Det första plan med fribärande vinge, som Fokker Det var år 1916. konstruerade. tjusa ett pojksinne, men själva vänd- punkten inträdde dock sedan han börjat bygga en kanot. Den fick pappa Fok- kers fulla gillande. Kanoten försågs med mast och segel, och Anthony seg- lade den med tillhjälp av en utriggare. Detta var början till hans segelsport och hans intresse för farkoster, som man kunde segla eller flyga med. fter mycken möda och med allt annat än goda vitsord klarade Anthony till slut av skolan och ansåg sig mogen att mera på allvar kunna ta itu med de många uppfinnarproblem, som hopat sig i hans ungdomliga hjärna. Tillsammans med en skolkamrat, vars föräldrar voro i den på den tiden ganska sällsynta be- lägenheten att äga en bil — det var år 1908 —, tog han nu itu med att söka förbättra ringarna, som voro en källa till ständig förargelse. Motorn kunde han. snart både utan och innan, men ringarna... Ständigt voro de utan luft, och Anthony grubblade länge över var- för ingen kommit på idén att uppfinna en punkterfri ring. Nå, eftersom ingen annan gjort det, så fick han väl ta saken i egna händer. Det arbete som de båda pojkarna lade ned på denna uppfinning är värt ett eget kapitel, men vi låta oss nöja med att konstatera, att uppfinningen, som i sig själv var i det närmaste genial, slu- tade med en finansiell krasch. Efter många misslyckade försök hade pojkar- na lyckats konstruera ett fjäderhjul i form av ett stålband, som var böjligt och fastgjort med hjälp av fjädrar vid en fast fälg runt hjulet. Dessa fjädrar kunde hoppressas och hastigt utvidgas igen, och på det sättet kunde stålhjulet ge efter för tryck och åter inta sin ur- sprungliga ställning, när trycket upp- hörde. För att förhindra att uppfinningen blev stulen företogs alla experiment nattetid, och som provbana valdes ett stycke snörrät landsväg, som på en sträcka av 25 km löpte parallellt med järnvägen Haarlem— Amsterdam. Paris- expressen passerade denna sträcka strax före midnatt, och pojkarna lade sig på lur för att köra i kapp med det. Lok- föraren lärde sig så småningom känna igen dem, och när han närmade sig platsen drog han i ångvisslan och släpp- te på mera ånga medan eldaren fick arbeta som en galning. De båda döds- föraktande ynglingarna lyckades komma upp i den aktningsvärda hastigheten av 60 km/tim, och antagligen var det tur, att bilen inte orkade mera, ty vägen var mycket smal. Uppiinningen lovade gott för fram- tiden, och Anthonys far blev så in- tresserad, att han engagerade en patent- expert att tillvarata uppfinnarnas in- tressen. Advokaten lovade guld och gröna skogar, experimenten fortsattes, utgifterna stego för varje vecka, och till slut ville inte föräldrarna betala mera. Fjäderhjulet demonstrerades emellertid med stor framgång för en del automobil- fabrikanter, och de förhoppningsfulla gossarna voro tämligen säkra på att göra en god affär, då advokaten en vac- ker dag dök upp, ganska lång i ansiktet, och berättade, att han alldeles nyligen upptäckt ett franskt patent, som var äldre än det Anthony Fokker & &C:o sökt. Och därmed var det fokkerska fjädrande bilhjulet förvisat till glöm- skans dal. Men det hade kostat åtskil- ligt, innan det kom så långt. Den som var mest besviken var säkert Anthonys far. Han hade hoppats kunna visa vän- ner och bekanta att Anthony ändå dug- de till något, men dessa förhoppningar Det första synkroniserade maskingeväret provas på ett Fok- kerplan. Fokker själv synes i förarsätet. kom nu på skam. Till på köpet hade hans odåga till son, efter ett besök på en utställning i Bryssel, där ett Latham- aeroplan fanns uppställt till beskådande, förklarat att han ville bli flygare. Nu inriktades Anthony Fokkers hela intresse på flygningen. Han hade noga följt med utvecklingen på detta område och kände till det mesta om pionjärer- na. Då Wilbur Wright kom till Frank- rike hade Anthony samlat så mycket uppgifter om hans maskin som det var möjligt. Han hade också utarbetat sina teorier och kommit till det resultatet att största felet med Wrights plan var att det hade mycket dålig längdstabilitet. Han hade även följt Henri Farmans och Louis Blériots experiment och kom- mit till samma resultat beträffande de- ras plan. Och nu drog sig Anthony tillbaka till sin vindskammare och ägnade sig åt modellbygge i stor skala. Genom att prö- va mängder av olika vingar kom han sluligen underfund med, att en vinge med utpräglad V-form kombinerad med högt liggande tyngdpunkt kunde ge en maskin utmärkt sidostabilitet. Då han nu fått fram en maskin, som var myc- ket stabil, stod det klart för honom, att det inte var nödvändigt att vrida ving- Så här såg den maskin ut, med vilken Fokker vann tävlingen för transportabla militärmaskimer 1912. TEKNIK för ALLA 5