Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mental-radion, av Uno Boklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riga utlänningarnas avsikter heller...
men se där kommer ju idolen äntligen.
Om vi nu skulle ta och pröva hjärta och
njurar på gunstig herrn.
— Välkommen baron, sade Herston,
och applicerade vid handtryckningen
förrädiskt en aning av professorns sub-
stans på gästen. — I samma ögonblick
dansade hans dotter förbi, men hon stan-
nade då hon såg baronen, som skyndade
bort till henne och chevalereskt förde
hennes hand till sina läppar.
— Hm, sade Herston, jag undrar....
Baron Neupert tycktes inte höra till
de mera dansbitna utan fortsatte in i
smårummen, där kortspelet som bäst
var i gång, och det var där som Her-
ston anträffade honom någon timme se-
nare, just som sällskapet bröt upp för
att förfriska sig vid buffén.
— Fenomenalt skicklig kortspelare,
vår gode baron här, sade gamle Mr Tal-
ler. Han ruinerar oss alla.
— Jag ber, jag ber, log baronen, en
smula övning bara. Vi har sannerligen
inte mycket annat att roa oss med ute
på godsen under de långa vinterkväl-
larna.
Såvida du inte spelar falskt ja, din
kortoxe!
tickade apparaten i örat på Herston.
bh?
-—
16 TEENIEK för ALLA
— Jag måste nog gå ut till damerna
och dansa ett slag, sade baronen.
Och borta var han.
— Tusan också, svor Herston, skall
jag aldrig få in honom i apparaten.
— Jag beundrar din tavelsamling, kä-
re gamle vän, sade Taller, den är verk-
ligen magnifik.
— Onekligen har det kostat en del be-
svär att få ihop den, sade värden blyg-
samt.
Ja, och pengar, som du stjäl ihop med
dina dåliga varor. Så mycket tjänar
man inte på ärligt sätt.
— Jag måste bestämt söka upp min
dotter, sade Herston torrt.
Vad sjutton tog det åt honom, undrade
gamle Taller. Jag har väl inte blivit så
disträ på gamla dar så jag tänker
högt. ...
H erston kunde emellertid inte upp-
täcka sin dotter ute i balsalen och
baronen tycktes också vara försvunnen.
Nu blev han verkligen orolig. Den där
baronen, vad visste han egentligen om
honom? Dessa förbaskade sydeuropéer
med sina fina titlar, vad var de annat
egentligen än ett misstänkt band flick-
och dollarjägare allesamman? Tänk om
han enleverat henne? Anne hade varit
så konstig och orolig sista tiden, och i
Tror du inte att jag begriper mej på
antikviteter . .. ?
kväll hade hon verkat mer nervös än
vanligt.
.... Nu nästan sprang Herston från
rum till rum — nej, ingenstädes fanns
det unga paret. Men så kom han plöts-
ligt att tänka på trädgården, ja visst, i
trädgården är de naturligtvis, ett sådant
månsken som det är i kväll.
Men på vägen ut mötte han plötsligt
baron Neupert — ensam. Den unge
mannen gick emot honom med det mest
förbindliga leende och började att kom-
plimentera sin värd för hans charmanta
palä och alla dyrbarheter, som han ho-
pat omkring sig.
— Jag älskar vackra och originella
saker, sade Herston.
— Jag också, sade baronen, den sma-
ken har jag ärvt från mina förfäder, och
hemma i Frankrike har jag också en del
småsaker, som säkert skulle intressera
er.
Tror du inte jag begriper mig på amn-
tikviteter gubbe lilla så bedrar du dig
allt
hörde Herston rösten i örat.
— Men säg, fortsatte Neupert, är det
inte riskabelt att ha sådana oerhörda
värden hopade i en så farlig stad som
New York? Man hör ju ständigt talas
om dessa hands-up och inbrottskupper.
Ni kanske rent av har alla äkta saker
deponerade i kassavalv och bara visar
imitationer, man läser ju också om så-
dana försiktighetsmått, fast jag får då
säga att i så fall måtte ni inte ha myc-
ket glädje av skatterna. Då har vi det
allt bra mycket lugnare i sådant avseen-
de i gamla Europa.
Orden kommo i en enda ström.
— Vart tusan vill han komma med
allt det här pratet, tänkte Herston, äm-
nar han röva bort mina tavlor. Juve-
lerna ligger lyckligtvis i kassaskåpet,
och att B-A-B-Y är kombinationen till
låset vet ingen själ mer än jag själv.
Den har jag haft ända sedan Anne var
liten och. ...
— Hallå paps, jaså här är du, jag har
sprungit runt och sökt efter dig. Säg,
när skall vi bränna av fyrverkeriet?
— Vet du Anne, månen skiner så
klart så jag tror vi väntar någon tim-
ma ännu. Kanske den går i moln, det
ser ut att mulna.
— All right pappa.
— Skall vi dansa frågade baronen.
— Hemskt gärna.
Men Herston hörde rösten säga:
Trodde han att jag skulle anhålla om
Annes hand, så bedrog han sig allt.
Jag får väl kyssa flickan först.
Förbannat besvärlig uppfinning det
här, mumlade Herston. Jag trodde den
skulle hjälpa till att klara begreppen,
men den krånglar ju bara till dem. Hur
var det nu; tänker han stjäla mina tav-
lor eller tänker han enlevera henne, el-
ler tänker han bara kyssa henne och sen
råna mig på tavlorna? Eller tänker
han.... nej, nu får jag ta mig en grogg
för att klara tankarna. f
Ham ser då ut som om han friat till
baronen och fått korgen
sade den spröda rösten;
SA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>