Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plexiglas i flygplanstillverkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/-Nisom spar
varje nummer av TfA för en
kommande inbindning — och
därför ogärna klipper sönder
tidningen — uppmanas att
vid annonssvar ange, att Ni
sett annonsen i TfA. Där-
igenom gör Ni tidningen en
stor tjänst.
N SJ
vertikalt i en ugn med varmluft (små
skivor kunna uppvärmas i het olja eller
glycerin) tills de uppnå den bästa ut-
formningstemperaturen om 100—120
gr. C. Vid denna temperatur är plexi-
glaset böjligt men ändå kallt nog för
att kunna handhavas av de handskbe-
klädda arbetarna. Vid högre tempera-
turer äro skivorna icke blott svåra att
handskas med utan äro dessutom så
mjuka, att materialet först efter flera
minuter formar sig efter modellen sam-
tidigt som risk finnes, att ytan erhåller
små rynkor eller andra defekter.
Å andra sidan måste materialet vara
varmt nog för att det skall vara till-
räckligt böjligt under hela utformnings-
processen, som dessutom måste försig-
gå ganska snabbt. Om materialet är så
kallt, att det behöves stor ansträngning
att böja det runt den formgivande mo-
dellen, föreligger risken, att spänningar
uppstå i materialet, som kunna för-
sämra hållfastheten i den färdiga de-
taljen.
Modellen eller formen göres vanligen
av trä, metall, gips eller en kombination
av dessa tre material. Ytan putsas om-
sorgsfullt och täckes med flanell eller
biljardfilt för eliminerande av alla
ojämnheter.
För utformning av tredimensionella
kurvor måste materialet vara ganska
hett, då det sträckes genom formningen,
liksom vid utvalsning till andra tjockle-
kar.
D: den utformade detaljen kallnat, lyf-
tes den av formen och bearbetas vi-
dare enligt de speciella fordringarna.
Förstärkningsribbor fastsättas, hål bor-
ras eller kanterna avslipas alltefter den
användning den färdiga produkten kom-
mer att erhålla. Därvid användas van-
liga verktyg för trä- eller metallbear-
betning. Fintandade sågar begagnas,
då kanterna därigenom bli släta. Vid
utskärning av tunna skivor är det spe-
ciellt nödvändigt att skränkningen på
sågen är liten. För slipning och pole-
ring av oskyddade kanter användes fin
slippasta och en med mjukt linne be-
klädd slipskiva. Vid borrning av ma-
terialet bör ett relativt lätt tryck an-
bringas för undvikande av ”huggning”,
då borren tränger genom skivan.
Vid all bearbetning måste man dock
komma ihåg, att plexiglaset mjuknar
vid högre temperaturer och åstadkom-
mer ett gummiliknande överdrag på
verktyget, om någon lokal upphettning
äger rum.
Det är omöjligt att utarbeta några
bestämda regler för monteringen av de
färdiga detaljerna. Monteringen be-
stämmes av storleken, formen och än-
damålet hos varje särskild detalj. Som
en allmän regel gäller emellertid att
plana detaljer eller sådana, som erhål-
lit en böjningsavvikelse mindre än 45
gr., kunna fastsättas i spår utan an-
vändande av bultar eller skruvar.
De vanliga spåren eller rännorna för
fastsättning av glaset kunna tillverkas
av hopskruvade eller hopnitade remsor
av metall. För att fogen skall bli vat-
tentät inlägges en packning, vanligen
bestående av gummi och tillräckligt
elastisk för att tillåta en kompensation
för glasskivans tjockleksvariationer.
Skivorna av plexiglas böra ha en
tjocklek, som något understiger måttet
i rännan. Härigenom kompenseras den
genom temperaturvariationerna åstad-
komna utvidgningen av glaset eller
krympningen av rännans material.
Plexiglas utvidgar sig mer än vanligt
glas vid uppvärmning. Vid större ytor
är det lämpligt att antingen skruva fast
detaljen vid den ena ändan och låta den
andra fritt röra sig i motsvarande rän-
na, eller också att skruva fast detaljen
på mitten och låta de båda ändarna röra
sig i sina rännor.
3
En samling färdiga plexiglas-kupor till bomb
I vilket fall som helst böra de upp-
borrade hålen i det plastiska materialet
vara Ööverdimensionerade i förhållande
till skruven eller niten för att tillåta
en viss rörelse. Dessa överdimensione-
rade hål böra vara koncentriska i för-
hållande till hålen i ramen eller rännan,
så att skruven eller niten icke binder
fast glaset vid någon kant och därige-
nom kan åstadkomma onormala spän-
ningar i materialet.
Under fastskruvnings- eller nitnings-
operationen måste man undvika alltför
höga tryck direkt på plexiglaset. Ski-
vorna av detta material äro visserligen
i viss mån fjädrande, men spänningen
kan åstadkomma fina sprickor, vilka,
om de endast förekomma på ytan, för-
sämra genomskinligheten och försvaga
materialet. Genom användningen av
t. ex. distansrör, som äro en aning läng-
re än skivans tjocklek, kan emellertid
ett direkt tryck på det plastiska mate-
rialet förhindras.
En av fördelarna med plexiglas är att
skivkanterna kunna avfasas så, att den
utåt vända ytan kommer i samma plan
som fastsättningsdetaljernas ytor, var-
igenom planets strömlinjeform icke be-
höver brytas genom några ojämnheter.
Plexiglas kan erhållas i skivor upp
till storleken 1,2 X 1,7 m. Tjockleken
kan uppgå till 65 mm, men för använd-
ningen i flygplan ha i de flesta fall om-
kring 6 mm visat sig vara lämplig. För
långsamma plan och segelflygplan kan
till och med 1,5 till 2,5 mm:s tjocklek
vara tillräcklig. Vid bestämningen av
lämpligaste tjockleken av glasskivorna
måste emellertid även hänsyn tagas till
den vid fart uppträdande luftströmnin-
gen och trycket på glasskivan. I annat
fall kan det hända, att skivan böjer sig
så mycket, att den lossnar från fästan-
ordningarna.
q
SR
SS SOS
plan av årgång 1941.
TEKNIK för ALLA 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>