökte leda in samta-
let på något annat. — Så synd, att Hi-
detawa inte skall vara här! Han är väl
just nu någonstans i Spanien och letar
efter en störtad besättningsman. Vore
han här kunde vi alla tre flyga till Rom.
Det bleve en hel flottilj. Det skulle väl
göra intryck.

— Ja, men nu är han tyvärr inte här,
min käre Hegemiller, utan....

— Goddag, mina herrar, sade Hideta-
wa, som i detsamma kom in i komman-
dorummet. Vad har ni tänkt göra? frå-
gade han professor Ruggero. — Skadan
är redan reparerad så jag är färdig att
starta när som helst. ;

— Ja, vi ha bara väntat på er, sade
Hegemiller, vi ha nämligen ett ordspråk
som säger, att alla goda ting äro tre.

Han såg på Hidetawas min att den-
ne inte begrep, vad han syftade på, och
fortsatte därför: — Vi har nämligen be-
slutat att följa professorn till Rom med

vårt skepp och höll just på att tala om,
hur trevligt det vore, om ni kunde följa
med oss också. : Vi föreställer oss att
det skulle bli en verkningsfull avslutning
på professor Ruggeros propagandaflyg-.
ning.

Efter något funderande svarade han:
— Om det passar professorn, så varför
inte?

— Ni gör mig en stor glädje, avbröt
Ruggero, ni tjänar därigenom också vår
gemensamma sak. Jag känner mina
landsmän, som lätt bli eld och lågor men
också lätt nedslagna. Sedan vi landade
här i Gorla ha vi hela tiden stått i ra-
dioförbindelse med Rom. Tiotusentals
människor väntar trots förseningen på
vår återkomst. Det kommer att bli ett
jubel utan like, och man kommer att tro
ännu starkare på vår sak om vi inte
kommer ensamma.

— Då vill jag med nöje följa med,
sade Hidetawa.

Utanför ljöd nu ett virrvarr av röster.
Villari och Tomaseo hade hämtat Rug-
geros gäster och hade haft besvär att
förmå dem att inte stanna för att be-
skåda de andra två skeppen.

Nu marscherade alla under glam och
prat in i det italienska skeppets passa-
gerarrum. Japanerna och tyskarna gingo
till sina skepp, och därpå stängdes över-
allt skeppsdörrarna. Först steg det ita-
lienska skeppet upp, sedan följde Hide-
tawa och Hegemiller, och kursen sattes

på den italienska huvudstaden.
x

är professor Ruggero sagt att tio-
N tusen personer väntade på startplat-
sen, hade han tagit till i underkant. En
oöverskådlig människomassa hade lägrat
sig runt startplatsen. Många tusen ha-
de sett när det italienska strålskeppet
steg upp, och nu hade ytterligare många
tusen kommit för att se landningen.

De hade jublat, när Fysikaliska insti-
tutets stora högtalare berättade om
flygningen över den amerikanska konti-
nenten och hade betryckta tystnat, när
underrättelsen om maskinskadan med-
delades. Ännu våldsammare hade bifal-
let genljudit över den stora platsen, när
man fick reda på japanernas hjälp. När
sedan Ruggero i sina nödrop talade om
den outhärdliga hettan, greps .massan
av djup nedslagenhet. Med andlös spän-
ning hade man sedan åhört det tyska
strålskeppets räddningsmanöver, medan
under tiden allt flera människor ström-
made till. När högtalaren förkunnade, att
Ruggeros skepp var säkert tjudrat i den
tyska maskinens trossar, darrade luften

av hurrarop, och när underrättelse in-

gick, att landningen lyckligt ägt rum i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:13:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-37/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free