Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fokker — den flygande holländaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En eskader Fokker-trip
ljus i den holländska kolonin Blitar vid
Kederi inte långt från Batavia en dag
år 1890, fick namnet Anthony Hermann
Gerhard. Hans far hette Fokker, och
lille Anthony blev den, som i tidens full-
bordan kom att framstå som flygplans-
konstruktörernas okrönte konung.
Anthony Fokkers insatser på flyg-
ningens område torde vara tämligen
välkända för de flesta, och inte heller
torde det vara obekant, att det var han,
som under det förra världskriget indi-
rekt skänkte tyskarna de stora segrarna
i luftstriderna på västfronten. Fokkers
konstruktioner voro av epokgörande be-
tydelse för flyget under såväl denna tid,
som senare, och hans upptäckter och ny-
skapelser på det flygtekniska området
äga en oerhörd betydelse för det nu på-
gående luftslaget om världsherraväldet.
Det var dock mera en historiens nyck,
att Fokker kom att spela denna roll.
Hans främsta strävanden gingo otvivel-
aktigt ut på, att utveckla flyget till att
bli ett redskap i det fredliga framåtskri-
dandets tjänst. Under förra världs-
krigets drabbningar i luftrummet över
Flandern prövades Fokkers konstruk-
tioner och sattes på våldsamma prov.
Segrar eller nederlag för de tyska
färgerna sporrade honom, frivilligt eller
ofrivilligt, till nya ansträngningar, och
som så många gånger förr i historien
var det den blodiga kampen på liv och
SR zE FREE AES
Den första uppfinningen — den fjädrande bilrimgen. Fokker
synes längst till vänster.
4 TEKNIK för ALLA
lan på västfronten under förra världskriget.
död människor mot människor, som fick
utgöra det stimulerande medlet till fram-
åtskridande. Fokker var ingen krigare,
det var yttre omständigheter, som tvinga-
de honom att ställa sitt snille i krigs-
gudens tjänst. Men även om dessa hans
insatser kunna betraktas ur olika syn-
vinklar, beroende på politiska inställ-
ningar, råder det dock intet tvivel om,
att de fått en än större betydelse för
den fredliga utvecklingen av det snab-
baste och bekvämaste kommunikations-
medlet hittills.
Under den lugna perioden mellan två
världskrig utvecklades civilflyget i oer-
hört snabb takt. Över hela världen
spändes ett osynligt nät av flyglinjer,
och mycket av detta framåtskridande
måste skrivas på Anthony Fokkers
konto.
Som så många andra stora män har
Anthony Fokker skrivit sina memoarer,
och det är en läsning så spännande och
intressant, att den går utanpå det mesta,
som bjudits i den vägen. Dessa memo-
arer, utgivna på svenska av Gebers för-
lag i serien ”Dåd och bragd”, ligga till
grund för denna artikel.
A mthonys föräldrar reste efter någon
tid åter tillbaka till Holland och slogo
sig ned i staden Haarlem, men Anthony,
som vuxit upp till en riktig liten vild-
basare under det fria livet i Blitar, var
inte lika förtjust som föräldrarna att
komma till Holland. Han hade näm-
ligen hört talas om, att han där skulle
sättas i skola, och även om han inte
visste vad skola var för någonting, tyck-
te han ändå, att det lät olycksbådande.
Det visade sig också snart, att lille
Anthonys skolgång gick både honom
själv, föräldrarna och framförallt lärar-
na på nerverna. Det enda ämne, som
han utmärkte sig i var slöjd, och även
om pappa Fokker var förtvivlad över
sin sons ringa intresse för kunskaper,
uppmuntrade han honom dock att fort-
sätta med sin hobby, träslöjd. Pappa
Fokker själv knåpade nämligen själv
ganska mycket med sådana saker.
Anthony fick en vindskammare till
sitt eget förfogande, och där inredde
den lille grabben en fullständig verk-
stad, i vilken han tillverkade leksaker
av olika slag. Särskilt var han intres-
serad av tåg och järnvägar. Han hade
skaffat sig ett stort järnvägssystem med
fyra långa linjer och med ett aktnings-
värt skennät, som gick kors och tvärs
över rummet med massor av växlar och
signaler. Loken drevos med urverk och
växlarna sköttes med handkraft, men
för att hålla denna stora anläggning i
gång behövdes en ganska stor personal,
och denna utgjordes av grannpojkarna.
Ibland hände det emellertid, att dessa
strejkade, och då var järnvägen närmast
obrukbar. Anthony ville vara oberoende,
och därför konstruerade han ett sinnrikt
system av snören som löpte tillsammans
i ett kontrolltorn. Utan att röra sig ur
fläcken, kunde nu Anthony låta sina
tåg rusa fram efter linjerna, stanna
dem på stationerna, växla in dem på
sidospår o. s. v. Emellertid måste han
då och då resa sig för att dra upp
urverken, och för att slippa ifrån det
besväret, beslöt han sig för att elektri-
fiera hela anläggningen. Det gjorde
han också på egen hand. Och till ytter-
mera visso elektrifierade han också dörr-
handtagen för att få vara i fred för
objudna gäster. Med hjälp av ett system
av induktionsrullar och sinnrika kon-
takter höll han bokstavligt talat rent
hus. De som kommo i beröring med hans
genialitet på detta sätt voro förklarligt
nog inte så förtjusta över hans uppfin-
ningar på det elektrotekniska området.
Anthony konstruerade även explosions-
motorer och andra saker, som kunna
Fokker uppvisningsflyger i Johannisthal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
