SRA DEER IELLISEEAA set, mottagningsapparaterna i botten- våningen i en stor sal, där de försam- lade med spänning väntade på det sto- ra undret. Alla ville hälsa på ”troll- karlen” och gratulera honom, och nå- gon av herrarna yttrade, att Marconi kunde känna sig lycklig som levde i en upplyst tid. Eljest hade han nog ris- kerat att bli dömd som häxmästare och bränd på bål. Men plötsligt for den unge, allvar- lige och fåordige trollkarlen upp oro- lig, såg sig omkring, skakade på hu- vudet och sprang hastigt ut ur salen. Vad var på färde? Kanske skulle han prata med assistenten vid sändarsta- tionen om något? Bäst att ha tålamod och vänta. Men Marconi for runt i trapporna, ryckte upp dörrar, kikade in i vägg- skåp, tittade bakom förhängen och gardiner, kände på hyllor och skåp, letade efter någonting med stor iver och mycken nervositet. Slutligen lyste hans anlete upp. Lycksalig rusade han raka vägen mot ett hörn i trappuppgången och halade fram en — kvast med långt skaft! Lätt på tå skyndade han in i salen igen, fäste antennen vid kvastskaftet, räckte det till en av herrarna och bad honom hålla det högt över sitt huvud. Mannen stod där som en fanbärare, stel och orörlig. Ett ögonblick senare var häxmästa- ren uppe vid sändarstationen, och her- rarna därnere mottogo följande tele- gram: ”Leve Italien V Jublet brast lös, och det steg ännu mer, när Marconi kom ned efter de- monstrationen. Jo, det var verkligen en strålande uppfinning och något till uppfinnare! Marconi blev också inbjuden till ko- nungen och drottningen för att ge en uppvisning i slottsparken. De blevo för all framtid hans vänner och be- skyddare. — I Spezia experimenterade han med trådlös telegrafi för krigsskepp. Sän- darstationen låg vid kusten. Det lyc- kades honom att sända tydliga medde- landen till kryssaren ”San Martino” på 16 kilometers avstånd. Marconi var stolt och glad över all den välvilja, som mötte honom i hem- landet. Han utbildade själv de för- sta italienska telegrafisterna för tråd- lös telegrafering. Innan han åter- vände till England, förärade han den italienska marinen samtliga de appa- rater, som han använt under sina ex- periment i Spezia. I England hade en av hans släktin- gar bildat det första aktiebolaget för trådlös telegrafering. Det hette ur- sprungligen ”The Wireless Telegraph and Signal Company”. Men för Mar- coni själv var det av stor betydelse, att hans namn direkt blev knutet till den trådlösa telegrafen — det var ju ändå hans uppfinning — och senare blev bolaget omdöpt till ”Marconi's Wireless Telegraph Co”. Detta skulle besitta patenträtten till Marconis upp- finningar i alla länder utom i Italien. Sitt eget fädernesland ville uppfinna- ren giva en särställning, det skulle lik- som hållas utanför denna mera af- färsmässiga sida av saken. Marconibolaget skulle bland annat skaffa pengar till nya experiment, vil- ka beräknades kosta stora summor. När apparaterna blevo så fullständi- ga, att de kunde bjudas ut på världs- marknaden, skulle tillverkningen och försäljningen av dessa tillhöra bola- gets arbetsuppgifter. Aktiekapitalet utgjorde vid starten 100.000 pund, d. v. s. något över 1.800.000 kronor. Marconi tillförsäk- rades personlig äganderätt till ett stort antal aktier och dessutom en kontant summa på över 300.000 kronor. 23-åringen började alltså förtjäna pengar! Fattigdomen hade han ald- rig prövat på, men ingen skulle ha förvånat sig, om han nu börjat slå på stort i sina levnadsvanor och el- jest. Ingenting sådant hände. Han hade inte förgäves gått i skola hos pappa Giuseppe, när det gällde ekono- mi, och han hade inga anlag för slö- seri. En sak inköpte han genast — en cykel. Inte en lyxcykel av dyraste sort utan en stark och solid en. Den begagnade han sedan i många år och hade mycken glädje av den. Under senare delen av året 1897 ut- fördes en rad intressanta försök vid Englands kuster. Marconi ville bland annat pröva, om t. ex. ballonger kun- de vara bättre än master att bära upp antenner. Han gjorde därvid försök med t. ex. ett slag av ballonger, som mätte 5 meter i genomskärning och voro klädda med tennfolium. De vi- sade sig ändamålsenliga i flera viktiga hänseenden, men de voro jämförelse- vis tunga och krävde stark vind. I storm däremot blevo de lätt skadade. Kanske skulle drakar av bomullstyg och klädda med tennfolium vara tjän- ligare. Det lyckades Marconi att med dessa anordningar sända signaler på 12 kilometers avstånd, men efter allt detta experimenterande återgick han till master igen. Vid Alum Bay på ön Wight vid Englands kust ej långt från London anlade han en försöksstation för tråd- lös telegrafering. Den försågs med en mast av sådan solid beskaffenhet, att den kunde bära en 40 meter lång antenn. Då <avsändarstationens räckvidd skulle prövas, förhyrde Marconi en gammal lastångare, på vilken han in- monterade alla nödiga apparater och mottagningsanordningar, d. v. s. framför allt en antenn, som hängdes upp mellan ett par höga master. I flera veckor kryssade han i farvattnen omkring ön Wight under ideligt ex- perimenterande. Det visade sig, att han kunde klart och tydligt uppfatta sändarstationens signaler på ungefär 30 kilometers avstånd från denna. (Forts. i nästa n:r.) Hemsnickare m. fl. som tillverkar i TfA upptagna kon- struktioner erh. materiel och verktyg billigast från Handels- & Radiofirman ”KÄRNAN” Hälsingborg. Uppg. vad Ni önskar samt ref. till TfA. SAJO sunsbka torrbatterier Tillverkare: JUNGNERBOLAGET SVENSKA ACKUMULATOR AKTIEBOLAGET JUNGNER TEKNIK för ALLA 21