Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetets Veteraner, av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
automobiltillverkning på sitt arbetsprogram. Sedan dess
Har mycket hänt. Det har ju varit förenat med utom-
ordentliga svårigheter att få till stånd en svensk bilindustri
och i förhållande till andra länders motsvarande industri
har denna i vårt land hittills varit av blygsamma dimen-
sioner. Det har ofta sagts, att en väsentlig förutsättning
för att en industri skall kunna uppstå i ett land är, att
man kan falla tillbaka på en inhemsk uppfinning av bety-
delse. Svenska uppfinnares insatser på automobilens om-
råde äro skäligen små, då däremot på motorområdet be-
tydelsefulla förbättringar ha gjorts till exempel av Jonas
Hesselman. Scania-Vabis har målmedvetet och intensivt
arbetat på att visa, att det verkligen är möjligt att driva
en automobilindustri i vårt land, men har efter den första
periodens personbiltillverkning mer och mer glidit över
till lastbilar och framförallt bussar, därmed visande att,
om det finns tillgång till goda råvaror, skickliga ingen-
jörer och kunniga arbetare och inte minst framsynta eko-
nomer, så går det och går fint att driva en fabrikation,
trots det att man icke direkt bygger på någon väsentlig
svensk uppfinning.
NE man vid ett högtidligt jubileum ser 60-, 70-åringar,
kanske böjda av arbetets tyngd, träda fram för att
med rörelse mottaga sitt tack för trogen tjänst, önskar
man att de i sitt undermedvetna haft någon slags osynlig
filmkamera, som registrerat allt vad de fått vara med om
i sitt liv och arbete, och som för oss yngre kunde återge
allt detta.
Vad har icke en sådan man som den sjuttiofyraårige
förmannen Johan August Pettersson vid Scania-Vabis
varit med om i sitt arbete under sina 46 tjänsteår intill
den dag, då han nu fick Kungl. Sällskapet Pro Patrias
guldmedalj? Arbetsförhållandena ha förändrats, arbetar-
nas villkor ha förbättrats, nya maskiner och konstruktio-
ner ha kommit fram, som han måste sätta sig in i, arbets-
lokalerna äro numera så förändrade till det bättre, att
ingen, som icke var med för femtio år sedan kan förstå
skillnaden. Produkterna från fabriken ha förändrats till
utseende och konstruktion, de små enheterna ha fått ge
vika för allt större och större. Kraven på komfort, last-
förmåga, livslängd, hastighet och funktionell utformning
hos bilen och bussen ha ökats i en grad, som ingen drömde
om, när seklet var ungt och de första stånkande bilarna
skrämde både djur och människor och ansågos vara nära
nog hälsovådliga. Tänk också på omgestaltningen av våra
vägar! När landsvägen Stockholm—Södertälje invigdes
för snart tjugu år sedan, ansåg man enligt de officiella
talen, att man nu nått så långt i vägbyggnadsteknik, att
man knappast kunde komma längre. Och nu är den vägen
hopplöst föråldrad och har åtminstone delvis redan måst
byggas om, breddas och förändras, tyvärr icke fullt i takt
med bilismens snabba frammarsch före krigsutbrottet.
AE dessa inom industriföretagen sysselsatta, kända eller
okända, belönade eller bortglömda arbetare vid verk-
tygsmaskin, i plåtslageri, i smedja och på verkmästareplats
eller kontorsstol ha alla bidragit till att skapa och bygga
upp det nutida Sverige. De ha haft sin utkomst — stundom
dålig, stundom tillfredsställande — i detta arbete. De ha
haft sina strider med arbetsledare och företagsledare, dé
ha i arbetet haft sina bekymmer och glädjeämnen. De ha
i sin pliktrogna tjänst fått lägga ned sin yrkesskicklighet,
de ha fått bygga upp — icke riva ned! De måste, när de
se tillbaka — och de ha rätt därtill — känna en glädje
och tacksamhet över att de fått vara med såsom kuggar
1 det stora maskineriet. Vi, som nu använda oss av vad
de fått med sina händers och hjärnors arbete prestera,
vi ha all anledning att ge dem en respektfull honnör och
ett uppriktigt tack.
Brin LlEs
. TEKNIK för ALLA 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>