Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mental-radion, av Uno Boklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
an kommer, han är faktiskt in-
tresserad för min uppfinning!
Gamle professor Thomler lade på tele-
fonluren och tog några glädjeskutt
framför sin fru, som tittade upp från
sin strumplagning och såg förväntans-
full ut.
— Kommer han hit, hit till oss?
— Nej, nej, han bad att jag skulle
äta lunch tillsammans med honom på
Astoria nu genast, så skulle vi talas vid.
Tänk Elisabeth, tänk om det lyckas, då
skall jag köpa dig....
Men vad det var hon skulle få drunk-
nade i slamret av tamburdörren, då den
ivrige professor Thomler satte iväg för
att möta buljongtärningskungen och
mångmillionären Herston.
Elegansen och vimlet av kommande
och gående gäster i den stora hallen på
Astoria förvirrade professorn ett ögon-
blick, men också bara ett ögonblick, ty
intelligensens män äro rakt inte så bort-
komna i det moderna livet, som fantasi-
lösa romanförfattare, följande gammal
slentrian, älskar att framställa dem.
Det är klart att en livsgärning i labora-
toriernas tysta och avskilda ro kanske
inte ger den vassa armbåge och över-
lägsna framfusighet, som nu för tiden
står så högt i kurs, men professorn lät
sig som sagt inte nämnvärt imponeras
av lyxvärlden runt omkring utan slog
sig oberörd ned i en ledig fåtölj, tittade
på springvattnet och filosoferade.
— Nej men se, där är ni ju, profes-
sor, hörde han en behaglig röst, som av-
14 TEENIK för ALLA
En skojfrisk och i viss mlån
bröt hans funderingar. Har ni fått vän-
ta länge? Kom nu med, så får vi en bit
mat, och så kan vi prata i lugn och ro
under tiden.
Mr. Herston var verkligen en behaglig
man med något kultiverat över sig, som
gjorde att professor Thomler omedelbart
trivdes i hans sällskap och förväntans-
fullt följde honom upp till den väntande
lunchen.
— Ja, professor, jag är både intres-
serad och något mystifierad av edert
brev. En mentalradio skriver ni, som
registrerar tankar. Om ni inte haft ett
så solitt vetenskapligt anseende, hade
min sekreterare säkert inte släppt ige-
nom brevet till mig, men om. ...
— Någon charlatan är jag verkligen
inte, Mr Herston. Saken är i själva
verket fullt möjlig och dessutom inte så
svår att förklara. Den moderna fysi-
kens lagar. ...
— För Guds skull, professor Thom-
ler, börja inte tala om krökta rum och
tom tid och fjärde dimensionen och allt
det där, då kommer jag att tro att jag
tagit för många cocktails, och då måste
jag gå och lägga mig.
— Som ni vill då, Mr Herston. Jag
ger väl bara några nakna fakta då. Ni
ser den här reservoarpennan?
— Ja, det var mig en tjockis, den
rymmer då säkert minst en deciliter "
bläck.
— Den rymmer inte en droppe, sade
professorn, men däremot innehåller den
en hel del andra och mycket känsligare
även sedelärande novell om
en ny epokgörande uppfinning.
Att läsa andras tankar hör
inte alltid till det angenämaste...
Av Ej: Boklund?
saker, och.... ja, kort sagt, detta är
mottagardelen till mentalradion.
— Den lilla manicken, hur i all värl-
den....? Och den skulle nu kunna lä-
sa mina tankar?
— Nej, inte ännu. Om den utan vi-
dare bara tog emot alla tankevågor, som
träffade den, skulle det ju bli ett för-
färligt sammelsurium, för att nu inte
tala om att ens egna tankar skulle över-
rösta allt annat i den lilla högtalaren,
ungefär som när en lokalstation slår ige-
nom i radio. ;
— Ja, det har ni naturligtvis rätt i.
Nå, hur klarar man det problemet?
— Mycket enkelt därigenom att tanke-
vågorna, som i och för sig äro för svaga
att uppfångas av mottagaren, förstär-
kas, men — väl att märka — man för-
stärker endast de tankevågor, som man
vill höra.
— Hm, och hur ämnar ni nu åstad-
komma den saken?
— Mycket enkelt. Åtminstone sedan
man funderat ut det. Columbi ägg di-
rekt. Och professor Thomler tog upp
ur fickan en liten dosa av bly, oerhört
tjockt bly till på köpet, öppnade den och
visade ett ljusgult eller snarare hudfär-
gat pulver. É
— Det här, sade han, och stängde has-
tigt igen locket på dosan, är en synte-
tisk strålningssubstans av mycket intres-
sant natur. Liksom radioaktiva ämnen
sönderfaller den under avgivande av
strålningsenergi. Därigenom får jag så
att säga den nödvändiga kraften till tan-
keradion, men så är det en annan sak
också, som denna egedomliga substans
åstadkommer, och det är en förstärkning
av tankevågorna genom resonans. På så
sätt slår jag två flugor i en smäll.
— Nå, men hur ska man använda det
där pulvret?
— Ta ett korn av det och applicera
på någon, så får ni höra hans tankar i
den här lilla mikrohögtalaren. Profes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>