Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marconi — den trådlösas uppfinnare, av Sverre S. Amundsen - S O S! - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TfA-nålen
— de tekniskt intresserades
kännemärke
— kan varje intresserad
TfA-läsare förvärva genom
att bliva tidningens ombud.
Samtidigt gör Ni- en god
extraförtjänst
Ombudsvillkor gratis!
Sänd kupongen i dag!
Till Teknik för Alla.
Box 3137, Stockholm 3.
Undertecknad önskar få sig till-
sänt ombudsvillkor och material:
Namn:
soc RR RR
ÅA UTESS Ina erssel en else ses SÖGCIOSBNALLN
Öppet kuvert = porto 5 öre.
peterade telegrammet, ty sändningen
från ”Republic” var svag och nådde
inte långt. Och därtill fogade han:
(EO DiIGOr alt för att hinna
fort fram!”
Några minuter senare kunde han
underrätta Jack om att inte mindre än
sju skepp voro på väg till undsätt-
ning med all den hastighet de kunde
förmå. Jack befordrade telegrammet
vidare till kaptenen, som läste upp det
för de vettskrämda passagerarna. De-
ras mod steg genast. Enstaka bland
dem ropade t. o. m. hurra.
Men timme efter timme gick, och
ingen hjälp kom. Spänningen ombord
på ”Republic” var oerhörd. Vattnet
strömmade in genom öppningen i si-
dan och gjorde ställningen ombord
värre och värre. Skulle hjälpen mån-
ne komma?
Dimman lättade litet, och passage-
rare och befäl ombord på ”Republic”
upptäckte ”Florida” tätt intill. Det såg
illa medfaret ut, men det flöt säkert,
och maskineriet var oskadat. Ombord
befunno sig 800 passagerare, till stor
del flyktingar från det kort förut ge-
nom en hemsk jordbävning ödelagda
Messina. Men kaptenen var en lugn
och kallblodig man, och han ansåg att
hans skepp gott kunde bära de olyckli-
ga från ”Republic”. Livbåtarna blevo
satta i sön, och överförandet av pas-
sagerarna skedde utan någon olycka.
Kaptenen och manskapet stannade
kvar på det sjunkande skeppet, och
marconitelegrafisten Jack lämnade in-
te sin post.
Om en stund kom dimman igen, och
denna gång blev det än värre. Det
började bli besvärligt med den trådlö-
sa, ty batterierna voro nästan slut. I
dimman var det svårt för fartygen att
komma fram till undsättning. Ombord
på ”Republic” fyrades av raketer för
att hjälpa dem finna vägen. Men av-
stånden voro för stora, och de upp-
fattades ej.
Jack hade sänt eller mottagit bortåt
hundra telegram under de timmar,
som gått efter sammanstötningen. Te-
legrafnyckeln var lös ur sitt fäste.
Han måste hålla fast den med sin
vänstra hand och telegrafera med den
högra. Det var bitande kallt. Han
skalv, och i benen höll han rent av på
att mista känseln. Telegrafisten om-
bord på ett av skeppen, som ilade till
räddning, frågade:
”Hur har du det?”
Jack svarade:
”Passar jobbet, skeppet sjunkande,
men vi hålla ut.”
Då kom telegram från passagerar-
ångaren ”Baltic”:
”Förlora inte modet, gamle gosse!
Vi spränger nästan ångpannorna för
att nå dig. Gör 22 knop.”
Så småningom märkte Jack på styr-
kan av radiosignalerna, att ”Baltic”
maste vara nära. . Ombord på
”Republic” och ”Baltic” funnos nu
blott två raketer kvar. Det blev över-
enskommet, att ”Republic” skulle av-
fyra sin raket först. En bestämd tid
utsattes för avfyrandet.
”B-o—-m—m!”
Några sekunder senare kom tele-
gram:
”Vi ha inte hört något.”
En ny bomb igen — den sista. I
tolv timmar hade nu skeppen, som
nåtts av nödsignalerna, letat efter de
förolyckade men ännu inte funnit
dem. Och ingenting tydde på att dim-
man skulle lätta.
Kvartermästaren på ”Republic”
ställde sig vid kronometern och skul-
le ge tecken samtidigt som signalen
avfyrades på ”Baltic”. De övriga av
manskapet ordnade sig i en stor ring
med ansiktena vända mot sjön.
Några sekunder av oerhörd spän-
ning följde. Så lyfte kvartermästaren
handen. Alla lyssnade med andlös
spänning. Ett, två, tre — flera sekun-
der gingo. Då tyckte Jack sig höra ett
svagt dån. Tredje styrmannen, som
stod vid hans sida, tyckte sig också ha
hört något. De sökte gemensamt fast-
ställa, varifrån ljudet kom, och Jack
telegraferade besked om den riktiga
kursen till ”Baltic”.
En kvart senare hörde manskapet på
”Republic” en mistlut tuta, och Jack
telegraferade:
”Kursen riktig. Vi hör er siren.”
Åter gingo 10 minuter. Då skallade
ett hurrarop över ”Republics” propp-
fulla däck. Hjälpen hade nått dem. I
13 timmar hade man väntat.
Dimman lättade. ”Baltic” kom när-
mare ”Florida”, och räddningsbåtar
från alla tre skeppen begynte föra
passagerarna i säkerhet. Efter cirka
3 timmars arbete blevo de alla —
1,650 personer — bragta ombord på
”Baltic”, som därpå satte kurs på
New York.
Telegrafisten sände en kort redogö-
relse för räddningsarbetet och sluta-
de sålunda.
”Orkar ej telegrafera mer. Oavbru-
tet vid apparaten utan sömn 52 tim-
mar.”
(Forts. i nästa n:r.)
Veckans äventyr
innehåller veckans bästa äventyrsno-
veller och tecknade serier!
Läs till exempel följetongen
Kapten Franks triumf
av Edmond Hamilton och Ni får ert
lystmäte av sensationsmättad spän-
ning och vetenskaplig fantasi.
Seriefigurerna KARL-ALFRED, TI-
TANEN, BLÅ SKALBAGGEN-DJUN-
GELJIM och BARNEY BAXTER stå
i särklass inom svensk veckopress.
Läs varje vecka
JVM-VECKANS ÄVENTYR.
Till Jules Verne-Magasinet — Vec-
kans Äventyr, Box 457, Stockholm 1.
Sänd mig utan kostnad ett prov-
exemplar av J. V.-M. — Veckans
Äventyr.
Poems RR RR RA
|. 00888 or RR RR RR
ROSTA CITES SKörternn SE bortse ko Soria
Skriv tydligt! Öppet kuvert porto 5 öre
TEKNIK för ALLA 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>