Fokker... (Forts. från sid. 7.) sta grad, och han konstruerade en ma- skin, vars kropp ställdes på en två-tons lastvagn, vingarna anbringades på sidor- na, och stjärt och landningsställ använ- des som stötdämpare. På detta sätt fick han fram en samlad rörlig enhet, som dessutom hade den stora förmånen att den var liten och nätt. Maskinen var vidare mycket lätt att upp- och nedmon- tera, hela proceduren tog inte mer än fem minuter i anspråk. Fokker vann tävlingen överlägset och fick förutom priset och mycken berömmelse även en beställning på tio enheter. Efter krigsutbrottet föll det sig så, att tyskarna fingo förmånen att utnyttja Fokkers stora begåvning. Detta hade emellertid ingen politisk bakgrund utan berodde helt enkelt på att Fokker vid ti- den för krigsutbrottet befann sig i Tysk- land och hade vistats där under hela sin tid som oupptäckt konstruktörsbegåv- ning. Sedermera önskade Fokker åter- vända till Holland, men då sade tyskar- na stopp. Inte förrän efter kriget kun- de Fokker lämna detta sitt andra fäder- nesland för att slå sig ned i sitt gamla. Att samarbetet inte gick alldeles frik- tionsfritt därom vittna de otaliga kontro- verser han hade med den tyska militära ledningen och sina konkurrenter. Hans första erfarenheter av den högre finan- sen äro inte heller de allra bästa, och det tog ganska lång tid innan han lyckades komma underfund med fällorna och med- len att undgå. dem. Därmed lyckades han dock till slut, och lyckades många gånger över förväntan. Sedan kriget brutit ut strömmade beställningarna in, och nu började Fokker tjäna pengar för första gången i sitt liv. Det var också en upplevelse. Han arbetade natt och dag, inte för att tjäna pengar så mycket som för att vinna framgångar för sina idéer. Det är närmast ett under att han stod ut med de oerhörda fysiska och psykiska påfrestningar, som denna tid påtvingade honom. Flygmaskinens användning i enbart spaningssyfte blev inte långvarig. Kri- get hade inte varat länge, förrän man började komma underfund med, att flyg- maskiner även kunde användas på helt annat sätt. : Luftstriderna började 1915, då fran- ska flygare i s. k. tuskerplan, vilka hade propellern i aktern, monterade in ma- skingevär i främre sätet. Tyskarna följ- de exemplet, och från och med nu voro de båda stridande sidornas flygare verk- liga fiender. Förut hade de för det mesta nöjt sig med att skjuta efter varandra med revolvern, och efter en salva som aldrig träffade, glatt viftat åt varandra. Men nu blev det genast allvarligare, även om det inte var så många flygare som förlorade livet. Maskingevären voro ytterst svårhanterliga och kunde endast skjuta i vissa vinklar. En dag dök plötsligt en dödsbringande 24 TEKNIK för ALLA fransk, enkelsitsig maskin upp i luften ovanför de tyska skyttegravarna. De tyska flygarna, som sågo denna maskin komma susande emot sig med propellern snurrande som en kompakt skiva framför sig, flögo lugnt på, eftersom de voro ab- solut säkra på att man inte hade något att frukta från det hållet. Men till all- män förvåning och skräck började den franska maskinen plötsligt skicka iväg en ström bly ur sin nos. En mängd tyska maskiner skötos ned innan man kom hemligheten på spåren. Och detta lycka- des tack vare att den franska ”spökfly- garen” fick motorkrångel och störtade bakom de tyska linjerna. Den franske piloten hade helt enkelt låtit montera in ett maskingevär framför sin plats i pla- net. För att förhindra att propellern splittrades av kulorna, hade han anbrin- gat en trekantig metallkil på innersidan av varje blad. Dessa metallbitar pare- rade de kulor som träffade propellern. Fokker kallades ögonblickligen till Berlin, dit resterna av den franska ma- skinen hade transporterats, han hade or- der om att fortast möjligt försöka utar- beta ett system för