automobiltillverkning på sitt arbetsprogram. Sedan dess Har mycket hänt. Det har ju varit förenat med utom- ordentliga svårigheter att få till stånd en svensk bilindustri och i förhållande till andra länders motsvarande industri har denna i vårt land hittills varit av blygsamma dimen- sioner. Det har ofta sagts, att en väsentlig förutsättning för att en industri skall kunna uppstå i ett land är, att man kan falla tillbaka på en inhemsk uppfinning av bety- delse. Svenska uppfinnares insatser på automobilens om- råde äro skäligen små, då däremot på motorområdet be- tydelsefulla förbättringar ha gjorts till exempel av Jonas Hesselman. Scania-Vabis har målmedvetet och intensivt arbetat på att visa, att det verkligen är möjligt att driva en automobilindustri i vårt land, men har efter den första periodens personbiltillverkning mer och mer glidit över till lastbilar och framförallt bussar, därmed visande att, om det finns tillgång till goda råvaror, skickliga ingen- jörer och kunniga arbetare och inte minst framsynta eko- nomer, så går det och går fint att driva en fabrikation, trots det att man icke direkt bygger på någon väsentlig svensk uppfinning. NE man vid ett högtidligt jubileum ser 60-, 70-åringar, kanske böjda av arbetets tyngd, träda fram för att med rörelse mottaga sitt tack för trogen tjänst, önskar man att de i sitt undermedvetna haft någon slags osynlig filmkamera, som registrerat allt vad de fått vara med om i sitt liv och arbete, och som för oss yngre kunde återge allt detta. Vad har icke en sådan man som den sjuttiofyraårige förmannen Johan August Pettersson vid Scania-Vabis varit med om i sitt arbete under sina 46 tjänsteår intill den dag, då han nu fick Kungl. Sällskapet Pro Patrias guldmedalj? Arbetsförhållandena ha förändrats, arbetar- nas villkor ha förbättrats, nya maskiner och konstruktio- ner ha kommit fram, som han måste sätta sig in i, arbets- lokalerna äro numera så förändrade till det bättre, att ingen, som icke var med för femtio år sedan kan förstå skillnaden. Produkterna från fabriken ha förändrats till utseende och konstruktion, de små enheterna ha fått ge vika för allt större och större. Kraven på komfort, last- förmåga, livslängd, hastighet och funktionell utformning hos bilen och bussen ha ökats i en grad, som ingen drömde om, när seklet var ungt och de första stånkande bilarna skrämde både djur och människor och ansågos vara nära nog hälsovådliga. Tänk också på omgestaltningen av våra vägar! När landsvägen Stockholm—Södertälje invigdes för snart tjugu år sedan, ansåg man enligt de officiella talen, att man nu nått så långt i vägbyggnadsteknik, att man knappast kunde komma längre. Och nu är den vägen hopplöst föråldrad och har åtminstone delvis redan måst byggas om, breddas och förändras, tyvärr icke fullt i takt med bilismens snabba frammarsch före krigsutbrottet. AE dessa inom industriföretagen sysselsatta, kända eller okända, belönade eller bortglömda arbetare vid verk- tygsmaskin, i plåtslageri, i smedja och på verkmästareplats eller kontorsstol ha alla bidragit till att skapa och bygga upp det nutida Sverige. De ha haft sin utkomst — stundom dålig, stundom tillfredsställande — i detta arbete. De ha haft sina strider med arbetsledare och företagsledare, dé ha i arbetet haft sina bekymmer och glädjeämnen. De ha i sin pliktrogna tjänst fått lägga ned sin yrkesskicklighet, de ha fått bygga upp — icke riva ned! De måste, när de se tillbaka — och de ha rätt därtill — känna en glädje och tacksamhet över att de fått vara med såsom kuggar 1 det stora maskineriet. Vi, som nu använda oss av vad de fått med sina händers och hjärnors arbete prestera, vi ha all anledning att ge dem en respektfull honnör och ett uppriktigt tack. Brin LlEs . TEKNIK för ALLA 9