Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olja olja olja, av H. G. Tonndorf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång. En arbetsstyrka, bestående av
60 man, är under normala förhållan-
den i stånd att lägga 2 km per dag.
TEedningarna äro i allmänhet nedgräv-
da. Är det frågan om långa pipe-
lines, skruvas rören icke samman utan
svetsas ihop. Deras inre diameter
växlar mellan 10 och 33 cm. I slut-
tande terräng underlättas transporten
av tyngdkraften. Där så ej är fallet,
måste pumpstationer prestera största
delen av arbetet. Sådana stationer
äro i regel utplacerade på ungefär 60
km avstånd.
I rören transporteras den flytande
produkten med en hastighet av mellan
4—06 km i timmen. Vid ett tryck av
70 kg på en em? kunna i en ledning
av 20 cm diameter icke mindre än
3-400 ton per dygn transporteras. Det
amerikanska rörledningsnätet utför
ett årligt transportarbete om 90 mil-
liarder tonkm, vilket är lika mycket
som de tyska riksjärnvägarnas totala
transportprestation !
OR vattnet transporterades oljan
i början som vilken annan han-
delsvara som helst. Först när pro-
dukten blev billigare och konsumtio-
nen ökade, kom man sig för att ut-
veckla självständiga transportformer.
Den första tankångaren var det bel-
giska fartyget ”Charles”, som sedan
1870 gick i trafik mellan New York
och europeiska hamnar. Dess last-
ningskapacitet var endast 700 ton.
År 1939 fanns det inalles 1.700
tankfartyg i världen. De moderna
oceangående tankfartygen ha i regel
en lastningskapacitet på mellan 10.000
och 15.000 ton. Till utseende och
konstruktion avvika de betydligt från
vanliga lastfartyg. I stället för de se-
nares lastningsanordningar vid mas-
terna observerar man på huvuddäcket
ett antal smärre, med stållock försed-
da tankluckor, som i förening med he-
la batterier av ventiler samt en mängd
rörledningar förläna tankfartygen ett
närmast industriellt utseende. Med
sina egna pumpar kunna fartygen los-
sa eller lasta c:a 1.000 ton per tim-
me, vilket ju betyder, att de kunna
tömmas resp. lastas på högst 15 tim-
mar. Detta är ett glädjeämne för re-
daren, som kan utnyttja sina fartyg
effektivt, men knappast för sjömän-
nen, ty det är ju orsaken till mycket
korta uppehåll i hamn!
Tankfartygen äro förvånansvärt
lågbyggda — deras huvuddäck ligger
(i lastat tillstånd) endast 1,5 å 2 me-
ter över havsytan. Det behövs inte
En modern tankångare.
mycket sjögång för att vågorna skola
bryta in över däck. På andra fartyg
skulle detta kanske vara farligt, men
här finns icke mycket att demolera.
För trafiken ombord tjänstgör en
stålbrygga, som går längs hela farty-
get och på vilken man kan känna sig
trygg.
Tankångarens farligaste fiende är
nämligen ej havet utan den eldfarliga
last den har inom sig. För att möta
eldfaran äro cellerna försedda med
dubbla väggar, mellan vilka vatten
rinner. Disciplinen är mycket sträng
ombord. Besättningsmännen få t. ex.
icke röka och endast uppehålla sig
inom vissa avgränsade delar av far-
tyget. Verktyg bestå ej av järn utan
av bly eller mjuk koppar, ty dessa
metaller orsaka ej några gnistor.
När oljeprodukten sent omsider
hamnar hos konsumenten, har den
sålunda en lång och högst fängslande
historia bakom sig.
Däcket på en tankångare rymmer
SS
inga cnödiga ting. Lägg märke till den i texten
omnämnda stålbryggan, som löper längs hela fartyget.
"TEKNIK för ALLA "7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
