Radion har nuförtiden blivit någonting, som man endast med största svårighet kan klara sig utan. De flesta människor känna väl också till hur man bär sig åt för att ställa in en radioapparat, men få veta väl vad som egentligen sker, när man skruvar på rattarna. Inställningssvårig- heterna ha på moderna apparater betyd- ligt förminskats genom tryckknappsin- ställning, ”magiska ögon” m. m. I radions barndom hade den bästa radion också de flesta inställningsknapparna, vilket nume- ra knappast kan sägas vara fallet, och det fordrades faktiskt ej så litet insikt i vad som skedde inuti apparaten, när man vred på den och den knappen för att en hygglig inställning skulle kunna åstad- kommas. Numera trycker man på en tan- gent där stationens namn står angivet, och sedan sköter sig apparaten mest för sig själv, utan att man vidare behöver bekymra sig om inställningen. Vår avsikt är naturligtvis inte att re- kommendera en återgång till mindre tek- niskt fulländade apparater bara för att sprida kännedom om deras verknings- sätt, utan att ge den intresserade ett till- fälle att fylla en lucka i det tekniska vetandet. Att här ingå på sändarstationens verk- ningssätt skulle föra för långt, varför vi börja vår resa då de elektriska impulser- na, radiovågorna, lämna sändarantennen. Radiovågens hastighet genom rymden är densamma som ljusets, d. v. s. 300,000 km. på en sekund. Med denna hastighet ut- breder den sig cirkelformigt, upp- fångas av mottagarens antenn och le- des till apparaten via antennens nedled- ningstråd. Men innan den hinner så långt lurar många faror under färden till Förr. VAD VET NI OM RADIO? De allra flesta av oss vet just inte mera om radio än att det är någonting som det låter ur när man skruvar på det ... Denna artikel är ett försök att populärt tala om vad en radioapperat är och vad som där försiggår. Fig. 1. Rör av enklare konstruktion. mottagaren i form av plåttak och andra järnkonstruktioner, vilka söka hejda framfarten genom att absorbera vågen helt eller delvis. Resultatet blir därför oftast att vågen, då den kommer till mot- tagaren, är ganska svag och behäftad med en massa störningar. De störningar, vil- ka komma från atmosfären, har radiotek- niken ännu ej helt lyckats bemästra, un- der det att frågan om störningar från elektriska maskiner är effektivt löst, även om på många håll ingenting gjorts för uppmontering av dylika skydd. Den ra- diovåg, som infångas av mottagaren, är emellertid ingen ljudvåg, utan en s. k. elektrisk svängning, svängande i ett me- dium som vi kalla etern. Denna eter är emellertid ännu så länge endast tänkt, då den ej har kunnat påvisas existera. Att svängningen ej sker genom luftens för- medling visar det faktum att den passe- rar ett lufttomt rum utan att avtaga i styrka. Vi skola emellertid i det följan- de behandla saker, på vilkas riktighet man ej behöver tvivla. Låt oss nu först göra klart för oss, vad som fordras av motta- garen, för att därav göra en disposition över dess verkningssätt: Den skall om- vandla den elektriska svängningen till tonsvängningar, vilka skola vara uppfatt- bara för örat. Dessutom bör den kunna utvälja en viss stations elektriska sväng- ning. En antenn, som vi spänt upp, så högt över taket som möjligt, uppfångar de elektriska svängningarna, radiovågorna, från alla de stationer, vilka ha tillräck- lig styrka eller intensitet att nå fram till densamma. Men helst vilja vi som förut sagts avnjuta en station i sänder och den- na sortering börjar också genast när vå- gen kommer in i mottagaren. Här stöter den nämligen på en s. k. resonanskrets, vars uppgift är att utföra en grovsorte- ring av alla de vågor med olika våglängd och frekvens, som antennen uppfångar. Detta sker så, att kretsens resonansver- TEKNIK för ALLA 9