- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 40. 3 okt. 1941 /
17

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mental-radion, av Uno Boklund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SR

»

Herston svängde på klacken — Fru
Chesmar stod i dörren. Herston flydde
till närmaste whiskyflaska.

7 tt skott, och så.... uiiltsch.... en
raket gick fräsande i höjden, explo-
derade och sände ut ett regn av röda,
gröna och blå solar. Romerska ljus och
bengaliska eldar kastade ett mystiskt
skimmer över trädgården.

— Släck ljuset, sade någon, det är
störande för fyrverkeriet. Och så släck-
tes ljuset i palatset, och solar, guldregn
och vattenfall sprutade sin eld och reg-
nade sina gnistkaskader. Gästerna sto-
do och sutto i fönstersmygar och alkover
och följde eldspelet ända till den fantas-
tiska sluttablån, då hela trädgården
tycktes vara ett enda eldhav, och träd
och buskar, ja själva luften tycktes brin-
na. ;

Ljusen tändes igen, orkestern spelade
upp och korkarna smällde. Blickarna
blevo djärvare, och skämtet och glammet
steg i ett brusande crescendo.

Då hördes plötsligt ett gällt skrik bry-
ta genom musiken och glammet.

— Mina pärlor, mina pärlor! skar
Annes röst genom rummet. Man skulle
kunna ha hört en bomullstuss falla.

Det Herstonska pärlshalsbandet! Stu-
let? Eller bara tappat? På mindre än
fem sekunder hade varenda gäst genom-
forskat sin golvplätt. Nej, inte ett spår.

— Det Herstonska pärlhalsbandet,
100.000 dollars. Hur många buljongtär-
ningar blir det? viskade Taller till sin
granne?

— Tänk, viskade grannen i sin tur
vidare, 150.000 dollars. Ty ifråga om
siffror skadar det ju aldrig att vara på
den säkra sidan.

— Stäng dörrarna! Herstons klara,
distinkta stämma slungade ut ordern,
och gästerna höllo andan av obehag in-
för vad som skulle komma.

— Pappa, jag har inte varit ute ur
rummet, det måste finnas här.

— Jag har varit bredvid miss Her-
ston hela tiden, hördes nu baron Neu-
perts röst, och kan bekräfta att hon. va-
rit här hela tiden. Jag föreslår att vi
alla blir kroppsvisiterade. Börja med
mig!

Herston gick dröjande i riktning mot
Neupert för att fullgöra den obehagliga
uppgiften. Baronens ögon mötte honom
med en kallt fientlig och överlägsen
blick, som kom honom att känna sig yt-
terst illa till mods.

— Pappa, du tror väl inte... Anne
trängde sig emellan dem?

— Min lilla flicka, sade Herston,
ingen tror någonting om någon, men...

— Miss Anne, jag fordrar att bli vi-
siterad, det är allas vår rättighet att få
fria oss från misstankar.

Men som värd tyckte Herston det hela
var så obehagligt att han överlät åt hov-
mästaren och sin sekreterare att under-
söka gästerna. :

"Resultatet var lika med noll.

H erston stod villrådig mitt på golvet.
Gästerna hade samlat sig i ivrigt
diskuterande smågrupper. Festen var
förstörd, stämningen förflyktigad. Alla
’sågo. plötsligt: glåmiga ut, det var som

om man ett tu tre hoppat över nattens
glada timmar och direkt hamnat i gry-
ningens gråa dagen-efter-stämning. Vad
skulle han göra? Ringa till polisen och
tvinga gästerna att stanna kvar? I tan-
karna såg han detektiver och poliser
myllra in och börja långa och pinsamma
förhör med de trötta och nervösa gäs-
terna. Fördömt också ...!

Hovmästaren närmade sig honom och
viskade:

— En av de extra kyparna är för-
svunnen. Brown hette han. Han måste
ha passat på att smita redan under fyr-
verkeriet, för efteråt blev alla utgångar
spärrade.

— Tack gode Gud, då är saken klar!
Mina gäster är oskyldiga och baronen
också... Ring till polisen och ge dem
signalement och alla andra upplysningar.

Han steg upp på en stol, klappade i
händerna och sade med sin vanliga lugna
och klara röst:

— Mina damer” och herrar, det be-
klagliga intermezzot har fått sin förkla-
ring. Saken är ordnad. Festen fortsät-
ter. Orkester! Musik!

Orkestern spelade upp, men gästerna
tittade undrande på varandra, frågorna
och gissningarna surrade i luften — ing-
en visste besked. Till sist fingo emeller-
tid alla klart för sig att ovanpå allt det
här behövdes ett extra
glas av någonting stär-

kande. Ansiktena fingo
färg igen, och dansen
satte fart.

Men Anne, som blivit
lika häpen som alla de
andra, drog baron Neu-
pert med sig vid handen
och ilade fram till sin
fader.

— Pappa, pappa, frå-
gade hon andlöst, var är
mina pärlor? Vem har
funnit dem?

— Det var en av ky-
parna, som tagit dem,
vände han sig leende mot
dem. Polisen är under-
rättad, vi har signale-
mentet, så honom hug-
ger de snart. Och pär-
lorna också, tänker jag.

Han tittade på sin dot-
ter där hon stod, fortfa-
rande med baronens hand
i sin. — Förbaskat ståt-
ligt par i alla fall, de gör
sig tillsammans. XKon-
traster. — Baronessan
Neupert ... tja inte illa
... Reaktionen efter de
ohyggliga minuterna, då
han trott att baronen var
den skyldige kom honom
nu att slå om i en över-
svallande välvilja.

..... Så kom det. Sprött
och svagt, men obevek-
ligt:

Måtte Brown nu ba-
ra hinna i tid till
Scheinfänger med pär-
lorna, så inte bylingen
hugger . honom. Mig
misstänker inte gub-
ben längre.

SR

SS

NE

Jaså, det var du din morrhoppa!

S om slagen av blixten stelnade leen-
det på Herstons ansikte och genom
hjärnan for blott en enda tanke: — Din
fördömda .skurk, så var det du än-
EIS

Vad skulle han göra? Det här fick
tagas lugnt och försiktigt. Han måste
tänka efter först. Så tittade han upp.
Men vad nu? Framför honom stod ba-
ronen, askgrå i ansiktet och med av för-
skräckelse vitt uppspärrade ögon. Svett-
pärlorna bröto fram på hans panna och

. han var onaturligt blek.

Han visste att Herston visste allt. Men
hur innerst kunde han...?

Neuperts frack hade glidit upp och
Herstons ögon råkade falla på västfic-
kan. Där, där satt ju en penna, exakt
lik den han själv fått låna av professor
Thomler....

— Elden är lös, skrek Neupert med
sina lungors fulla styrka och försökte
samtidigt med ett språng nå fönstret.

Men pappa Herston var honom för
snabb. I unga dar hade han stått mål-
vakt i universitetslaget, och med ett
språng, just ett sådant där språng med
vilket man fångar en boll, som går in
i motsatt hörn mot det beräknade, hade
han baronen fast och bägge föll omkull
1vildEbrottningiier

(Forts. å. sid 27.)

i

TEKNIK för ALLA 17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-40/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free