200-årig Hygplanskonstruktion V id vindsröjning i en stad i Tyskland har en högst märklig gammal hand- skrift påträffats, som för nära 200 år sedan författats av en Melchior Bauer från byn Lehnitsch vid Altenburg och som nu förvaras i det thäringska stats- arkivet i Greiz. Det är en hel levnads- historia som de gulnade bladen berätta, och vari författaren ber greven av Reuss om understöd för att kunna bygga den in i minsta detaljer beskrivna flygma- skinen. Enligt böneskriften hade förfat- taren ända sedan sin barndom sysslat med tanken att bygga en flygmaskin och Efter fyra veckor var även det re- kordet all världens väg. Den 26 april 1939 nådde nämligen den 24-årige tys- ken Fritz Wendel med en Messer- schmittjagare ”Me 109 R” över 775 km i timmen. Motorn var en Merce- des-Benz i standardutförande på 1.175 hkr, men vid rekordflygningen var den med största sannolikhet åt- skilligt upptrimmad. på 7 minuter, då förstår man, att det går undan. Kriget har ju satt stopp för vidare rekordjakt de sista åren, men när det äntligen blir fred komma nog de nya rekordförsöken att hålla sig omkring 800-km-strecket, med den utveckling som flygtekniken nått under krigsåren. Man strävar tydligen efter att med flygplanet kunna öka hastigheten i riktning mot ljudhastig- Italienska Coupe Schneider-laget med en Macchimaskin vid 1929 års tävling. Snabbt som ljudet. RÅ ekordsiffran säger kanske inte så mycket, men om man får veta, att man med den farten kommer från Stockholm till Malmö på 40 minuter eller från Västerås till huvudstaden heten eller 1.230 km i timmen. Men även om det rent tekniskt sett vore möjligt att konstruera flygplan, som skulle flyga i sina egna ljudvågor, kan man kanske ifrågasätta: om en män- niska kan uthärda att flyga så snabbt. Och människan är dock huvudsaken. TIN. även konstruerat en sådan. Visserligen ser den grotesk ut i jämförelse med mo- derna flygmaskiner, men vid närmare betraktande förråder den en sådan mängd intressanta flygtekniska detaljer och riktiga åsikter, att man måste hög- akta Bauers iakttagelseförmåga och känsla för det tekniskt möjliga. Bauer hade tänkt sig maskinen som en drakflygare och utan rörliga vingar, som man dittils tänkt sig en flygmaskin skulle ha. Liksom på moderna flygma- skiner skulle hans maskin vara försedd med landningsställ. Vingen stagas ge- nom två grövre, genom densamma gå- ende strävor samt ytterligare två styc- ken mindre. Stjärtpartiet utgöres av en liten trekantig förlängning av vingen jämte en vertikal fena. Några rörliga styrorgan funnos icke, utan flygaren skulle styra maskinen genom att flytta på kroppen, ungefär på samma sätt som Otto Lilienthal gjorde. Flygaren står på ett av tråd flätat galler, som befinner sig över hjulen. Tyngdpunkten har Bau- er lagt så lågt för att öka stabiliteten, en metod, som även senare tiders flyg- maskinskonstruktörer såsom Grade, San- tos-Dumont, m. fl. använt. En glidfly- gare hade väl Bauer inte tänkt att ap- paraten skule bli, utan hade försett den med en egendomlig drivanordning. På båda sidor om platsen, där flygaren stod, voro rader med vardera 8 slagvingar, som kunde vridas om flygmaskinens symmetriaxel, och som skulle röras med människokraft, på så sätt, att när den ena sidans slogo upp, slogo de på andra sidan ned. FOTO- TÄVLINGEN ER för Allas fototävling ”Den bästa tekniska bilden” har samlat ett stort antal deltaga- re, och även det kvalitativa resul- tatet verkar vid en flyktig över- blick vara mycket gott. Juryn har ännu icke sitt protokoll över täv- lingen färdigt, varför vi här inskrän- ka oss till att konstatera att täv- lingen väckt berättigad uppmärk- samhet och att det tekniska områ- det i ännu högre grad än vad som hittills varit fallet kan tjäna som jaktfält för intresserade fotoama- törer. Vi återkomma i nummer 44 eller 45 med utförligt protokoll. Anlita Bennos Fotomagasin AB, Drottninggatan 15, Sihim, då Ni tänker deltaga i fototävlingar. Förstklassig service. Leverantör till TEKNIK för ALLA. 6 TEKNIK för ALLA