GLÖDLAMPOR för SERIEKOPPLING förbrukning av c:a 15 watt. Lampor med min- gg Nedanstående artikel, som behandlar pro- blemet parallell- eller seriekopplade lampor och de nyaste rönen beträffande detta pro- blem, är med benäget tillstånd hämtad ur Philips” Technische Rundschau. Dom ROR N De huvudsakliga fördelen med pa- rallellkoppling av belysningslampor, jämfört med det tidigare ofta använda systemet med seriekoppling ligger däri, att lamporna kan brinna oberoende av varandra. I allmänhet anses detta ut- göra en så stor fördel, att man vid ut- arbetande av olika belysningsprojekt icke ens undersöker andra möjligheter. I undantagsfall kommer emellertid serie- koppling till användning, ehuru man då icke har möjlighet till inkoppling av ett godtyckligt antal lampor och icke heller har fritt val beträffande lampornas stor- lek. Seriekoppling kommer till användning i följande fall: 1) Då den tillgängliga spänningen är för hög för de enstaka lamporna. 2) Då den genom seriekopplingen er- hållna förenklingen av anläggningen är av betydelse. 12 TEKNIK för ALLA De fall, där seriekoppling kommer till användning, såsom belysning i spårvägs- och järnvägsvagnar, festbelysningar och julgransbelysningar och i viss grad även gatubelysningar, kunna i huvudsak hän- föras till någon av de ovannämnda grup- perna. Spänningen är för hög. . Vid växelströmsanläggningar kan man på ett enkelt sätt transformera ned spänningen till önskat värde med till- hjälp av en transformator. Vid lik- strömsanläggningar är emellertid denna nedsättning av spänningen icke fullt så enkel. Det är av denna orsak, som be- lysning av spårvagnar och järnvägsvag- nar i allmänhet sker genom seriekopp- ling av lamporna. Den tillgängliga lik- spänningen utgör här i allmänhet mellan 500 och '600 volt, medan den högsta spänning, för vilken lamporna framstäl- las, blott utgör 260 volt. I regel kopp- lar man vid en spänning av 600 volt 5 lampor i serie om vardera 120 volt, men många gånger föredrager man till och med flera lampor i serie, vilka då ha ännu lägre spänning vardera. Utgör emellertid järnvägens <driftspänning 1500 volt, så som exempelvis är fallet hos de nederländska järnvägarna, inför man dock ej denna höga spänning till de av passagerare använda delarna av järnvägsvagnarna. Man använder då hellre en omformare, som matar ett sär- skilt nät för belysning och andra ända- mål, varvid de till detta nät anslutna lamporna på vanligt sätt kunna kopplas parallellt. Även den eljest vanliga nätspänningen av 220—230 volt och 130 volt kan vara för hög vid användning av vissa lamptyper för specialändamål. Den minsta normala glödlam- pan för 220 volt och för 130 volt har ett ljus- flöde av 13 Dlm (Dekalumen) och en effekt- Fig. 1. Små lampor för julgrans- "och festbelysning, var- dera för 14 volt och 3 normalljus. dre effektförbrukning, t. ex. för festbelys- ning eller julgransbelysning mäste med hän-' syn till den undre gränsen för glödtrådens tjocklek utföras för en lägre spänning. I detta fall är det vanligt med en spänning av ' 14 volt vid ljusstyrkan 3 normalljus. Vid en effektförbrukning av 3,75 watt ha dessa lam- por en ström av 0,27 ampere. Glödtråden är kort och fast och lampan, som har små di- mensioner (fig. 1), kan förses med en s. k. dvärgfattning. Även själva fattningen har motsvarande mycket små dimensioner, vilket är av betydelse, då dessa lampor användas för prydnad. Vid ett nät på 220 volt kopplar man således 16 dylika lampor i serie och vid ett nät med lägre spänning ett motsvarande mindre antal lampor. Fig. 2. Lampfattning med genomslags-. patron för gatubelysning med serielam- por. a) i driftstillstånd, b) med urskru- vad lampa och borttagen spänningssäk- ring, ec) den urskruvade delen: a kon- takt, b och c poler, d kopplingsbleck, e och f, fjädrande kontakter, g genom- slagspatron, h och i anslutningsklämmor. Anläggningens förenkling Vid parallellkopplingen måste man av- grena två trådar till varje lampa, medan man vid seriekopplingen kan låta sig nöja med en enda ledare, som förbin- der de olika lampfattningarna med var- andra. Detta förenklar anläggningen till den grad, att man i vissa fall kan anse seriekopplingen överlägsen. Vid anordnandet av exempelvis en julgrans- belysning — som ju i och för sig icke är avsedd för någon längre driftstid — går det mycket fortare med en enda ledare än med en tjockare dubbelledare, som man ju ljest måste använda vid paral- lellkoppling. Anläggningens förenkling spelar även under vissa förhållanden en roll vid ut- Fig. 3. Genom lWjusbågsurladdning för- störd serielampa. i