RE "roligt kapplöpningsspel kan lätt ordnas med hjälp av dessa kemika- lier. Ett särskilt preparerat papper an- tändes vid ”starten” med hjälp av en brinnande cigarrett eller en tändsticka. Två eller flera glödande eldsvansar kry- pa fram över papperet tills de nå en punkt märkt ”Mål”. Beroende på slum- pen eller på olika längd av banor kom- mer en eldstrimma att nå målet före de andra och den spelare som ”hållit” på denna är vinnaren. För att preparera detta papper upp- löser man en nypa kaliumnitrat i en te- sked vatten. Denna lösning användes som ett bläck, och man drager de olika banorna från start till mål med krokiga linjer med olika längd. Därefter lägges papperet att torka. Om det inte är för glansigt blir prepareringen nästan osyn- lig och förvandlar banorna till lättan- tändliga luntor. Synliga nummer ut- sättas med vanligt bläck nära starten så att spelarna kunna välja sina platser. För att göra det mera spännande kan spelarna få sina nummer på måfå, var- efter numrerna plötsligt dyka upp under spelets gång sedan de skrivits med ka- liumnitratlösning och antändes av de olika eldstrimmorna. En plåt el. dyl. kan användas att lägga papperet på un- der tiden det brinner och hindra det förbrända papperet att strös omkring. Förbränning utan syre: En blandning av järnfilspån och svavel, upphettad i ett provrör, börjar glöda när järnet och svavlet förenas. F ärger av olika slag undergå en reak- tion nära lik förbränning när de be- handlas med kemikalier innehållande sy- re och sända ut svagt ljus. När expe- rimentet göres i mörker blir glöden syn- lig. Vanliga pulvriserade färgämnen som användas i praktiken kan prövas vid detta prov och likaså de färgämnen, vilka gå under namn av eosin, antrasin, alisarin och metylenblått. Tag en nypa av färgämnet och blan- da med pulvriserat järnsulfat eller fer- ro-ammoniumsulfat i en bägare och tag in blandningen i ett mörklagt rum. När detta är gjort tillsätter man ett par droppar vätesuperoxid av vanlig styrka (38 proc.-ig). I detta ögonblick kan glö- den, även kallad kemiluminescens obser- Vveras. En utmärkt ersättning för ett mörkt rum, när man skall observera detta fe- nomen är den på bilden visade lådan, vilken är utrustad med en skärm av svart papper runt den öppning, genom vilken man tittar in i lådan, för att hindra ljus att komma in. Likaså gö- res ett litet hål i lådans lock för tillsätt- ningen av vätesuperoxid, vilket sker medelst ett dropprör. Som jämförelse kan tagas ett annat exempel på luminescens nämligen den mystiska violetta glöden av stark sva- Schematisk bild av den ljustäta lådan. 5 ; Genom att använda en ljustät låda kan man observera en reaktion, besläktad med en förbränning, när vissa färgäm- nen behandlas med kemikalier, vilka in- nehålla syre. velsyra i en bunsenlåga. Denna glöd kan observeras i ett delvist mörklagt rum genom att fylla ett provrör med kallt vatten och därefter fukta utsidan av rö- ret med ett par droppar av syran. Röret föres fram och tillbaka i en svagt blå- lysande bunsenlåga. Enligt en antagen förklaring reducerar fritt väte i lågan svavelsyran till svavel, vilket sedan oxi- deras under utveckling av ljuseffekter. SPRÅNGET UT... (Forts. från sid. 17.) böra observatörer på jorden se några av stjärnorna röra sig fram åter i för- hållande till-andra, och rörelsen sker i takt med jordens ”gungning” i sin ba- na omkring solen. Ingen lyckades med en observation av detta slag före år 1938, av det enkla skälet att den rörel- se som skulle iakttagas var så ytterligt liten, mycket mindre än man väntade sig, och utom räckvidden för relativt ofullkomliga instrument. Det var år 1838 som tre stjärnor, 61 Cygni, a Centauri och a Lyrae befunnos utföra rörelser mot den himmelska bakgrun- den, och fastän de voro utomordent- ligt små, voro de omisskännliga. Des- sa stjärnor äro så avlägsna att deras ljus behöver flera år för att nå Oss. För a Centauri är tiden 4.31 år. Di- stansens väldighet fattar man bäst om man jämför denna tid med de fem- hundra sekunder som ljuset behöver för att tillryggalägga 149 millioner ki- lometer på sin väg från solen till jor- den. ; Endast ett fåtal av de närmaste stjärnorna kunna behandlas på detta sätt. De övriga äro så avlägsna att de mest fulländade kikare inte kunna konstatera någon skillnad i deras lä- gen när de iakttas från motsatta punkter i jordens bana. Det är un- derbart att så mycket har kunnat gö- ras även med dessa få, ty i runt tal äro de en million gånger avlägsnare än de närmaste planeterna. När ast- ronomerna tala om distanser, uttrycka de dem i ljusår. 4 JULNUMRET CP 48 sid 50 öre Utkommer den 19 dec. TEKNIK för ALLA 27