Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tips för radioamatörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖRHÅ LIAREN
Denna bild visar hur man på ett en-
kelt sätt reducerar antalet ”plug-in”-
spolar till en tredjedel. Genom att såga
två extra skåror i rörhållaren, dels mel-
lan kontakterna 1 och 2 och dels mellan
2 och 3 uppnår man att rörsockelns
”nyckel” kan stickas ned på tre olika
sätt. De oanvända varven på spolen
kortslutas automatiskt om kopplingen
göres som på schemat, vilket f. ö. för-
klarar hela anordningen bättre än ord
kan göra.
Sn z ör ANTENN UT
I
fiol Om | Fic2
MOTTAGARE
ANT. — | &
Här lära vi bort ett av de många sät-
ten att koppla flera apparater till sam-
ma antenn utan att de störa varandra.
Trådrullen på fig. 1 har två hål borrade
diagonalt mot centrumhålet. Stick in
nedledningen från antennen genom det
ena hålet, linda på c:a 20 varv och träd
ut änden genom det andra ”diagonal-
hålet” samt fortsätt med tråden till
nästa radioapparat, där vi ha en
ny trådrulle. På den första linda vi
så på 20 eller fler varv av samma sorts
tråd. Ena änden fästes vid B på fig. 2,
andra går till mottagarens antennkon-
takt. På fig. 3 visas schemat, A beteck-
nar antenntråden och B lindningen, som
går till mottagaren. Vi se också en för-
enklad skiss, som visar hur man kopplar
på tre apparater efter varandra. An-
tennledningen slutar ”blint” efter sista
trådrullen. Man torde kunna köra högst
fem apparater på en bra antenn med
denna anordning, men de kommersiella
centralantennerna utan förstärkare ge
inte mycket bättre resultat.
SKÅRA I MAGNETEN
"En av de många amerikanska uppfin-
ningar, som trots ivrigt reklamtrum-
mande ändå inte tagits upp här i Sve-
rige, se vi på denna bild, som visar en
ny högtalare. Den är försedd med me-
tallkon och en permanent fältmagnet i
form av en bakform. Talspolen rör sig
i en skåra i magneten och konen är upp-
delad i flera svängande partier, så att
låga toner återges av hela konarean
men höga endast av de centrala delarna
av densamma.
Så här enkelt undviker man uppbrän-
da bordsskivor m. fl. tråkigheter, som
alla ägare av en elektrisk lödkolv ha
råkat ut för av den enkla anledningen
att de saknat ett lödkolvsställ. Tag ett
burklock, skär ut en flik som skissen
visar och voilå, det enkla lödkolvstället
är färdigt.
| E
GUMMISLANG
4) SKALLAMPA
Ha våra ärade läsare någon gång för-
sökt byta skallampor på en amerikansk
apparat, en sådan där liten ”ultra high
compact midget” super, där man måste
löda bort två kondensatorer och ett mot-
stånd för att kunna komma åt chassiet
med en skruvmejsel? I så fall be vi att
till nästa gång få påminna om en god
amerikansk idé, som denna bild visar.
En gummislang 3/8” trädes över lam-
pan — och så vrider man bara runt.
Den amerikanske uppfinnaren har för-
sett den med ett litet handtag i form av
ett mejselskaft, men det torde gå lika
bra utan.
Vill ni på ett enkelt sätt prova om
en ramantenn är riktigt ”matchad” så
kopiera denna enkla apparat. I ena än-
den på ett handtag sitter en metallskiva,
mässing eller koppar, och på denna an-
dra en platta av högfrekvensjärn. Blir
ljudstyrkan ’starkare om någon av ski-
vorna hålles på lämpligt avstånd i för-
hållande till ramantennen, så är ingångs-
steget ur trim. Blir ljudet starkare när
metallskivån närmas som fig. visar, så
är induktansen i ramen för stor, d. v. s.
trimkondensatorn får minskas. Skivan
med högfrekvensjärn visar på samma
sätt om induktansen är för liten.
TEKNIK för ALLA 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>