TfA-nålen — de tekniskt intresserades kännemärke — kan varje intresserad TfA-läsare förvärva genom att bliva tidningens ombud. Samtidigt gör Ni en god extraförtjänst Ombudsvillkor gratis! Sänd kupongen i dag! Till Teknik för Alla. Box 3137, Stockholm 3. Undertecknad önskar få sig till- sänt ombudsvillkor och material: Namn: Or6-018,elele. 6 0-0!0 (010-0; 0£0re oloLe Loe oa Adress: Veckans äventyr innehåller veckans bästa äventyrsno- veller och tecknade serier! Läs till exempel följetongen Kapten Franks triumf av Edmond Hamilton och Ni får ert lystmäte av sensationsmättad spän- ning och vetenskaplig fantasi. Seriefigurerna KARL-ALFRED, TI- TANEN, BLÅ SKALBAGGEN-DJUN- GELJIM och BARNEY BAXTER stå i särklass inom svensk veckopress. Läs varje vecka JVM-VECKANS ÄVENTYR. Till Jules Verne-Magasinet — Vec- kans Äventyr, Box 457, Stockholm 1. Sänd mig utan kostnad ett prov- exemplar av J. V.-M. — Veckans Äventyr. 1340 1 (a 1 SS SE Er RNE 2 BN SA aa is BG Postadress: ; Skriv tydligt! Öppet kuvert porto 5 öre 20 TEKNIK för ALLA Möjligheterna att meddela sig med ett annat skepp eller med land vo- ro mycket små. På korta avstånd kunde man signalera med ljud, ord, på längre kunde man använda flaggor eller ljussignaler, och i nöd- fall kunde man sända upp raketer. Men under alla förhållanden var det blott fråga om kortare avstånd och vissa bestämda signaler. Ett skepp ute på det stora havet var antagligen det mest ensamma, som man över huvud taget kunde tän- ka sig. Tänk, om det inträffade en olycka, kanske i beckmörka natten, i snötjocka eller dimma! ”Din uppfinning skall kunna hjälpa människorna i sådana svå- ra situationer”, sade modern. De slogo sig ned i en liten stad i närheten av London, där de kun- de inrätta sig som de ville och där han ostörd kunde fortsätta sina ex- periment. De engelska tulltjänstemännen kunde rakt inte förstå, vad det egentligen var för underliga appa- rater den unge italienaren förde med sig. Det kunde väl aldrig va- ra helvetesmaskiner eller något an- nat farligt. Försiktigt undersökte de apparaterna och skruvade sön- der dem bit för bit, så att han fick ett rysligt besvär med att sätta ihop dem igen. Han skaffade sig nya och bättre apparater. I juni månad lämnade han in ansökan om patent. Det dröjde över ett år, innan den sa- ken var klar. Patentets nummer var 12039 — ett högt nummer i en lång, lång rad av olika uppfinnin- gar. Ungefär samtidigt fick han ordnat med patent i de flesta andra länder, och därefter kunde han känna sig någorlunda säker för att ej förlora sin uppfinning. Så gällde det att göra uppfinnin- gen känd och få finansmän intres- serade, som hade makt och infly- tande, när det skulle byggas fabri- ker för tillverkning av apparater och anläggas stationer för trådlös telegrafering. Vänner och släktin- gar understödde Marconi, så gott de kunde, men folk hade ingen rik- tig tilltro till detta nya, och det fanns t. o. m. de, som gjorde narr av det hela. En stor engelsk tidning skämtade om att många italienare tiderna ige- nom kommit med sina positiv och apor. Nu hade det kommit en sådan italienare igen, Marconi, och han hade också sitt positiv med sig, fastän apan fattades denna gång. Hos en av sin mors släktingar i London fick Marconi tillfälle att visa flera framstående män, hur hans tråd- - lösa telegraf fungerade. En av dem hette William Preece och var överin- genjör i telegrafverket. Han hade själv experimenterat med trådlös tele- grafering, och de resultat, som Mar- coni nu förevisade, syntes honom överväldigande. Han förstod, att det här var fråga om en uppfinning, som kunde få den allra största praktiska betydelse, och följaktligen var det an- geläget, att myndigheterna i England icke lät den gå sig ur händerna. Mar- coni kunde skatta sig lycklig. Han hade kommit till England vid en läglig tidpunkt, och han hade blivit bekant med en man, som hade stort inflytan- de. Preece lovade, att han skulle låta vidare höra av sig och föranstalta, att Marconi kunde få visa sina resultat inför de styrande för Englands post- och telegrafväsen. Dagarna gingo, och Marconi vänta- de med spänning på underrättelse från Preece. Varje dag, när brevbäraren kom, gick det som en elektrisk stöt igenom honom. Kanske var det brev från Preece i dag? Nej, det gick dagar, och intet brev kom. Hade Preece ingenting menat med vad han sagt? Var det blott tom- ma ord? Men en morgon kom det äntligen ett stort brev, försett med röda sigill. Han öppnade det varsamt och läste. Preece skrev, att Marconi skulle få all den hjälp, som han rimligtvis kun- de önska, för att bli i stånd att demon- strera den trådlösa telegrafen för de ledande ingenjörerna i telegrafver- ket. Marconi läste brevet om och om igen. Modern läste det också. Bägge för- stodo, att denna demonstration kunde bli av avgörande betydelse i den ena eller andra riktningen. Lyckades der, skulle Marconi kunna påräkna stort intresse och understöd från ledande håll, misslyckades den, skulle han snart vara en död man som uppfinna- re. Kanske skulle någon snappa upp hans hemligheter, ändra litet på dem och taga ut patent i sitt namn. Eller de höga herrarna i telegraf- verket skulle småle litet medlidsamt och säga: ”Unge man, allt det där är för oss tämligen kända saker och har intet , särskilt intresse.” Uppfinnin- gen var ju så enkel och lättåtkomlig