TfA-nålen — de tekniskt intresserades kännemärke — kan varje intresserad TfA-läsare förvärva genom att bliva tidningens ombud. Samtidigt gör Ni- en god extraförtjänst Ombudsvillkor gratis! Sänd kupongen i dag! Till Teknik för Alla. Box 3137, Stockholm 3. Undertecknad önskar få sig till- sänt ombudsvillkor och material: Namn: soc RR RR ÅA UTESS Ina erssel en else ses SÖGCIOSBNALLN Öppet kuvert = porto 5 öre. peterade telegrammet, ty sändningen från ”Republic” var svag och nådde inte långt. Och därtill fogade han: (EO DiIGOr alt för att hinna fort fram!” Några minuter senare kunde han underrätta Jack om att inte mindre än sju skepp voro på väg till undsätt- ning med all den hastighet de kunde förmå. Jack befordrade telegrammet vidare till kaptenen, som läste upp det för de vettskrämda passagerarna. De- ras mod steg genast. Enstaka bland dem ropade t. o. m. hurra. Men timme efter timme gick, och ingen hjälp kom. Spänningen ombord på ”Republic” var oerhörd. Vattnet strömmade in genom öppningen i si- dan och gjorde ställningen ombord värre och värre. Skulle hjälpen mån- ne komma? Dimman lättade litet, och passage- rare och befäl ombord på ”Republic” upptäckte ”Florida” tätt intill. Det såg illa medfaret ut, men det flöt säkert, och maskineriet var oskadat. Ombord befunno sig 800 passagerare, till stor del flyktingar från det kort förut ge- nom en hemsk jordbävning ödelagda Messina. Men kaptenen var en lugn och kallblodig man, och han ansåg att hans skepp gott kunde bära de olyckli- ga från ”Republic”. Livbåtarna blevo satta i sön, och överförandet av pas- sagerarna skedde utan någon olycka. Kaptenen och manskapet stannade kvar på det sjunkande skeppet, och marconitelegrafisten Jack lämnade in- te sin post. Om en stund kom dimman igen, och denna gång blev det än värre. Det började bli besvärligt med den trådlö- sa, ty batterierna voro nästan slut. I dimman var det svårt för fartygen att komma fram till undsättning. Ombord på ”Republic” fyrades av raketer för att hjälpa dem finna vägen. Men av- stånden voro för stora, och de upp- fattades ej. Jack hade sänt eller mottagit bortåt hundra telegram under de timmar, som gått efter sammanstötningen. Te- legrafnyckeln var lös ur sitt fäste. Han måste hålla fast den med sin vänstra hand och telegrafera med den högra. Det var bitande kallt. Han skalv, och i benen höll han rent av på att mista känseln. Telegrafisten om- bord på ett av skeppen, som ilade till räddning, frågade: ”Hur har du det?” Jack svarade: ”Passar jobbet, skeppet sjunkande, men vi hålla ut.” Då kom telegram från passagerar- ångaren ”Baltic”: ”Förlora inte modet, gamle gosse! Vi spränger nästan ångpannorna för att nå dig. Gör 22 knop.” Så småningom märkte Jack på styr- kan av radiosignalerna, att ”Baltic” maste vara nära. . Ombord på ”Republic” och ”Baltic” funnos nu blott två raketer kvar. Det blev över- enskommet, att ”Republic” skulle av- fyra sin raket först. En bestämd tid utsattes för avfyrandet. ”B-o—-m—m!” Några sekunder senare kom tele- gram: ”Vi ha inte hört något.” En ny bomb igen — den sista. I tolv timmar hade nu skeppen, som nåtts av nödsignalerna, letat efter de förolyckade men ännu inte funnit dem. Och ingenting tydde på att dim- man skulle lätta. Kvartermästaren på ”Republic” ställde sig vid kronometern och skul- le ge tecken samtidigt som signalen avfyrades på ”Baltic”. De övriga av manskapet ordnade sig i en stor ring med ansiktena vända mot sjön. Några sekunder av oerhörd spän- ning följde. Så lyfte kvartermästaren handen. Alla lyssnade med andlös spänning. Ett, två, tre — flera sekun- der gingo. Då tyckte Jack sig höra ett svagt dån. Tredje styrmannen, som stod vid hans sida, tyckte sig också ha hört något. De sökte gemensamt fast- ställa, varifrån ljudet kom, och Jack telegraferade besked om den riktiga kursen till ”Baltic”. En kvart senare hörde manskapet på ”Republic” en mistlut tuta, och Jack telegraferade: ”Kursen riktig. Vi hör er siren.” Åter gingo 10 minuter. Då skallade ett hurrarop över ”Republics” propp- fulla däck. Hjälpen hade nått dem. I 13 timmar hade man väntat. Dimman lättade. ”Baltic” kom när- mare ”Florida”, och räddningsbåtar från alla tre skeppen begynte föra passagerarna i säkerhet. Efter cirka 3 timmars arbete blevo de alla — 1,650 personer — bragta ombord på ”Baltic”, som därpå satte kurs på New York. Telegrafisten sände en kort redogö- relse för räddningsarbetet och sluta- de sålunda. ”Orkar ej telegrafera mer. Oavbru- tet vid apparaten utan sömn 52 tim- mar.” (Forts. i nästa n:r.) Veckans äventyr innehåller veckans bästa äventyrsno- veller och tecknade serier! Läs till exempel följetongen Kapten Franks triumf av Edmond Hamilton och Ni får ert lystmäte av sensationsmättad spän- ning och vetenskaplig fantasi. Seriefigurerna KARL-ALFRED, TI- TANEN, BLÅ SKALBAGGEN-DJUN- GELJIM och BARNEY BAXTER stå i särklass inom svensk veckopress. Läs varje vecka JVM-VECKANS ÄVENTYR. Till Jules Verne-Magasinet — Vec- kans Äventyr, Box 457, Stockholm 1. Sänd mig utan kostnad ett prov- exemplar av J. V.-M. — Veckans Äventyr. Poems RR RR RA |. 00888 or RR RR RR ROSTA CITES SKörternn SE bortse ko Soria Skriv tydligt! Öppet kuvert porto 5 öre TEKNIK för ALLA 21