Många av Teknik för | Allas läsare äro in- tresserade amatör- kemister. Här kom- | mer en artikel | speciellt för dem. NN I V ad menas med förbränning? Svaret verkar så självklart — är det inte när någonting brinner i luft eller i syr- gas? Men stopp ett tag! I en lärobok definieras förbränning som varje ke- miskt förlopp, där det utvecklas värme och ljus. Men kanske någon försökt experimen- tet att få en stearinljuslåga eller en ström av brinnande vätgas att tyna bort i en flaska fylld med klorgas och obser- verat att lågan fortfar att brinna där. Vid denna speciella form av förbränning behövs ingen syrgas alls! Likaså erbju- da andra kemikalier som förenas under märkbar utveckling av värme och ljus, t. ex. svavel och vissa metaller, mindre vanliga former av förbränning som läm- pa sig bra att experimentera med hem- ma i laboratoriet. Häll en blandning av järnfilspån och svavel i ett provrör och tag ungefär dubbelt så mycket svavel som järn, räk- nat på volymen. Upphetta provröret i botten med en bunsenbrännare. (En spritlåga åstadkommer inte den erfor- derliga hettan!) Snart börjar rörets innehåll att glöda. Tag då bort röret från lågan, och glöden sprider sig det oaktat genom massan. Förklaringen till detta är att värme ut- vecklas när svavel och järn kemiskt för- enas. Sedan reaktionen upphört och rö- ret svalnat, taga vi upp innehållet och undersöka den förening som bildats. Det är järnsulfid, vilken kan användas vid de experiment, som här skall beskrivas. K oppar reagerar med svavel på unge- fär samma sätt. Lägg en bit i spi- ral upplindad koppartråd eller ett stycke av ett koppargaller i ett provrör och fyll därefter röret till hälften med pulv- riserat svavel. Upphetta som förut. Även denna gång börjar innehållet att glöda, men blott så länge röret kvarhålles över lågan. För att variera detta experiment kan en nypa svavel placeras på en koppar- Som glödande eldsvansar kryper förbränningen fram över papperet vid denna kemiska ”kapplöpning”. & plåt och upphettas över en bunsenlåga. Svavlet brinner och förenar sig med kop- parn och bildar en svart fläck bestående av kopparsulfid. Att denna olikfärgade yta skiljer sig från kopparn runt om- kring kan lätt prövas genom dess spröd- het. Man kan med lätthet sticka en tändsticka igenom! Eldfenomenen uppträda även när sva- vel förenas med zinkpulver eller mag- nesiumpulver. Men använd inte prov- rör vid detta försök. Ty blandningen brinner som krut, och risk finnes för att den kastas ut med ansenlig kraft. An- tänd i stället en liten nypa av blandnin- gen med en glödhet järnstång eller en lång brinnande trästicka. Zinksulfid el- ler magnesiumsulfid bildas beroende av vilken metall som användes. I motsats härtill reagerar andra me- taller betydligt långsammare och svaga- re med svavel. En droppe kvicksilver t. ex. bildar när den sammanföres med svavel, svart kvicksilversulfid. Papperet prepareras. B lysulfid, som förekommer i naturen under benämningen blyglans, och aluminiumsulfid framställas genom att upphetta metallspånor med dubbla voly- men svavel. Detta bör göras i en sluten degel av lera eller porslin för att hind- ra massan att oxidera i luften. Alumi- niumsulfid, som bildar en gråaktig sön- dersmulad rest, måste förvaras i väl korkade flaskor, den sönderdelas nämli- gen av vatten, till och med av luftens fuktighet, och frigör illaluktande sva- velväte. ; Om syre deltager vid förbränning, bruka ofta kemikalier som i sig själva innehålla syre tjäna som ett bättre me- del än luftens syre. En sådan samman- ” sättning är t. ex. kaliumnitrat (salpe- ter). 7 FÖRBRÄNNINGSEXPERIMENT för amatörkemister 26 TEKNIK för ALLA