Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marconi — den trådlösas uppfinnare, av Sverre S. Amundsen - Guglielmo experimenterar - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKT DETALJERAD
ritning i full skala
till
barken
ALBERTINA”
(beskriven i nr 31
av TfA)
säljes till ett pris av
kronor 2: —
Till TEKNIK FÖR ALLA
Box 3137, Stockholm 3.
Härmed rekvireras ritning i full
skala av barken ”Albertina”
Avgiften kr. 2:— medföljer i fri-
märken, torde jämte portokostna-
den uttagas per postförskott.
(Stryk det som ej avses.)
ee 008800 PPP PR R RA
Bostad:
ec c- PPP PPK
[HOJ (LIRLLE ig an GORGOLIELIEJVACELITJLV
Ta chansen
att förtjäna
pengar:
Bliv
Teknik för Alla,
ombud = för
veckotidningen
för praktiskt folk.
Till Teknik för Alla.
Box 3137, Stockholm 3.
Undertecknad önskar få sig till-
sänt ombudsvillkor och material:
IN GITUE 20 pels sle Sörens Re oc e A SST Edelere
Bostad:
Adress:
12 TEKNIK för ALLA
slut gick hon till läkaren och frå-
gade, om det inte vore bäst att
bromsa litet på Guglielmos studie-
intresse.
— Nej, svarade denne. Det skulle
bara göra skada och hindra honom
i hans arbete. Vad en pojke som
Guglielmo först och främst behö-
ver är uppmuntran. Giv honom det!
Så hade hon fått sin uppgift. Det
blev hennes lott att gå till fadern
och tigga pengar till böcker, verk-
tyg, materialier och maskiner. Hon
måste noga redogöra för vad varje
sak kostade, vad den skulle använ-
das till och var den skulle köpas.
Giuseppe Marconi var alltigenom
ekonom. Hans första grundsats som
sådan var att ge ut så litet pengar
som möjligt. Skulle han över hu-
vud taget ge ut-pengar var det för
att förtjäna. Men vad skulle det väl
komma ut av allt detta Guglielmos
experimenterande? Antagligen ing-
enting alls. Egendomligt nog lät
han dock övertala sig, och så kom-
mo de nödiga medlen fram. Det var
inte lätt att motstå Anna, hustrun
hans, ty fast han ofta visade sig
sträv och karsk mot henne, var han
i grund och botten så gränslöst kär
i henne, och när hon bad om något,
kunde han ändå inte i längden mot-
stå. Men ibland suckade han djupt,
då han räknade upp pengarna, som
hon bett om.
Det var egentligen bara modern,
som hade tålamod att höra på Gug-
lielmo, när han lade ut sina planer
och beskrev sina experiment. Och
ändå förstod hon knappast någon-
ting av dem. Men hon fortsatte att
trösta honom, när det gick galet för
honom, hon uppmuntrade honom
att hålla ut, hon gladde sig med ho-
nom, när han fick ett försök att
lyckas. Hon såg till, att han gick
till sängs på kvällarna i normal tid
och lärde honom, att en uppfinna-
re mår endast väl av att äta på re-
gelbundna tider som vanligt folk
och att han visst inte blir ett min-
dre snille för att han tvättar sig
och kläder sig snyggt och ordent-
ligt, ja, t. o. m. att han uppträder i
fina, förnämliga kläder, när det så
skall vara. Men sist och inte minst ’
— hon var den, som ställde om att
han fick särskild undervisning i
elektricitet av Italiens mest fram-
stående professor i det ämnet,
Agosti Rhigi vid Bologna universi-
tet.
et var sommaren 1894 som Gug-
lielmo fick den stora idén. Han
bodde tillsammans med sina bröder
uppe i de italienska Alperna. En
dag satt han och läste i en teknisk
tidskrift, där det bland andra ar-
tiklar fanns en om en nyss avliden
tysk vetenskapsman, Heinrich
Hertz, som hade påvisat, att elek-
triska vågor utan tråd kunde fort-
plantas genom ett rum.
Guglielmo läste artikeln om och
om igen. När han lagt sig på kväl-
len, arbetade hans tankar länge
och ihärdigt med de mystiska vå-
gorna.
Nästa morgon låg han länge all-
deles stilla, klarvaken. Han kände,
att han kommit på något märkvär-
digt, som han måste behålla, fästa
och utforma i sin tanke, något, som
icke fick försvinna — en stor idé.
Var det något, som han drömt, eller
hade han tänkt ut det på kvällen,
innan han somnade? Han visste in-
te riktigt säkert. Nu stod det emel-
lertid klart för honom: Det måste
vara möjligt att nyttja de elektriska
vågorna för att sända meddelanden
utan tråd. Detta måste han försöka
utföra, så snart han kom hem till
Griffone. Här uppe i Alperna hade
han inte verktyg och apparater för
dylika experiment. Men han läste
allt vad han kom över i tidningar
och böcker om försöken med elek-
triska vågor. Ännu visste veten-
skapsmännen ej mycket därom.
Hertz var endast trettiosju år gam-
mal, när han dog, och han var
egentligen den ende, som riktigt på
allvar experimenterat med dessa
saker. Guglielmos fantasi arbetade
vidare, och han trodde sig redan
ha funnit utvägar för en lösning av
den trådlösa telegraferingen.
Hösten kom, och bröderna Mar-
coni återvände hem till Pontecchio.
Modern ställde om, att Guglielmo
fick använda de två stora vinds-
rummen uteslutande för sina expe-
riment. Och nu började det på all-
var.
Ingen annan än han själv hade
nyckel till rummen, och till och
med när han arbetade där, hade
han dörrarna låsta. Natt efter natt
kunde modern se, hur det lyste där-
uppe. En och annan sen kväll smög
hon sig uppför trapporna och knac-
kade på dörren. En nersmutsad
pojke med håret i värsta oordning
kom farande mot dörren, vred om
nyckeln och sade brådskande:
— Kom in, mor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>