CLIMTAR FRÅN DET INDUSTRIELLA SVERIGE JUST NU ignaturen har i sina artiklar i tekniska och industriella frågor ibland gjort en återblick på gångna tider. Mången läsare anser det kanske ofruktbart att rota i det förgångna. Andra finna måhända det siffermaterial och de årtal, som höra samman med historiska återblickar, tunglästa. Emellertid är all historia — även industri- och teknisk historia — lärorik, enär den klargör bakgrunden till de fram- gångar, som nåtts, och de misstag, som begåtts i det förgång- na. En återblick kan därför vara en sporre att väl förvalta det arv, som äldre generationer lämnat efter sig åt oss. Man får även en klarare bild av förutsättningarna för vår industris och vår tekniks framtida utveckling, om man låter dem fram- träda i historiens ljus. För att emellertid visa, att signaturen även dväljes i nuet och ej blott i förgångna tider, skola nedan lämnas några färska intryck från det industriellt arbetande Sverige. Må- hända är rubriken något för anspråksfull och borde hellre talat om det industriella Småland. Artikelns bakgrund är nämligen en i början av innevarande månad företagen vecko- lång resa till en del industriplatser i denna provins. Om slumpen spelat in vid resans lokalisering, så är å andra sidan Småland i och för sig ingen oäven exponent för Indu- stri-Sverige. Utan att därmed vilja misskänna andra provinsers invå- nare vågar signaturen nämligen hävda, att smålänningen som industriidkare står högt. Han är tekniskt påhittig och ekono- miskt klok, två ganska väsentliga egenskaper för industriella näringsfång. Han är dessutom personligen arbetsam och anspråkslös samt ihärdig och optimistisk. tt exempel. Vid besök i en fabrik, som har en specialitet ET hög kvalitet, efterfrågades ”fabrikören”. Han befanns själv arbeta på en leverans i verkstaden och hade först om en stund tid att ta emot i det bås inom lokalen, som var avdelat till chefskontor. Han hade huvud på skaft, som man säger, och man tryckte vid avskedet hans valkiga näve med respekt. Järnvägsförbindelserna i Småland äro f. n. rätt dåliga, så snart man lämnar de elektrifierade stambanorna. På många linjer gå blott ett par tåg om dagen i varje riktning, och man måste vara tidigt uppe, om man skall utnyttja dagen. Om persontågen voro få och korta, föreföllo godstågen att vara desto flera och längre, vilket ju vittnar gott om det små- ländska näringslivets blomstring. Vore man endast hänvisad till järnvägarna skulle man ej hinna med mycket på en dag, även om den börjar tidigt. Men gengasen är en effektiv och oumbärlig hjälp. Om dess bety- delse under nuvarande förhållanden ger en 20 mils resa i omväxlande bussar och trafikbilar ett klart begrepp. Att lastbilarna utgöra ett nödvändigt komplement till järn- vägarnas godstrafik var också alldeles tydligt. De äro bl. a. nödvändiga för den kontakt med skogen, som för dagen är så väsentlig ej blott för Småland, utan för landet i dess helhet. Man får därför på det allvarligaste hoppas, att de ytter- ligare restriktioner på den yrkesmässiga biltrafiken, varmed det hotats, ej måtte bli alltför hårdhänta. Låt de sysslolösa bilringarna på de avregistrerade personbilarna träda i arbete. De äro nu ett dött kapital, som kan göras levande i en skala, vilken ingen anar utan att ha rest på svenska landsvägar denna höst. Som gengasbränsle användes i östra Småland både ved och kol. Den förra förefaller att dominera för lastbilar och bus- sar, det senare för personbilar. i talade här ovan om den viktiga kontakten med skogen. Vad som kanske främst stannar kvar på ögats näthinna vid denna höstliga smålandsresa är veden. Den finns att se överallt i till synes omätliga staplar. Och sedan komma mi- lorna. Det har väl aldrig — eller åtminstone ej på länge — kolats så mycket i de småländska skogarna som just nu. Att räkna till ett dussin milor på ett enda ställe var alls inget ovanligt. i Några nedlagda företag träffade signaturen ej på, d. v. s. man gick för mycket sakta maskin på ett håll, medan man avvaktade höga vederbörandes besked i råvarufrågan. Ty den var hos många industrier det allt dominerande pro- blemet. Man klagade över ransoneringen och antydde täta resor till kungl. huvudstaden av denna anledning. Men alla insågo givetvis, att den är nödvändig, och man höll humöret uppe på småländskt vis. Man gör det bästa möjliga av si- tuationen och hoppas på bättre tider. På de håll, där inga materialsvårigheter finnas, hade man så mycket att göra, som man rimligtvis orkade med. Till dessa lyckliga branscher hör fabrikationen av färdiga trähus, en för provinsen typisk industrigren. Inom dessa företag rådde en sjudande verksamhet, mest, föreföll det, för export. Andra fabriker, som för sin avsättning äro beroende av byggnadsbranschens läge, såsom tegelbruk och tapetfabriker, voro dock helt naturligt mindre nöjda med den nuvarande situationen. Eljest var bekymret i regel ej att sälja, utan att kunna leve- rera. Sålunda anförtrodde en försäljningschef åt signaturen, att han f. n. ej vågade genom reklam påminna om företagets existens. Fick han nämligen nya order just nu, kunde han ej lova kortare leveranstider än 8 å 9 månader och även detta blott med hjälp av sin fantasi. Många industrier ha tagit upp nya tillverkningar för att bereda sin arbetsstyrka sysselsättning. Ett gammalt järn- bruk har sålunda börjat fabricera färdiga trähus. Ett annat företag har slagit sig på framställning av glasull. På åter andra håll har gengasdriften skapat nya sysselsättningsmöj- ligheter. Slutligen har man hos en del företag lagt ned artik- lar, som just nu äro svåra att tillverka eller sälja, och tagit upp andra tillverkningar. lt som allt: Det industriella Småland i ofredens år 1941 ger minst av allt intryck av ett folk i pensionsåldern. Och till sist: Svensk naturs rikedomar och svenskt närings- livs yttringar erbjödo under denna soliga oktobervecka en strå- lande färgrik bild. Hör bara. Blodröda aspar, orangefär- gade lönnar, ljusgula björkar, ljusgrön spirande höstsäd, mörkgrön barrskog, blåblänkande sjöar, violett blåbärsris, ljusbrunt ringlande ved- och torvrök, mörkbrunt glänsande plogfåror, brunsvarta torvtäkter, grå granit, vitskummande vattenfall och — mera sällan — kolsvart bolmande stenkols- rök. Det räcker till regnbågens färgskala och blir över. B. Ts. TEKNIK för ALLA = 7