de tyska maskinerna som gjorde det möjligt att skjuta genom propellern minst lika effektivt som den franska piloten hade gjort. Denna uppgift klarade Fokker med glans. På 48 timmar hade han uppfun- nit det synkroniserade maskingeväret, som sköt i det fria rummet mellan pro- pellerns blad medan denna snurrade för fullt, och nu var det verkliga luftkriget ett faktum. Det är ganska anmärkningsvärt, att Fokker på denna otroligt korta tid kun- de konstruera ett system, som faktiskt äger tillämpning än i dag, och detta trots att han aldrig tidigare i sitt liv tagit i ett maskingevär eller ens hade en aning om hur det fungerade. De tyska officerarna ville dock inte tro på den fokkerska uppfinningen trots de mest realistiska demonstrationer. Maz ansåg det omöjligt att skjuta ge- nom propellern utan att skada den. De Konservativa militärerna ville inte veta — Var inte orolig. Kalle är utlärd bil- mekaniker och tätar snart läckan. av någonting annat än de franska me- tallbitarna, som de med egna ögon hade sett voro effektiva, och som kostat åt- skilliga tyska flygare livet. Till slut lyckades dock Fokker över- tyga dem om att uppfinningen var an- vändbar, men de höga militärerna ville ha konkreta bevis för dess användbar- het, och därför föreslog man Fokker, att han skulle sätta sig i en tysk militär- maskin, utrustad med ett synkroniserat maskingevär, flyga ut över fronten och skjuta ner en fransk maskin. Först då ämnade man reflektera. Fokker hade intet annat val. Men då han efter åtskilliga dagars flygningar äntligen fick en fransk maskin inom skotthåll vägrade han i vändningen. Han var ingen krigare, och han ansåg det närmast som överlagt mord att skjuta på den värnlösa fransmannen, varför han vände tillbaka till de tyska linjerna och förklarade, att vem som helst kunde ta maskinen och skjuta ner så många fransmän och engelsmän som helst. Han gjorde det inte. Efter en våldsam dis- kussion kom man till slut överens om att den sedermera så berömde tyska flyga- ren, löjtnant Oswald Boelcke, skulle ta maskinen. Fokker instruerade honom i hur maskingeväret fungerade; och det dröjde inte länge förrän Boelcke skjutit ner sin första fientliga flygare. Och nu som först godtogs Fokkers synkronisera- de maskingevär. De blodiga luftstriderna på västfron- ten togo sin början. Wi krigets gång utgick från Fok- kers fabriker mängder av stridsplan, och nykonstruktionerna följde i rask takt på varandra. Konkurrensavund och en viss korrumption jämte konservatism hos de ledande militärerna gjorde emel- lertid, att Fokker hade stora hinder att övervinna. Sin största besvikelse upp- levde han troligen då han konstruerat sin första jagare med fribärande vingar, en maskin, som var mycket lik vår tids moderna snabbflygare. De tyska militä- rerna ville över huvud taget inte veta av en sådan maskin. Den skulle inte hålla, menade man, och det hjälpte inte med de mest övertygande demonstratio- ner. Fokker säger själv, att maskinen helt enkelt var före sin tid, och det dröj- de åtskillig tid, innan hans epokgörande konstruktion togs upp på allvar. Och då fick Fokker gå en ganska betecknan- de medelväg: På en maskin med fribä- rande vingar placerade han helt enkelt några stag, som visserligen inte gjorde någon direkt nytta, men som ingav för- troende. Och nu voro herrar militärer med på noterna. Stridsflygarna, som hyste stort förtroende för Fokker, voro överlyckliga och vunno många lysande segrar med den nya maskinen. Vad den betytt för den fortsatta utvecklingen kunna vi i dag bevittna, då de flesta maskiner ha fribärande vingar. Anthony Fokkers levnadshistoria är en enda rad spännande och intressanta ka- pitel, skakande och på samma gång ro- liga. Kanske kommer den dag, då vi åter får se en värld, där Fokkers många upp- (Forts. å sid. 29.) Ear PRE AE + mee