— Jag tycker, att du skall gå till sängs nu, pojken min. — Ja, ja, mor, när jag blir trött, o SC ar Hon var den enda, som fick lov att komma in i rummen när som helst. Någon enstaka gång måste dock någon av tjänstefolket få komma in och städa litet. Men då passade Guglielmo på och såg efter att ingenting rubbades eller kom i oordning. Den arma städerskan var nästan säker på att döden själv lu- rade på henne överallt i dessa mys- tiska rum med deras konstiga tråd- rullar, flaskor och allehanda under- liga apparater, som fyllde hyllor, bord och en stor del av golven. — Men vad i all sin dar håller pojken på med, eftersom han lever så där i formligt belägringstill- stånd? frågade pappa Giuseppe en dag. — Folk låter honom inte vara i fred med sina saker, om han inte får stänga in sig så där, svarade modern. Det gör väl ändå ingen- ting, att han har de två vindsrum- 'men ensam för sig. Vi ha ju gott om utrymmen här på Griffone, eller hur? — Men han går ju aldrig ut, sade fadern. Detta är ett osunt liv för en pojke i hans ålder. Vet du för resten, vad han egentligen experi- menterar med? Jag blir ju aldrig invigd i hans hemligheter utan får bara allt emellanåt höra, att han behöver pengar för inköp, ganska mycket pengar till och med, och ännu har jag inte fått igen ett öre av dem. — Jo, svarade modern, jag kan gärna tala om vad han experimen- terar med. Han menar, att man kan skicka signaler, ljud, tal o. dyl., ge- nom luften från en plats till en an- nan, utan tråd — — , — Bevare mig väl, är han rent tokig! sade pappa Giuseppe, rullade med ögonen, rynkade ögonbrynen och ryckte på axlarna. Anna Mar- coni såg allvarligt på honom, och det kom honom att betänka sig och sluta upp med att hålla på så där. — Ja, ja, låt honom experimen- tera, tills han tröttnar på det. Men för en far vore det kanske inte ur vägen att någon gång få se sin son, när man nu bor i samma hus, eller hur? Hela vintern och våren och som- maren med varade Guglielmos ”be- lägringstillstånd”. Det var minsann inte någon lek att vara uppfinnare, utan han måste arbeta som en stol- le. I veckor kunde han hålla på med en sak, men när den stora dagen kom, och allt borde vara färdigt, blev det stopp. Det hela fungerade inte alls så som han tänkt sig. Så måste han se igenom alltsammans, kontrollera ledningar, se till att alla skruvar slöto till ordentligt o. s. v. Men nej, ändå lyckades det inte. Han fick börja om igen. Ibland blev han förtvivlad, det gick runt i huvudet, och han wille nästan slänga undan alltsammans. Han höll på att stupa av modlöshet, för- argelse och trötthet. Så sov han några timmar och började om igen. Äntligen var han då färdig! Med oerhörd spänning motsåg han det stora ögonblick, då han på nytt skulle pröva sina ledningar. Misslyckat! (Forts i nästa n:r.) ”Det svenska stålet blir det prima don av, det vet jag, för jag har alltid National rakblad i packningen. Man ska ju vara en prydnad för eo 7 sin uniform och då är det extra tunna National en god hjälp. 10 öre är billigt för det bladet, så länge som man kan ha det.” ö NATIONALE A..B. MATADORVERKEN » Skandinaviens största rakbladsfabrik. r z 2 F 2 TEKNIK för ALLA 13 RNE