EPLENXTGCT "9 I FLYGPLANSTILLVERKNINGEN eg I följd av den allt snabbare utveck- lingen och tillverkningen av flygplan i olika länder måste många problem lö- sas. Ett av de allra viktigaste är problemet att ge flygplansbesättningen största möjliga skydd samtidigt som sikten åt alla håll bör vara den bästa möjliga. Lösningen av detta problem har visat sig ligga i användningen av genomskinliga plastiska material. I första hand har plexiglaset visat sig vara ytterst användbart vid flyg- planstillverkningen. Det är i själva verket ett konstharts, men mer genom- skinligt än glas och behåller sin genom- skinlighet trots solbelysning, olika vä- derleksförhållanden och temperaturvaria- tioner. Till sin vikt är det blott hälf- ten så tungt som vanligt glas men har trots detta två eller tre gånger större Här formas nospartiet till ett bombplan till av ett stycke hett plexiglas. Det gäller att vara rask i vändningarna, så glasskivan inte kallnar. motståndsförmåga. Dessutom kan det som varande ett termoplastiskt material utformas med största lätthet. Bearbet- ningen ställer sig likaledes enkel, då plexiglaset lätt låter sig skäras eller borras, varigenom de eljest nödvändiga komplicerade fastsättningsanordningar- na kunna förenklas i hög grad samt gö- ras mindre, vilket givetvis medför ökade siktmöjligheter. Vid = tillverkningen av plexiglas för flygplansdelar iakttages största omsorg. Arbetet börjar med gjutningen av en flat skiva, som noggrant skyddas mot förorening av smuts och främmande ämnen. Samma omsorg iakttages ge- nom hela tillverkningsproceduren för att ingenting skall kunna hända, som kan försämra sikten genom glaset. De gjutna skivorna hängas vanligen las rödbrännande, emedan den efter bränning får en vackert röd färg. Denna användes till keramik. Under den kommer så ett lager gulbrännan- de lera, som är kalkhaltig och efter bränning blir gul. Den senare leran användes till plattor, kakel och en del andra saker. På de rälsbanor som stråla ut från fabriken mot lertagen föres leran i små vagnar in i fabriken, där den gula leran blandas med vatten i ett slam- verk, och sedan föres ut i stora bas- sänger, där den får ligga över vintern, och därefter nästa vår upptages sedan vattnet avdunstat. Plattillverkningen är högt mekani- serad och sinnrik. Den för plattor av- sedda gulleran krossas och siktas på särskilda maskiner (s. k. kollergång- ar) och föres sedan i trummor till pressmaskinerna, där det erhållna pulvret i torrt tillstånd pressas i stålformar under ett tryck av c:a 400 kg pr cm? till plattor av olika format. ' Dessa plattor, som i sitt nypressade tillstånd äro mörkgråa med skarpa kanter, få en hastig avputsning innan de i speciella ställningar föras in i en torkugn för att bli av med den smula fuktighet de ha, och vandra sedan så småningom till ugnarna, där de få genomgå en första bränning, den s. k. skröjbränningen. Efter denna första bränning blir det avsyning och putsning, varefter plattorna glaseras, vilket sker i sär- 18 TEKNIK för ALLA skilt konstruerade glaseringsmaskiner. Glasyren lägges på i form av en tunn välling, vars fuktighet genast suges upp av de porösa plattorna. Glasyrtillverkningen är en särskild historia. Glasyren består huvudsakli- gen av bly, tennoxid och kvarts, och för att få fram olika färger tillsättas andra metalloxider. Ett otal olika fär- ger komma här till användning och de mest skilda smakriktningar kunna till- fredsställas. Den ena färgen är läck- rare än den andra, och man förstår lätt att dessa eleganta, hygieniska, ut- märkt vackra plattor ha blivit en ef- tersökt artikel i moderna byggnader. Efter att plattorna glaserats följer den andra bränningen, den s. k. glasyr- bränningen. Plattor mest, men också öppna spisar... Denna glasyrbränning sker i spe- cialkonstruerade elektriskt drivna s. k. kanalugnar samt tunnelugnar, vilka senare eldas med koksgas och drivas kontinuerligt. De glaserade plattorna, och f. ö. annat gods som skall brännas, placeras på vagnar med särskilda ställningar för godset. Dessa vagnar starta sedan sin vandring i den ena ändan av ugnen. I mitten av de långa tunnelugnarna, den längsta är 80 me- ter, når värmet sin högsta höjd, c:a 1.000 grader, och tiden för transpor- ten genom ugnen tar en tid av ca 60 timmar. I de hypermoderna elektriskt driv- na kanalugnarna ligga plattorna fria i små fack, och skjutas sakta genom skärselden. Som nämnt är plattillverkningen numera den största grenen av Upsala -Ekeby tillverkningar. Tidigare var fabrikationen av kakelugnar brukets viktigaste verksamhetsgren, med ett maximum av omkring 30.000 st. ka- kelugnar per år. Numera har emeller- tid centraluppvärmningen slagit ut denna tillverkning, — och i dag till- verkas endast c:a 3.000 kakelugnar per år — en tiondel alltså av den gamla årsproduktionen. En ersättning för kakelugnarna utgör de öppna spi- sarna, och tillverkningen av sådana är avsevärd. Kakel och öppna spisar tillverkas likaledes av gullera. Denna användes därvid ej som vid plattillverkningen i torrt tillstånd utan är råmaterialet därvid plastiskt. Gulleran som är blan- dad med chamotte (bränd malen lera) dels formas, dels pressas i gipsformar. Handformning äger rum vid frfam- ställandet av större eller mera kompli- cerade delar. Såsom vid all produktion av brukets varor sker bränningen även här i två omgångar, en skröj- bränning och en glasyrbränning. (Forts. å sid. 29.)