NATUR TILLGÅANGARNA egreppet naturtillgångar blir för de flesta svenskar något Bila eller provinsiellt. För en skåning är jorden en lika betydelsefull tillgång som malmen är för en bergs- lagsbo. Hos en norrlänning står skogen lika mycket i främsta ledet av våra resurser som vattenkraften hos en trollhättebo. Det kan fördenskull vara motiverat att söka ge en samlad bild av vad allt detta betyder ur nationell synpunkt. Icke minst i dessa tider är det av betydelse att inventera vårt lands tillgångar, ty de representera grunden för våra förhoppningar på framtiden, liksom de under gångna år- hundraden möjliggjort för oss att bygga upp ett näringsliv och en levnadsstandard, som i betraktande av vår ringa folk- mängd synts utomstående förvånande. Vi skola därför i kort- het redogöra för skogens, malmens, vattenkraftens och jor- dens betydelse för Sveriges folkförsörjning. Skogen är en tillgång, vars användning överspänner många viktiga områden. Trä har av ålder använts som byggnads- material och som husbehovsbränsle, men vi kanske aldrig närmare övervägt, hur vi skulle haft det, om ej vårt land till mer än hälften av sin yta varit täckt av skog. Vi ha dock genom den i stort sett uteblivna importen av fossilt bränsle fått en påminnelse om betydelsen av våra skogstill- gångar. För att ej tala om de för många oanåde möjligheter, som träet erbjuder som ersättning för det flytande motor- bränsle, varav vi tidigare infört för cirka 50 mill. kr. år- ligen. Skogen har emellertid framför allt utgjort en viktig rå- vara för de förädlingsindustrier, som framställa sågade trä- varor, pappersmassa och papper, för att nu endast nämna de ledande produkterna. Drygt 40 proc. av vårt exportvärde har denna skogens förädling under normala år brukat repre- sentera, och av vår industris totala arbetarstam har nära 1/4 sysselsatts inom skogsindustrierna eller därmed samman- hängande produktion. ftersom all industri är underkastad en ständigt fortgående Ban så står även utnyttjandet av våra skogstill- gångar nu inför en nydaning. Från att ha industriellt till- godogjort oss träet huvudsakligen som bränsle-, konstruk- tions- och fibermaterial stå vi nu antagligen inför en epok, då träet som kemiskt råmaterial kommer i förgrunden. Ehuru detta: område hittills utgör ganska jungfrulig mark för oss, äro möjligheterna här antagligen större än vi föreställa oss. Våra barrskogar representera nämligen en utmärkt råvara för träkemiska industrier. Vad som hittills fattats, är blott tillräckliga forskningsresurser, men de torde inom en snar framtid komma att förbättras. Därigenom kan den hittills- varande kvantitativa expansionen av våra skogsindustrier komma att ersättas av en kvalitativ utveckling, vars fram- tidsperspektiv äro nästan oöverskådliga. Järnmalmen är ej blott en exportvara. Den har av ålder utgjort råmaterial för vår järnhantering och järnmanufak- turering samt i andra hand för vår mekaniska verkstadsin- dustri. v Summeras exportvärdena för järnmalm och dess förädlings- produkter, kommer man upp till en andel av vår totalexport, som ej ligger mycket under skogsindustriernas. Av det sam- manlagda antalet industriarbetare sysselsätta kategorierna malmbrytning och metallindustri under normala förhållanden över 1/3. Om järnmalmens betydelse för Sveriges folkhushållning 8 TEKNIK för ALLA sålunda är lätt att påvisa, låta sig framtidsmöjligheterna för de s. k. sulfidmalmer, som finnas i norra Västerbotten och södra Norrbotten, f. n. icke i sin helhet överblickas. Det är emellertid ej uteslutet, att de bliva grunden för en ny bergs- lagsindustri av föga mindre dimensioner än våra järnbergs- lager representera. attenkraften togs tidigt i bruk för drift av vår industri, men det var först sedan kraftöverföring på elektrisk väg genom svenska tekniska insatser möjliggjorts, som industriens elektrifiering på allvar begynte. Denna nu halvsekellånga utveckling har åvägabragt, att f. n. 89 proc. av industriens drivkraft representeras av elmotorer. Härigenom är vatten- kraften en oskattbar tillgång för vårt land, som saknar hög- värdiga fossila bränslen, vilka i många länder utgöra indu- striens viktigaste kraftkälla. Det förtjänar även understrykas, vad vattenkraften betyder för våra kommunikationer, som med skäl betecknas som nä- ringslivets tjänare. Omkring 90 proc. av statsbanornas trans- portarbete äger nu rum på elektrifierade linjer, för att ej tala om den elektriska energiens användning inom städernas kommunikationsväsen och förortstrafiken. Den svenska jordens produktion av livsmedel var tidigare ej tillräcklig för vår folkhushållning. Emellertid ha vi nu- mera genom ökning av den odlade arealen, genom mekanise- ring av jordbruket, genom vetenskaplig växtförädling och andra produktionsförbättrande åtgärder kommit därhän, att jordens skördar räcka för vårt folks försörjning. ålunda har denna korta översikt givit vid handen, att sko- Se malmen, vattenkraften och jorden representera natur- tillgångar, vilka äro väsentliga förutsättningar för det sven- ska folkets arbetstillfällen och försörjning. Det finns emellertid länder, som äro lika rikt eller bättre utrustade med naturliga resurser i jämförelse med Sverige, men där trots detta näringslivet är tynande, folkförsörjningen dålig och levnadsstandarden låg. Förklaringen är, att dessa länders bebyggare sakna förmåga att tillgodogöra sig till- gångarna. Folket måste fördenskull betraktas som en femte natur- tillgång i vårt land av kanhända störst betydelse av dem alla. Vad är det då, som ger vårt folk en sådan rangplats ifråga om möjligheterna att utnyttja landets resurser? Även med risk att upprepa redan kända saker måste vi för full- ständighetens skull beröra de nationella egenskaper, som äro av betydelse i detta sammanhang. De bestå i den tekniska begåvning, konstruktiva skicklighet och uppfinnartalang, som i hög grad utmärka ej blott våra ingenjörer, utan även de okända soldaterna i vår industriella armé: fabrikörer och mindre industriidkare, verkmästare och förmän samt arbetare. Vad speciellt de sistnämnda beträffar tillkommer som en viktig faktor deras förmåga av och in- tresse för precision i arbetet. Men det är ej tillräckligt att producera varor, de måste även kunna säljas. Fördenskull måste även den organisations- förmåga och kommersiella skicklighet framhållas, med vars hjälp marknad för våra varor kunnat etableras t. o. m. i mycket avlägsna länder. Härtill kan läggas en framåtanda, flit och företagsamhet, som ofta varit det enda kapital, med vars hjälp vårt lands karga mark brutits till odlad jord. NE