Järnverket vid Oxelösund. Dessa koks- masugnar ha f. n. Sveriges högsta mas- ugnspipor. syre som den förra. Såväl koloxid som koldioxid är gaser, vilka bortgår ur ugnen genom särskilda gasuttag. Schematiskt ter sig masugnsproces- sen på följande sätt. Genom schak- tet rör sig från uppsättningsmålet och ned mot stället en ström av kol och malm och upp genom schaktet från stället kommande heta gaser. Strömmen av gods rör sig mycket sakta, och det tar 8—24 timmar för ett parti att passera hela ugnen, un- der det att gaserna på några sekunder sveper genom schaktet. På sin väg från uppsättningsmålet utsättes godset genom <beröringen med de heta förbränningsgaserna för en kontinuerlig upphettning. När en temperatur av 400 grader uppnåtts, börjar gaserna att påverka godset, vars järn börjar utreduceras. För- bränningsgasernas huvudbeståndsdel är nämligen koloxid, och emedan den- na förening mellan kol och syre, som bildats i stället genom ofullständig förbränning av träkol, icke är mättad med syre (se ovan), har den vid till- räcklig hög temperatur förmåga att verka reducerande (syreborttagande) på järnmalmen. När malmen så småningom kommer ner i stället, stegras temperaturen så mycket, att den börjar smälta. Nu in- sätter också en kraftig reduktion med hjälp av det fasta kolet, som med sy- ret i malmen bildar koloxid, vilken avgår upp genom schaktet för att där påverka malm, som är på väg mot stället. Det smälta järnet, som i sig upplöser en del fast kol, sjunker ned mot ställets botten, under det att den bergart, 1 vilken malmen ingått lika- ledes i smält tillstånd flyter ovanpå järnet, beroende på att dess specifika vikt är mindre än järnets. Den smäl- ta bergarten bildar alltså den ovan- nämnda slaggen. Med 2—6 timmars mellanrum uttappas tackjärnet i for- marna utanför stället, och något ofta- re sker utslag av slaggen. Malmens beståndsdelar har myc- ket stor betydelse för det bli- vande tackjärnets kvalitet. De ämnen man vanligtvis har att räkna med är förutom de olika järnoxiderna även oxider av mangan, kisel, magnesium, kalcium, fosfor och aluminium samt svavel, det sistnämnda uppträdande som sulfider (svavelföreningar) av olika slag. Nu är det i verkligheten inga oxider i vanlig mening som ingår i malmen, men ur kemisk synpunkt kan man räkna med dem som en blandning av enkla oxider. Av dessa oxider är en del i likhet med järnoxi- derna reducerbara med kol. Detta gäl- ler mangan-, kisel- och fosforoxider- na. Vid reduktion av dessa kommer alltså i masugnsstället att bildas man- gan, kisel och fosfor, vilka i likhet med en del av kolets (se ovan) upp- löses i järnet, som alltså kommer att ha en viss halt av dessa ämnen. Vad beträffar det upplösta kolet är detta nödvändigt för att masugnspro- cessen överhuvudtaget skall kunna genomföras. Genom upptagandet av kol sänkes nämligen järnets smält- punkt, vilken annars är så hög, att det skulle vara svårt att få järnet att (Forts. å sid. 22.) Typiska moderna masugnar vid ett större järnverk. TEKNIK för ALLA 11