n gammaldags vedbärare är en de- korativ sak, och den är särskilt aktuell i dessa vedeldningens tider. Den modell, som vi presentera här nedan, är hämtad från England, där den varit i bruk under långa tider. Som material har järn uteslutande kommit till användning, och de verk- tyg, som erfordras för tillverkningen, äro av allra enklaste slag. Vi börja med att tillverka själva korgen, som består av c:a 1,5 ä 2 mm tjock järnplåt — s. k. svartplåt. Först rita vi upp en cirkel på plåtskivan, som har en diameter av omkring 505 mm, varefter den cirkelrunda plåten urklippes med en plåtsax. För att korgen skall bli tillräckligt stadig måste vi emellertid förstärka ytter- kanten med en järnring, som göres av ett stycke 3/47X1/8” bandjärn. Vi bocka bandjärnet mellan ett par järndubbar, som fastsatts i ett trä- stycke — se fig. I — och bemöda oss om att få böjningen så jämn och vac- ker som möjligt. Eventuella mindre justeringar göras med hammaren ge- nom att man hamrar ut järnringens ytter- eller innerkant efter behov. Som underlag härför är ett smides- städ idealiskt. När vi böjt järnringen färdig, svetsa eller nita vi ihop ändarna, var- efter c:a 32 st. hål borras på lika av- stånd och i mitten på järnringen, pas- sande de nitar, med vilka ringen skall fästas vid plåtskivan. De motsvaran- de nithålen i plåtskivan märkas upp med ledning av hålen i järnringen. Nitarna sättas så, att huvudena kom- ma uppåt, d. v. s. på plåten. Nit- ningen sker på undersidan, alltså mot Så | + Sr 4SI0 baärerenrfae— Järnringen. Fig. 4 överst visar kor- gens konstruktion. När vi hunnit så långt i arbetet på korgen, återstår det oss att vika om den Ööverskjutande plåtkanten om bandjärnsringen. Om vi ej tagit allt- för tjock plåt till korgen, är arbetet mycket enkelt gjort med hjälp av en hammare och ett underlag av trä — se fig. 2. Är plåten däremot tjock, göra vi nog klokast i att klippa till plåtskivan så att den slutar jäms med järnringens ytterkant. Böjningen av den färdignitade korgen sker enklast över ett runt trä- stycke, som vi spänt fast i skruvstyc- ket — se fig. 3! I och med slut- förandet av detta arbete är korgen till vår vedbärare färdig, och vi kun- na övergå till nästa arbetsfas. Benen göras av två kraftiga band- järnsstycken i enlighet med måttupp- gifterna på fig. 4. Lämpligt material är bandjärn 3/47 X3/16”. Fastsätt- ningen av benen eller fötterna sker med tre stycken kraftiga nitar enligt ”A” och ”B” på fig. 4. Nitarna böra ha flata huvuden. Handtaget göres av ett stycke 10 mm diam. rundjärn, som böjes till i fig. angiven form. Ändarna till- plattas genom att vi glödga dem med en blåslampa e. d., varefter utham- ringen Över ett städ är en lätt sak med en kraftig hammare. I hand- tagets ändar borras hål för 3/8” nitar och därefter nitas handtaget fast vid korgen. Man bör dock komma ihåg, att handtaget ej får nitas stumt till korgen, utan skall vara svängbart. Nitningen måste därför ske med viss eb re försiktighet, så att friktionen ej blir för stor. Ett enkelt sätt att åstadkomma en vacker mattsvart-glänsande yta på den nu färdiga vedbäraren är att upp- värma den till några hundra grader med en blåslampa, och därefter in- gnida alla ytor med en trasselsudd, som doppats i bomolja. Mr Hobby. I FASTSÄTTNING aw I i ' - I Pl "NITHÅL FÖR le I ol AV HANDTAG Ö SÅR VÄRNRING GJORD AV 3/14” Xx V8 BANDJÄRN FR. 26 RUTOR VN ) t I = = | ( 2 HÅL BORRAS FÖR NITARNA OCH JÄRNET TILLFORMAS ÖVER EN RUND TRÄSTAM- 180 CA 275 = ANDARN. å GLLLSASTÖCH HÅL V HAMRAS FLATA FÖR —ÖU FZJENIT TEKNIK för ALLA 21