Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstiga kanoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RR rrerit RR RNRE. ör
värk Hj
FA RANG, frbrrers
;
CF
EN
2
3
EN
T
4
SÅ
v
SA
Fig. 83. Durands
centrifugalkul-
spruta. 1) Driv-
hjul med utväx-
ling (8). 2) & 5)
styrningsanordnin-
gar. 3) & 4) kul-
reservoir och mat-
ningsanordning.?)
roterande metall-
elina
cm, vägande 226 kg och driven av
en elektrisk motor, som bibringade
den en rotationshastighet av 12,000
minutvarv !
Behöver det tilläggas, att någon
officiell bekräftelse på dessa data
aldrig presterades?
Omkr. 1925 kom en ryss, B es o-
brazov, på idén att med centri-
fugalkrafternas hjälp utslunga ett
slags . excenter-projektiler. Ett
exemplar av maskinen kom till ut-
förande, och avslöjade sig verkligen
som en sannskyldig helvetesmaskin
— för servisen! Projektilerna envi-
sades nämligen att gå åt fel håll,
vilket vid kontrollberäkningar vi-
sade sig bero på att tidsinställnin-
gen för skottens avlossande måste
vara exakt på 1/1.000.000 sekund
när, om den beräknade skottrikt-
ningen skall kunna hållas med nå-
gon precision
£lektriska kanoner.
1884 hittade en fransk advokat,
La Lauze i Dax, på att en elek-
trisk kanon borde kunna konstru-
eras med utnyttjande av de elektro-
magnetiska krafter, som alstras av
strömmen i en spole; praktiska för-
. sök visade emellertid, att apparatu-
ren blev alltför invecklad och dyr-
bar — det krävdes i det närmaste
en liten kraftstation för att uppnå
intressanta resultat med moderna
projektilstorlekar.
1901 meddelades det att Birke-
land i Norge skulle ha konstru-
erat en elektrisk kanon, som kunde
utslunga projektiler på upp till 1
tons vikt. Uppgiften visade sig va-
ra något överdriven; vad som upp-
nåtts var att bibringa projektiler
om 8 kg vikt en initialhastighet av
LSOFIIN/S:
av ett slags spolar och kanon-”rö-
Projektilerna utgjordes
Fig. 4. ”Tvilling”-projektiler, samman-
hållna med kedja.
ret” var lindat för högspänning.
Knepet låg i en specialkonstruerad
strömbrytare.
Fig. 5. FPFauckhon-Villeplées elektriska
kanon. Pilen E sluter strömkraften
PRR’BE’NS. dSärgeneratorn.
Vid ungefär denna tid tycks pu-
blikens tilltro till elektrokanonernas
användbarhet ha varit ganska högt
uppdriven att döma efter en artikel
i den kända Paris-tidningen Jo ur-
n a 1; artikelförfattaren presente-
rade en elektrokanon, ”som kan
skjuta 1.000—1.200 skott i sekun-
den. Denna kanon är f. ö. ofarlig
för servisen, då den kan gö-
ras av celluloid" Tidnin-
gen uppgav tyvärr inte, var man
kunde köpa denna verkligt goda
kanon, är Å
Under
rade ytterligare en annan fransman,
FEauchon-=Ville plee, en
mera allvarligt menad konstruktion,
förra världskriget lance-
vars princip framgår av fig. 5. Ka-
nonen arbetar efter dynamons prin-
cip; projektilen utgör en del av
strömkretsen, men runt omkring
den skapas ett magnetiskt fält, vars
kraftlinjer gå vinkelrätt mot ström-
kretsfältets.. Med
kunde pil-liknande projektiler, vä-
detta ” system
gande 50 g, bibringas initialhastig-
heter på upp till 200 m/s; på 25 m
håll slogo de igenom 8 cm tjocka
trähinder.
Projektiltyper.
Vid sidan av uppslagen till nya
kanonkonstruktioner förtjäna även
vissa speciella projektilkonstruktio-
ner en smula uppmärksamhet. Det-
ta gäller särskilt om ”tvilling”-pro-
jektiler, oftast avsedda för luftför-
svaret; projektilens båda halvor
sammanhållas av en tunn stålwire
eller kedja, som spännes ut vid
skottets avlossande. Projektiler av
detta slag äro uppenbarligen ingen-
ting annat än varianter i större
skala av de bolas, med vilkas hjälp
Sydamerikas gauchos infånga sitt
villebråd, vid behov även sina per-
sonliga ovänner. Figurerna visa
ett par typer av dylika projektiler;
deras praktiska betydelse har aldrig
motsvarat uppfinnarnas förväntnin-
gar.
Rent allmänt kan sägas, att de
enda ”nya” artilleripjäser eller -pro-
jektiler, som f. n. synas lova något
för framtiden, äro de som basera
sig på någon form av r ake t-
drift. För dessa har emellertid
utförligt redogjorts i ett tidigare
nummer av TfA (23/1940) till vil-
ket vi hänvisa intresserade läsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
