den andra är, att landets energitill- gångar inte förslå att täcka cement. : industrins kraftbehov för att fram- ställa ”elektrisk cement”! Cement- förbrukningen inom landet varie- rar mellan 1,1 till 1,2 millioner ton per år. Skulle denna kvantitet framställas med elektrisk värme, erfordras det inte mindre än 26 milliarder kilowattimmar, och för att alstra — generera — denna energimängd behövs det en kraft- station om 3 millioner kilowatt, som under 365 dygn med 24 tim- mars drift genererar 3,000,000. 365. 24 = 26 milliarder kilowattimmar! Den totala effekten för landets samtliga kraftverk torde vara om- kring 1,5 millioner kilowatt! Inte ens teoretiskt kan dessa kraftsta- tioner tillverka hälften av den ener- gi som cementindustrin behöver för att frambringa smältvärmet! Andra utvägar måste sökas för att lösa problemet — och sådana finnas! SR SN bör kunna föra smältvärmeproblemet till en ekonomisk lösning, och den vägen har även cementindustrin slagit in på. Skånska Cement har inköpt Vattenfallsstyrelsens mosse i Ram- näs, en anläggning som legat nere sedan förra krisen. Där har man satt igång med tillverkning av fräs- torv för att därav framställa torv- pulver, en tillverkningsmetod som nog kommer att överges, därför att slutprodukten inte motsvarar för- väntningarna. Det alstrade värmet blir ojämnt — allt efter som mate- rialet tagits från mossens yt- eller grundlager. De förstnämnda inne- KT hålla stora mängder omultnade = i varje fall dåligt multnade — par- tiklar och ge ringa värmeeffekt, un- der det att grundlagren utgöra ett gott bränsle. Det finns några axiom inom torv- branschen, som man inte kostnads- fritt bryter emot, och däribland: Det gäller att för en rimlig kostnad minska torvens vattenhalt från 90 till 30 proc., vilket endast kan ske genom lufttorkning; att effektivt blanda mossens olika lager med varandra för att slutprodukten skall få erforderlig hållfasthet och lämna högsta möjliga värmeeffekt, och detta kan endast upnås genom ältning. Fräsmetoden uppfyller det förstnämnda av dessa villkor men inte det andra. Visserligen fram- ställes frästorv i stor utsträckning i Danmark, Estland, Holland och Irland, men då är den inte avsedd för industrier, som behöva högvär- digt bränsle — som förhållandet är med cementindustrin. När man vunnit tillräcklig erfarenhet med frästorv — kommer systemet att överges och cementindustrin att gå in för förädlade torvbränslen — torvpulver och torvkol. Av dessa är torvpulvret prövat sedan 30 år och befunnet som ett gott material, som framgångsrikt kan konkurrera med stenkol. Det finns ett flertal fabri- ker, som äro utrustade för tillverk- ning av torvpulver. De ha visserli- gen legat nere några år, men rost och mal ha väl inte helt och hållet förstört dem, utan att det går att sätta dem i driftfärdigt skick igen. Om torvpulvret tillverkas av ma- terial från en mogen mosse och upp- I långa roterande ugnar brännas kalk och lera ihop till sintring med hjälp av kol- eller, som förf. föreslår, torvpulver. 10 TEKENIE för ALLA tagningen sker vertikalt med kormi- binerade gräv och ältningsmaski- ner, vilka effektivt blanda de olika torvlagren med varandra, så får pulvret ett effektivt värmevärde om 4.500 kilogramkalorier, och dess vattenhalt blir mycket låg — högst 15 2. Som jämförelse: Prima sten- kol har ett värmevärde om 7700 kilogramkalorier. Tillverknings- kostnaden för ett ton torvpulver är ungefär 13: — kronor, och även om transportkostnaderna bli något högre än för stenkol, därför att torvpulvret måste fraktas 1 säckar eller täckta vagnar, behöver inte smältvärmekostnaden för cement- industrin bli högre med torvpulver än med stenkol. Då ett ton torv- pulver motsvarar 4,5 millioner vär- - meenheter, kan man därmed fram- ställa: 4,5 : 2 = 2,25 ton cement. Sättes torvpulverpriset till 20: — kr (ökningen från 13: — till 20: — kronor anses bero på de dyrare frakterna) blir smältvärmekostna- den för ett ton cement 20 : 2,25 = 8:90 kr eller ungefär detsamma som för stenkol. et har framhållits att ved- och bränntorv inte lämpa sig för så- dan industridrift, som behöver ett högvärdigt bränsle, utan därtill er- fordras förädlade torvprodukter. Torvpulvret bör med sina goda egenskaper — högt värmevärde, låg vatten- och askhalt, ingen benägen- het till tjärbildning — vara ett lämpligt brännmaterial för dessa industrier. Det finns även andra förädlade torvfabrikat, som bör lämpa sig härtill — ett av dem, torvkolet, har vid företagna prov visat goda egenskaper. Det har prö- vats som gengasbränsle och smides- kol och fått vackra betyg. Det framställes genom högtryckskol- ning — högt tryck och värme — har ett effektivt värmevärde om 6000 kilogramkalorier, en hektoli- tervikt om 42 kg, låg askhalt och ingen benägenhet för tjärbildning. Då råmaterialet kan föras direkt från mossen till kolfabriken utan föregående lufttorkning, kan till- :verkningen pågå året om — obe- roende av väder och vind. Denna torvprodukt borde vara den egent- liga lösningen för att hjälpa ce- mentindustrin ur sin dilemma och inte nog därmed torvkolet kan bli framtidens bränsle och svara för landets bränsleförsörjning även i fredstid.