— AL 2 El STRÖMLINJE de! refa presenterar här en stilig tävlings- modell, som skiljer sig avsevärt från vad vi äro vana vid i detta hänseende. Kroppen är elegant strömlinjeformad samt försedd med en vacker kabin. Vid denna är vingen, som är av s. k. Poly- draltyp, fästad. Den mest anmärknings- värda detaljen på modellen är dock pro- pellern, vilken har en relativt stor dia- meter. Den är försedd med en spinner, för att minska luftmotståndet till ett minimum. Trots det låga varvtalet för- mår propellern draga upp modellen i en brant och vacker båge. Motortiden är lång, och då modellen hela tiden stiger uppåt, når den mycket goda tider. Läg- ger man därtill ett förmånligt glidtal, förstår man att planet har vissa förut- sättningar på tävlingsbanan. Innan vi gå närmare in på själva kon- struktionen be vi få påpeka, att denna modell ingalunda är avsedd för rena nybörjare. Man bör helst ha byggt några vanliga, enkla modeller innan man griper sig an denna konstruktion. Ritningen förstoras till naturlig storlek med hjälp av de cm:s rutor, som finnas utritade på de ställen, som äro svåra att förstora exakt. EROPPEN. Kroppen är av s. k. skalkonstruktion, d. v. s. uppbyggd på spant samt klädd med tunna balsaribbor. Det bör kanske påpekas, att kroppen bygges i två halvor, som sedan limmas samman. Akterblocket, vid vilket den aktre gum- mikroken monteras, består av ett balsa- block. Detta klyves på längden samt urholkas och limmas ihop igen. I krop- pens nos och akter limmas förstärkningar av tunn plywood, och urtag göras i dessa för nos- och akterblocken. Innan kroppshalvorna limmas tillsam- mans bör man montera landningsstället på sin plats. Detta består av tunn piano- tråd, som böjes till exakt form enligt ritningen. Det skjutes därpå in i ett tillplattat mässingsrör, som limmats till kroppen. Det är av vikt att röret lim- mas stadigt, ty skulle modellen utsättas för någon hård landning finnes annars risken att det går sönder. När kroppen klätts med balsa bygges kabinen, vilken klädes med tunna balsa- ribbor på samma sätt som kroppen. Övergångarna mellan baldakinen och kroppen måste göras så jämna som möj- ligt, och helst skola de naturligtvis icke märkas. Det välvda fönstret klippes till av celluloid samt fästes på sin plats. An- vänder man balsalim, får man se till, att man icke i onödan klibbar ner cel- luloiden. VINGAR OCH SJÄRTPARTI. Vingen är som nämnts av s. k. poly- dral-typ och är försedd med en tunn torsionsnäsa, varigenom vingbalkar und- vikits. Profilen är den vanliga Clark ETT FYNED FÖR MODELLFLYGARE Y-profilen, till vilken profilschema finns att tillgå i handeln. Den som vill experi- mentera, kan förse sin modell med någon annan profil. Originalmodellen hade en Eiffel-profil på vingen samt en förtun- nad Clark Y på stabilisatorn. Men då modeller med dylika profiler bli synner- ligen svårtrimmade, rekommenderas de icke för rena nybörjare. Vingen bygges på vanligt sätt. Fram- och bakkanter fästas på ritningen var- efter spryglarna anpassas. I dessa ha dessförinnan urtag för = torsionsnäsan gjorts. Denna. pålägges först då ving- skelettet är absolut torrt. Näsan fästes vid spryglarnas högsta punkt samt böjes sedan och limmas till framkanten. För att icke klädseln skall sjunka ned vid vingspetsarna, äro dessa klädda med rit- papper. När vingen är färdig tas den loss från ritningen samt slipas. Under detta ar- bete måste man vara mycket noggrann. Bakkanten slipas spetsig och framkanten avrundas. Det får icke finnas några som PR