ER Rn REKTANGEL TEE Nytt kvartal — prenumerera på TEKNIK för ALLA — kanske var någon annan färdig när som helst med något ännu bättre än han. ”Jag skall lyckas, mor"” sade han. ”Håll fast vid dét”, svarade hon. Med sammanbitna tänder, bildlikt talat, förberedde han sig för demon- strationen. Varje liten detalj i appa- rater och ledningar måste vara fullt pålitlig. Ingenting fick klicka. Allt måste på förhand vara klart. Tiden för demonstrationen fast- ställdes. Utsändningen skulle försiggå från taket på huvudpostkontoret i London, och mottagningsapparaten med tillhörande anordningar skulle placeras på ett hustak nere vid Them- sen. Marconi fick ett par telegrafis- ter till hjälp, och det blev inte litet arbete att lära upp dem till allt, som de skulle göra. Den stora dagen kom. Uppfinnaren var som vanligt tidigt uppe. Han be- sökte i förväg båda platserna och såg till, att alltsammans var klart på av- sändnings- och mottagarstation. Ja, det var allt, som det skulle vara. En utvald samling fackmän från post- och telegrafverken samt flera lärda fysiker hade församlats. Det var spännande och påkostande sekun- der för den tillbakadragna, nästan skygge, unge italienaren. Han fattade telegrafnyckeln och sände det avtalade lystringstelegram- met. Ett ögonblicks spänning och så kom svaret från mottagningsstatio- nen. De närvarande formulerade ett telegram, som Marconi omedelbart avsände. Det kom fram klart och tyd- ligt — utan att ett enda tecken be- hövde omtagas. Ytterligare telegram sändes, och allt lyckades förträffligt. Alla voro eniga om att demonstra- tionen varit storartad. Den unge upp- finnaren ombads berätta om sitt ar- bete och förklara apparaterna, vilka han själv tillverkat. Det var mer än en av de närvarande engelsmännen, som med beundran betraktade den in- telligente mannens skarpt skurna, klo- ka ansikte, de lysande ögonen och den fasta munnen, som tydde på en fast och oböjlig vilja. Marconi kom hem i feststämning. Telegram avsändes genast till fadern och bröderna, och efteråt skrevo både han själv och modern brev, i vilka de berättade om allt det lyckliga, som hänt. Skada, att de inte kunde vara med i London nu, alla de, som hade hjälpt honom där hemma, då han tele- graferade i trädgården och parken. Kort tid därefter blev Marconi er- bjuden att göra en ny, stor demon- stration. Denna gång var det för of- ficerare 1 hären och flottan, men även en del av telegrafverkets ledande män voro närvarande. Demonstrationen försiggick på en militär övningsplats. Sedan uppfinnaren prövat apparater- na och ställt in dem på nöjaktigt sätt, vidtog telegraferingen, och nu visade det sig gå alldeles utmärkt att skicka telegram på ända till 12 kilometers av- stånd. Vid denna tid experimenterade Marconi mycket med korta vågor — från 30 meters ända ned till 20 å 30 centimeters längd. Han gjorde också försök med avsändningsapparater, som kunde liksom samla vågorna i strålar eller knippen och sända dem i en viss bestämd riktning, ungefär så som plägar ske beträffande ljus vid användning av strålkastare. Resulta- ten blevo dock ej särskilt goda. Det gällde för övrigt först och främst att öka telegraferingsavstånden, och så vitt han dittills kunnat finna, lyckades detta bäst med långa vågor, höga an- tennmaster och stor elektrisk energi. I december månad 1896 höll Wil- liam Preece i London en offentlig fö- reläsning om telegrafering utan tråd. Han redogjorde därvid ganska utför- ligt för Marconis försök och tvekade icke att oförbehållsamt uttala sin star- ka tro på denne uppfinnare. ”Telegrafstyrelsen har givit order, att inga utgifter skola sparas, när det gäller att få Marconis apparater ut- experimenterade. Så vitt möjligt skall därigenom den stora idén om telegra- fering utan tråd bli verklighet”, sade han. ee — — Det var vid denna tid Marconi fick en av sina bästa medhjälpare, en man som skulle följa honom trofast i 36 år. Det tillgick på följande sätt. Marconi hade lovat en av sina vän- ner att sätta upp en antenn på taket till hans hus och lära honom trådlös telegrafering. Han hade just klivit upp på taket och höll som bäst på med att sätta fast ledningarna, men det var inte lätt att klara upp arbetet ensam. Tillfälligtvis kom han att titta ned mot gatan. Där stod en man och stir- rade upp mot Marconi. Han såg myc- ket intresserad ut. ”Vad håller Ni på med däruppe?” ropade han. ”Kom hit och hjälp mig, så får Ni se!” svarade Marconi. Mannen gick genom trädgården framför huset, grep fatt i avloppsröret från takrännan och äntrade upp med otrolig lätthet. Ett ögonblick senare var han i fullt ar- bete. Uppfinnaren lade märke till, att mannen var stark och smidig, hade lätt för ratt fattar och kunderbes gagna verktygen med stor skicklighet. Och något annat gott med honom var, att han höll mun, när han arbetade. ”Vad heter Ni?” ”Kemp.” VIVIat arbetar Nise ”Förut 1 marin-, nu i telegrafver- ket.” De skildes åt, när arbetet var fär- digt. Men Marconi berättade för Preece om det märkvärdiga mötet. Denne Kemp borde kunna bli en ut- märkt assistent. Och så sörjde Preece för fortsättningen. Kemp blev Mar- conis duktigaste och pålitligaste assi- stent under sitt återstående liv. De närmast följande viktiga försö- ken utförde Marconi med sina med- hjälpare — han hade nu flera sådana — vid Bristolkanalen. Han ville un- dersöka, huruvida det var möjligt att telegrafera över vatten. (Forts. i nästa n:r.) Mekaniker SOM KAN UTFÖRA SMÅ DETAL- JER I MÄSSING ELLER JÄRN SOKESS USMARSIIER SINGS EETNS POSTE RESTANTE, M ATL Mö Hemsnickare m. fl. som tillverkar i TfA upptagna kon- struktioner erh. materiel och verktyg billigast från Handels- & Radiofirman ”KÄRNAN” Hälsingborg. Uppg. vad Ni önskar samt ref. till TfA. TEKNIK för ALLA 21