vecklat de häpnadsväckande kon- sekvenserna av detta antagande. ÖR en positron törnar ihop med en elektron, taga laddningarna ut varandra och båda partiklarna förintas. Dr Rojansky påstår nu, att om en ”omvänd” atom törnar ihop med en vanlig atom, förinta de varandra och upphöra att exi- stera. Elektronerna i den vanliga atomen upphäva positronerna i den ”omvända”; protonerna i den för- ra förinta den senares negativa kär- na. I stället för två atomer få vi en våldsam explosion. Rojansky kallar atomerna med omvänd laddning ”kontraterrena” (av contra — mot, terren — jor- disk) i motsättning till de ”terre- na” atomer vi äro vana vid. Läm- nade åt sig själva skulle kontrater- rena atomer bete sig precis som de terrena. Det kan tänkas att det existerar en fullständig serie kon- traterrena grundämnen, som pre- cis svara mot de 92 — eller flera! som finnes på jorden. Ämnen av sådana kontraterrena atomer skul- le, om de upphettades, utsända ljus på exakt samma sätt som vanliga ämnen; med spektroskopets hjälp skulle det alltså vara omöjligt att skilja det ena slaget av atomer från det andra. Kanske Sirius, natthimlens kla- raste stjärna, är kontraterren? Kanske kontraterrena planeter kret- sa omkring den, bebodda av kon- traterrena växter och djur, som an- das kontraterren luft? a artikel i en astronomisk tid- skrift uppkastar Rojansky frågan, om inte vissa av de kometer, som visa sig på vår himmel, möjligen äro beskaffade på detta sätt. Om en kontraterren kropp komme in i solsystemet utifrån rymden och droges in i en bana kring solen, skulle den inte röra sig i ett abso- lut tomrum, ty det finns gott om meteorsvärmar mellan planeterna. Detta skulle medföra häftiga för- ändringar i den främmande krop- pen. Då det ytterst sällan skulle inträffa, att en kontraterren atom stötte ihop med just den terrena atom, som motsvarar den, skulle det bli partiklar över efter explosio- nerna. Dessa skulle bilda atomer av andra grundämnen. Meteorer, eller stjärnfall, äro kosmiska ”lösdrivare”, som inträn- ga i jordens atmosfär. Friktionen mot luften antages vara anlednin- gen till att dessa intränglingar för- brinna i atmosfären. I många fall är detta troligtvis den rätta förkla- ringen. Å andra sidan förekomma också s.k. eldkulor, d.: Vv: sS: ovan, ligt lysande meteorer, vilka äro synliga mitt på ljusa dagen och lämna efter sig en glödande svans, som ofta kan iakttagas i flera mi- nuter. Sådana kunna tänkas vara av det kontraterrena slaget. len meddelande till ”Förbundet för meteorforskning” i Kalifornien gör en astronom, dr Samuel Her- rick, gällande att en dylik kontra- terren meteor förorsakade ett feno- men, som förra sommaren iakttogs av ett campingsällskap vid Long Island-sundet, och som livligt kom- menterades i tidningarna. Händel- sen inträffade en klar sommarmor- gon. Plötsligt hördes ett förfärligt visslande; någonting for förbi, föll i vattnet och exploderade, så att en vattenpelare slungades 20—30 me- ter upp i luften. Åsikten att det skulle ha varit en meteorit tillbaka- visades, eftersom vanliga meteoriter inte explodera, om de slå ned i vat- ten. ”En kontraterren meteorit, stor nog att genomtränga jordens atmosfär, skulle vid nedslaget mot vattenytan explodera just på detta sätt”, påstår den amerikanske for- skaren. En kollega till honom, dr Lin- coln La Paz vid Ohio-universitetet, hävdar att kontraterrena meteori- ter äro förklaringen till sådana me- teorkratrar, i vilka man icke kun- nat hitta något spår av en meteorit. I Sibirien och i Afrika ha geologer- na hittat stora kratrar, som av allt (ROTE: Ol SSöls US SKRATTGROPARNA FRAM! | Våra unga damer ha som bekant inte varit sena att utnyttja teknikens rön, då det gällt att förbättra utseendet. Det senaste på området är ”skrattgrepsframkal- laren”, som är lika enkel som genial. Ungkarlarna får det värre och värre ... I TEKNIK för ALLA 11