Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man bygger en modelljärnväg: Växelström och sektioner, av Kelle Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur man bygger en
Härom kvällen, när jag stod och titta-
i de på hur ett långt godståg banade
sig väg genom Klippiga Bergen på El-
dorado Railroad — den där amerikansk-
byggda modelljärnvägen, vilken som be-
kant finnes här i Stockholm — framför-
de Erik sina bekymmer:
— Hör du Kelle Key, eftersom du lär
veta lite mer om elektricitet än jag, så
måste du tala om för mig en sak. Hur
kommer det sig egentligen, att det för-
sta tåget alltid saktar farten och kan-
ske rent av stannar, när jag startat mitt
andra tåg? Är motorerna för svaga el-
ler vad är det fatt?
Jaha, där var vi. För det första måste
jag naturligtvis medge att jag var en
expert. Expert är man ju alltid, när
man inte är hemma ... I varje fall
ledde den ena frågan till den andra. Och
här är resultatet av samtalet.
Som vi redan talade om förra gången
finns det två slags elektricitet — växel-
ström och likström. Men vilken ström
som är bäst att använda beror på en
massa saker, som vi inte skall diskutera
den här gången. Eftersom de flesta mo-
dellbyggare i ”o” ahvänder växelström
så sätter vi igång på det spåret.
Det kan vara värt att notera, att var-
je växelströmsmotor går mycket bra på
likström, men att en likströmsmotor med
en permanentmagnet inte rör sig alls
för växelström. Med andra ord; ett mo-
dellok som säljes ”för att köras med
transformator” går lika bra med till-
hjälp av batterier. Men det, som är av-
sett att köras med batteri går inte alls
med ström, som erhålles via en trans-
formator.
Ni och jag får vår växelström till tå-
gen från väggkontakten via en tung
liten sak, som kallas transformator, vil-
ken ändrar om elektricitetsverkets ström
till små oskyldiga volt av den rätta
spänningen, som vi kan roa oss med. Nu
börjar vi snart att skymta svaret på
Eriks fråga, för pinnen i hjulet ligger
inte i lokmotorerna utan i det slags
transformator han använder.
Det finns nämligen två slags trans-
formatorer, som vi kan använda för
modelljärnvägar. Låt oss kalla dem klass
I och Klass II. Var och en av dem är
användbar för ett visst ändamål och
sättet på vilket de uppträder kan för-
klaras ungefär så här: Om man exem-
pelvis befinner sig i en sommarvilla,
som har sitt eget lilla privata vattensy-
system med en liten pumpmotor i källa-
ren, och någon öppnar en kran i första
våningen, samtidigt som man vill tvätta
sig i våningen ovanpå, så händer föl-
jande. Vattnet slutar att rinna i kranen
där den tillfällige renlighetsivraren står
och tvättar sig tills han ropar ner och
ber vederbörande stänga den andra. I
motsats till detta vet ni, att i ett stort
MODELLJÄRNVAG
VÅXELSTRÖM och SEKTIONER
AV
KELLE KEY
Bilder ur modelljärnvägsbyggoarens liv.
hus i en stad med vatten från ett vatten-
torn gör det ingenting, om man sam-
tidigt öppnar en kran i första och sjätte
våningen.
Transformatorn av Klass I, som van-
ligtvis levereras med leksakståg, bär sig
åt som det första vattensystemet. Den
är all right att köra ett tåg med, och
den är billig att bygga. Och om sonen,
eller kanske snarare faderskapet, skulle
låta ett tåg spåra ur och göra kortslut-
ning, så lägger sig en sådan transforma-
tor helt lugnt och spinner, och ingenting
händer. Men om man försöker göra två
saker på en gång, som med den lilla
pumpmotorn, då går det inte. Det var
som Erik sa’! Det andra tåget sänker
farten för det första.
Mer hur skall man då bära sig åt,
om man vill köra två eller tre eller
fyra tåg på en gång, utan att de inver-
ka på varandra? Och hur skall man på
samma gång kunna sköta elektriska
växlar, signaler och lampor? Man kan
naturligtvis köpa fler transformatorer
av exakt samma slag som den första och
koppla ihop dem. (Se upp för fyrverke-
ri om det ej blir riktigt gjort). Och
man kan naturligtvis köpa en särskild
transformator för växlar, signaler och
lampor.
Men allt detta är dålig hjälp. Det bäs-
ta är att skaffa sig en transformator av
Klass II. Men en sådan måste ha visst
skydd, såsom en automatisk strömbryta-
re eller en säkring som är ganska dyr,
eftersom den behöver en hel del koppar-
tråd och järn. Men den är tillförlitlig
som vattensystemet i staden, och den
kan lämna tillräcklig ström för två eller
flera tåg plus växlar o. s. v. Den har,
som man säger, god kapacitet, och spän-
ningen får vid full belastning inte sjun-
ka mer än 10 proc. av den spänning
transformatorn har utan belastning.
Man kan kontrollera detta ganska lätt
genom att mäta spänningen utan och
med belastning.
Or vi skulle ta och titta på kopplings-
schemat, som användes då man har
två tåg körda på en transformator av
Klass II: Först och främst har Klass
I vanligtvis en inbyggd hastighetskon-
troll, då däremot Klass II inte har det,
eftersom man tänker köra flera tåg, där
vart och ett har sin separata reostat
(vridmotstånd). Därför behöver man en
särskild kontakt för varje sak som
skall kontrolleras. Sedan måste vi kom-
ma ihåg, att klass II har tillräcklig re-
seryv av ström. Så mycket, att när tågen
spårar ur blir det ett fyrverkeri av gnis-
tor, och det kan också hända att vissa
blydelar på det rullande materiet, t. ex.
axelboxarna, smälter. Därför är det nöd-
vändigt att skaffa sig åtminstone en
automatisk strömbrytare för att und-
vika dylika skador.
Det finns tre slags strömbrytare som
vi kan använda oss av. Enklast och kan-
ske billigast är säkringen, och här skall
vi bara tala om, att den fyra amp.
propp, som man köper i vilken elektrisk
affär som helst till mätartavlan i vå-
ningen, fungerar lika bra på 4 volt eller
24 som det gör på 220, och den är en-
kel att montera och ersätta. Men, om
urspåringar är lika vanliga på Er järn-
väg som exempelvis på min egen så blir
det både dyrt och besvärligt i längden.
Det andra slaget strömbrytare är den
magnetiska. Den är dyrast av alla tre,
TEKNIK för ALLA 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
