En eskader Fokker-trip ljus i den holländska kolonin Blitar vid Kederi inte långt från Batavia en dag år 1890, fick namnet Anthony Hermann Gerhard. Hans far hette Fokker, och lille Anthony blev den, som i tidens full- bordan kom att framstå som flygplans- konstruktörernas okrönte konung. Anthony Fokkers insatser på flyg- ningens område torde vara tämligen välkända för de flesta, och inte heller torde det vara obekant, att det var han, som under det förra världskriget indi- rekt skänkte tyskarna de stora segrarna i luftstriderna på västfronten. Fokkers konstruktioner voro av epokgörande be- tydelse för flyget under såväl denna tid, som senare, och hans upptäckter och ny- skapelser på det flygtekniska området äga en oerhörd betydelse för det nu på- gående luftslaget om världsherraväldet. Det var dock mera en historiens nyck, att Fokker kom att spela denna roll. Hans främsta strävanden gingo otvivel- aktigt ut på, att utveckla flyget till att bli ett redskap i det fredliga framåtskri- dandets tjänst. Under förra världs- krigets drabbningar i luftrummet över Flandern prövades Fokkers konstruk- tioner och sattes på våldsamma prov. Segrar eller nederlag för de tyska färgerna sporrade honom, frivilligt eller ofrivilligt, till nya ansträngningar, och som så många gånger förr i historien var det den blodiga kampen på liv och SR zE FREE AES Den första uppfinningen — den fjädrande bilrimgen. Fokker synes längst till vänster. 4 TEKNIK för ALLA lan på västfronten under förra världskriget. död människor mot människor, som fick utgöra det stimulerande medlet till fram- åtskridande. Fokker var ingen krigare, det var yttre omständigheter, som tvinga- de honom att ställa sitt snille i krigs- gudens tjänst. Men även om dessa hans insatser kunna betraktas ur olika syn- vinklar, beroende på politiska inställ- ningar, råder det dock intet tvivel om, att de fått en än större betydelse för den fredliga utvecklingen av det snab- baste och bekvämaste kommunikations- medlet hittills. Under den lugna perioden mellan två världskrig utvecklades civilflyget i oer- hört snabb takt. Över hela världen spändes ett osynligt nät av flyglinjer, och mycket av detta framåtskridande måste skrivas på Anthony Fokkers konto. Som så många andra stora män har Anthony Fokker skrivit sina memoarer, och det är en läsning så spännande och intressant, att den går utanpå det mesta, som bjudits i den vägen. Dessa memo- arer, utgivna på svenska av Gebers för- lag i serien ”Dåd och bragd”, ligga till grund för denna artikel. A mthonys föräldrar reste efter någon tid åter tillbaka till Holland och slogo sig ned i staden Haarlem, men Anthony, som vuxit upp till en riktig liten vild- basare under det fria livet i Blitar, var inte lika förtjust som föräldrarna att komma till Holland. Han hade näm- ligen hört talas om, att han där skulle sättas i skola, och även om han inte visste vad skola var för någonting, tyck- te han ändå, att det lät olycksbådande. Det visade sig också snart, att lille Anthonys skolgång gick både honom själv, föräldrarna och framförallt lärar- na på nerverna. Det enda ämne, som han utmärkte sig i var slöjd, och även om pappa Fokker var förtvivlad över sin sons ringa intresse för kunskaper, uppmuntrade han honom dock att fort- sätta med sin hobby, träslöjd. Pappa Fokker själv knåpade nämligen själv ganska mycket med sådana saker. Anthony fick en vindskammare till sitt eget förfogande, och där inredde den lille grabben en fullständig verk- stad, i vilken han tillverkade leksaker av olika slag. Särskilt var han intres- serad av tåg och järnvägar. Han hade skaffat sig ett stort järnvägssystem med fyra långa linjer och med ett aktnings- värt skennät, som gick kors och tvärs över rummet med massor av växlar och signaler. Loken drevos med urverk och växlarna sköttes med handkraft, men för att hålla denna stora anläggning i gång behövdes en ganska stor personal, och denna utgjordes av grannpojkarna. Ibland hände det emellertid, att dessa strejkade, och då var järnvägen närmast obrukbar. Anthony ville vara oberoende, och därför konstruerade han ett sinnrikt system av snören som löpte tillsammans i ett kontrolltorn. Utan att röra sig ur fläcken, kunde nu Anthony låta sina tåg rusa fram efter linjerna, stanna dem på stationerna, växla in dem på sidospår o. s. v. Emellertid måste han då och då resa sig för att dra upp urverken, och för att slippa ifrån det besväret, beslöt han sig för att elektri- fiera hela anläggningen. Det gjorde han också på egen hand. Och till ytter- mera visso elektrifierade han också dörr- handtagen för att få vara i fred för objudna gäster. Med hjälp av ett system av induktionsrullar och sinnrika kon- takter höll han bokstavligt talat rent hus. De som kommo i beröring med hans genialitet på detta sätt voro förklarligt nog inte så förtjusta över hans uppfin- ningar på det elektrotekniska området. Anthony konstruerade även explosions- motorer och andra saker, som kunna Fokker uppvisningsflyger i Johannisthal.