- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 42. 17 okt. 1941 /
7

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elmotorn och industrien, av B. T.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

——

ä
|
|
|

ELMOTORN ock INDUSTRIEN

å man vet, att 89 proc. av den svenska industriens driv-

kraft numera utgöres av elektrisk motoreffekt, kan det
ha ett visst värde att uppspåra begynnelsen till denna im-
ponerande utveckling. Efter allt att döma har den ungefär
ett halvt sekel på nacken.

Den elektriska maskinindustriens upphov ligger visserligen
något längre tillbaka i tiden. Asea grundades 1883 och hade
till 1890 sin verksamhet förlagd till Arboga. Under denna
tid tillverkades omkring 300 elmaskiner. 1885 anlades det
första kommunala elverket i Härnösand.

En del elmotorer torde därför i slutet av 1880-talet ha
kommit i bruk, men då det endast var fråga om likström,
kan man anse troligt, att dessa motorer huvudsakligen voro
av mindre effekt och användes inom småindustri och hant-
verk.

Det stora steget mot industriens elektrifiering togs genom
Jonas Wenströms patent å trefasmotorer, som söktes 1890.
Ernst Danielson gjorde konstruktionen praktiskt användbar
1892. :

I vår industristatistik, som tidigare betecknades som av-
seende ”fabriker och hantverk”, redovisas elmotorer första
gången 1896.

Det kan vara av intresse att jämföra elmotorerna inom
industrien vid denna tidpunkt med nu rådande förhållanden.
Ett sådant studium präglas givetvis av en viss osäkerhet, då
dels på denna tid en mot nu i vissa avseenden avvikande
indelning av industrien användes, dels uppgifterna angående
elmotorerna voro rätt svävande.

n sådan jämförelse, avseende åren 1896 och 1939, blir av
Fe värde, om ej elmotoreffekten inom industrien kan
sättas i relation till den industriella produktionen. På grund
av penningvärdets ändringar utgör dock produktionsvärdet en
dåligt användbar jämförelsebas. Däremot redovisades redan
1896 industriens arbetarantal mycket utförligt och kan där-
för lämpligen brukas som grundval. Att sätta elmotoreffekten
i relation till arbetarantalet är så mycket mera motiverat,
som användningen av motorkraft inom industrien avser att
ersätta människokraft med maskinkraft. Att detta å ena
sidan varit en bidragande orsak till industriens uppsving och
å den andra haft stor social betydelse genom att avlasta
arbetarna från fysiska ansträngningar må blott i förbigående
anmärkas.

Hela antalet elmotorer inom industrien var enligt 1896
års fabriks- och hantverksstatistik 375 st. För 364 av dessa
redovisades en total effekt av 6.631 hästkrafter. Om vi an-
taga, att de felande 11 motorerna hade samma medeleffekt
som de redovisade, blir den sammanlagda elektriska motor-
effekten 1896 omkring 6.830 hästkrafter.

Då industriens hela arbetarantal för nämnda år utgjorde
202.293, representerade elmotorerna 0,34 hästkrafter på 10
arbetare. Motsvarande siffror för 1939 voro 563.522 arbetare
och 2.634.079 elektriska hästkrafter eller 46,75 per 10 arbetare.
Varje arbetare har sålunda nu till sitt förfogande i genom-
snitt en 139 gånger så stor elkraft som sin kollega för 43
år sedan. 5

Imotoreffekten per arbetare varierar givetvis ganska myc-
Eke inom olika industribranscher, beroende på ett flertal
olika faktorer. En av dem sammanhänger med de tillverkade
produkternas beskaffenhet; en ”tung” industri förbrukar mera
motorkraft över huvud taget än en ”lätt” industri. För pro-
duktionsgrenar, som använda ånga för uppvärmningsändamål,
kan det vara ekonomiskt fördelaktigare med ångmotorer än
med elmotorer. Slutligen spelar graden av rationalisering
in; ju högre denna är, desto större är behovet av motorkraft
i allmänhet och elektrisk effekt isynnerhet. Under åren
1919—39, en period av livlig rationalisering, tredubblades vår
industris elmotoreffekt.

Den högsta förbrukningen av elkraft per arbetare av alla
industrigrupperna hade 1939 malmbrytning och metallindustri
med 45 elhästkrafter per 10 arbetare. År 1896 var mot-
svarande siffra 0,22, varvid dock är att märka, att bergs-
hanteringens arbetare och motorer ej redovisades i fabriks-
och hantverksstatistiken. En jämförelse mellan de båda åren
kräver därför, att gruvor och anrikningsverk elimineras ur
1939 års siffror. Efter en dylik korrigering blir elmotor-
effekten per 10 arbetare 40, vilken siffra är 182 gånger
större än 1896 års.

Kemisk-teknisk industri tog 1939 i anspråk en elektrisk
motoreffekt per 10 arbetare av 43. Motsvarande siffra var
1896 över 1 elhästkraft per 10 arbetare, vilket var 3 gånger
så mycket som medeltalet för hela dåtidens industri.

Den tredje rangplatsen bland industrigrupperna ifråga om
använd elmotoreffekt per arbetare innehades 1939 av livs-
medelsindustrien med siffran 42 hästkrafter på 10 arbetare.
Då motsvarande effekt 43 år tidigare var 0,31, har utveck-
lingen på elmotorområdet inom denna industrigren medfört
en 136-dubbling.

Träindustriens elektriska motoreffekt per 10 arbetare var
1939 ungefär 37, som är 88 gånger större än 1896 års siffra,
vilken var 0,42.

För jord- och stenindustri motsvarade elmotoreffekten och
arbetarantalet 1939 ett värde av 34 hästkrafter på 10 arbetare.
Inom denna industrigrupp har sedan 1896 en 1.250-dubbling
ägt rum, ty 1896 användes där blott 0,027 elhästkraft per 10
arbetare. i

m vi till sist granska textil- och beklädnadsindustrien,

finna vi 1939 års elmotoreffekt ha utgjort 15 hästkrafter
per 10 arbetare, medan 1896 års motsvarande siffra var 0,23.
Här har sålunda en 65-dubbling skett, vilket representerar en
ganska blygsam utveckling i jämförelse med flertalet andra
industrigrenar.

Till sist skola vi göra ännu en jämförelse mellan indu-
striens elmotorer 1896 och 1939. Deras genomsnittseffekt
var det förstnämnda året 18 hästkrafter, men 43 år senare
blott hälften därav. Detta kan vid första påseende före-
falla överraskande, men finner sin förklaring i elmotorernas
starkt ökade användning för alla möjliga industriella ända-
mål. Efter effekt räknat innebär utvecklingen 1896—1939 en
385-dubbling, men efter antal en 760-dubbling.

Mer och mer har man också övergått till användning av
en motor för varje arbetsmaskin, vilket i jämförelse med
äldre tiders centralmotor för drift av en hel fabrik eller verk-
stadsvåning medfört vittgående lättnader i industriarbetet.

Bel

TEKNIK för ALLA 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-42/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free