> sorn höll upp en liten tingest mellan tummen och pekfingret. — Kors, sade Herston vanvördigt, jag trodde det var en brödkula, som ni sut- tit och knådat ihop. Men professorn log överseende och vi- sade hur man stoppade in den i örat som en propp. — All right, sade Herston, får jag lå- na den och så pennan, så gör vi ett prov med detsamma. Vi kan ju försöka ky- paren. När kyparen serverade kaffet, råka- de professor Thomler som av en händelse snudda vid hans framsträckta hand. Och vips satt ett litet osynligt kristall- fjäll av det förrädiska pulvret fast på huden. Och till sin outsägliga häpnad hörde Mr. Herston, som satt och fingrade på reservoarpennan, i sitt öra en späd och bräcklig, men dock för honom själv fullt förnimbar stämma, som sade: Undrar hur länge de här bofinkarna sko, sitta här och pimpla kaffe och hålla bordet. — Hm, sade Herston, får jag notan. Professorn såg upp med ett roat ut- tryck och tömde sin kaffekopp. — 6 dollars 25 cents, läste Herston och drog upp en 10-dollarssedel. Ögon- blickligen hördes stämman: Om gubbtjyven har nån religion, så får jag behålla sedeln. — Det kan vara jämnt, sade Mr Her- ston torrt. Ska vi gå? De reste sig upp och lämnade bordet. — "God middag, nickade Herston. En djup och stum bugning från kyparen. Far i frid, sade den späda stämman. M: Thomler, sade Herston, när de sedan gingo gatan fram, jag är imponerad, oerhört imponerad, och jag förstår till fullo de kommersiella möj- ligheterna. Ni tillåter kanske att jag lånar apparaten för att göra ytterligare några prov i kväll. — Naturligtvis, med nöje. — Min hustru och jag ger nämligen en liten fest i afton, fortsatte Herston, och det skulle vara ett mycket lämpligt tillfälle att bilda mig en närmare upp- fattning om apparatens möjligheter. Professor Thomler lät avgjort tvek- sam i rösten då han insköt: — Uppriktigt sagt så tänkte jag mig inte att mitt instrument skulle finna an- vändning som någon slags sällskapsför- ströelse. Det är en högst allvarligt me- nad sak och ingen skämtartikel. — Min käre professor, ingenting kan vara mig mera fjärran än att på något sätt använda eder utomordentliga upp- finning till gyckelspel, och jag försäkrar eder att den endast kommer att använ- das för ett rent privat ändamål. I för- — troende sagt är det en ung mans avsik- ter, visavis min dotter, som jag tänkte pröva, och kan denna lilla tingest vara mig behjälplig att svara på den fråga han tydligen inom kort kommer att rikta till mig så.... ja då lovar jag att vi skola diskutera den ekonomiska sidan av saken redan i morgon. Och därmed skildes de. När professorn kom hem väntade ho- nom en ung, välklädd och distingerad herre, mörklagd — alldeles kolsvart hår — och i övrigt av ett intressant utseen- de. Han föreställde sig som baron Neu- pert och bad om ett samtal. Thomler tyckte sig känna igen namnet i sam- band med någon ekonomisk transaktion, vari en baron Neupert spelat en fram- stående roll. Hur som helst så var han visst bottenrik, och av det följande sam- talet framgick att han läst om Thom- lers uppseendeväckande mentalradio och eventuellt ville intressera sig i en ex- ploatering av uppfinningen. — Men givetvis vill jag först nog- grant pröva saken själv. Kan jag få låna ett exemplar och göra några prov i afton? — Naturligtvis, svarade Thomler för- tjust över att nu ha två spekulanter. Litet konkurrens kan aldrig skada, tänk- te han, och baron Neupert tog farväl med en mentalradio i fickan och nog- granna instruktioner för dess skötande. M r och Mrs Herston togo emot sina gäster i den stora hallen till sitt charmanta New-York-palats. Mr Chesmar med fru och dotter an- mäldes. Chesmar var en snäll själ, som ansågs litet dum, men frun var så myc- ket manhaftigare. Herston fumlade li- tet med sin blydosa och skakade sedan hand med dem. Han såg Mrs Chesmars ögon mönstrande glida över hans hustru och så kom det i hans öra: Jaså det var du din morrhoppa, som hade varit framme och köpt den där toaletten hos Schiapoarelli. Om gubbtjuven har någon religion, så får jag behålla sedelm, tänkte kyparen. Och så omedelbart från dottern: Här finns ju inte en hygglig karl att dansa med. Är det gubbutställning i kväll? Men så kom mamma Chesmar igen: Men grönt klär dig Gud vare lov inte. Du ser ut som du stod lik i den. Från pappa Chesmar hördes däremot inte ett ljud. Han var tom. Som van- ligt. Gästerna fortsatte att strömma in, or- kestern spelade upp, dansen gick och buffén länsades och fylldes i ett. Kort- spelet kom också igång. Festen hade börjat. Herston följde med blicken sin unga dotter, där hon dansade fram. Hon såg inte riktigt belåten ut, trots all upp- vaktning, och hela tiden kastade hon sökande blickar mot entrén. — Den där baronen har tydligen förvridit huvudet på henne — nåja på sätt och vis inte mig emot, men nog skulle jag hellre sett att hon funnit någon bland våra egna hyggliga pojkar. Fast gunås, de se inte så intressanta ut och kysser inte på hand så elegant. Och aldrig kan man vara riktigt säker på de här svarthå- TEKNIK för ALLA 10)