Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Språnget ut i stjärnrymden - Förbränningsexperiment för amatörkemister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RE "roligt kapplöpningsspel kan lätt
ordnas med hjälp av dessa kemika-
lier. Ett särskilt preparerat papper an-
tändes vid ”starten” med hjälp av en
brinnande cigarrett eller en tändsticka.
Två eller flera glödande eldsvansar kry-
pa fram över papperet tills de nå en
punkt märkt ”Mål”. Beroende på slum-
pen eller på olika längd av banor kom-
mer en eldstrimma att nå målet före
de andra och den spelare som ”hållit”
på denna är vinnaren.
För att preparera detta papper upp-
löser man en nypa kaliumnitrat i en te-
sked vatten. Denna lösning användes
som ett bläck, och man drager de olika
banorna från start till mål med krokiga
linjer med olika längd. Därefter lägges
papperet att torka. Om det inte är för
glansigt blir prepareringen nästan osyn-
lig och förvandlar banorna till lättan-
tändliga luntor. Synliga nummer ut-
sättas med vanligt bläck nära starten så
att spelarna kunna välja sina platser.
För att göra det mera spännande kan
spelarna få sina nummer på måfå, var-
efter numrerna plötsligt dyka upp under
spelets gång sedan de skrivits med ka-
liumnitratlösning och antändes av de
olika eldstrimmorna. En plåt el. dyl.
kan användas att lägga papperet på un-
der tiden det brinner och hindra det
förbrända papperet att strös omkring.
Förbränning utan syre: En blandning
av järnfilspån och svavel, upphettad i ett
provrör, börjar glöda när järnet och
svavlet förenas.
F ärger av olika slag undergå en reak-
tion nära lik förbränning när de be-
handlas med kemikalier innehållande sy-
re och sända ut svagt ljus. När expe-
rimentet göres i mörker blir glöden syn-
lig. Vanliga pulvriserade färgämnen
som användas i praktiken kan prövas
vid detta prov och likaså de färgämnen,
vilka gå under namn av eosin, antrasin,
alisarin och metylenblått.
Tag en nypa av färgämnet och blan-
da med pulvriserat järnsulfat eller fer-
ro-ammoniumsulfat i en bägare och tag
in blandningen i ett mörklagt rum. När
detta är gjort tillsätter man ett par
droppar vätesuperoxid av vanlig styrka
(38 proc.-ig). I detta ögonblick kan glö-
den, även kallad kemiluminescens obser-
Vveras.
En utmärkt ersättning för ett mörkt
rum, när man skall observera detta fe-
nomen är den på bilden visade lådan,
vilken är utrustad med en skärm av
svart papper runt den öppning, genom
vilken man tittar in i lådan, för att
hindra ljus att komma in. Likaså gö-
res ett litet hål i lådans lock för tillsätt-
ningen av vätesuperoxid, vilket sker
medelst ett dropprör.
Som jämförelse kan tagas ett annat
exempel på luminescens nämligen den
mystiska violetta glöden av stark sva-
Schematisk bild av den ljustäta lådan.
5 ;
Genom att använda en ljustät låda kan
man observera en reaktion, besläktad
med en förbränning, när vissa färgäm-
nen behandlas med kemikalier, vilka in-
nehålla syre.
velsyra i en bunsenlåga. Denna glöd kan
observeras i ett delvist mörklagt rum
genom att fylla ett provrör med kallt
vatten och därefter fukta utsidan av rö-
ret med ett par droppar av syran. Röret
föres fram och tillbaka i en svagt blå-
lysande bunsenlåga. Enligt en antagen
förklaring reducerar fritt väte i lågan
svavelsyran till svavel, vilket sedan oxi-
deras under utveckling av ljuseffekter.
SPRÅNGET UT...
(Forts. från sid. 17.)
böra observatörer på jorden se några
av stjärnorna röra sig fram åter i för-
hållande till-andra, och rörelsen sker i
takt med jordens ”gungning” i sin ba-
na omkring solen. Ingen lyckades med
en observation av detta slag före år
1938, av det enkla skälet att den rörel-
se som skulle iakttagas var så ytterligt
liten, mycket mindre än man väntade
sig, och utom räckvidden för relativt
ofullkomliga instrument. Det var år
1838 som tre stjärnor, 61 Cygni, a
Centauri och a Lyrae befunnos utföra
rörelser mot den himmelska bakgrun-
den, och fastän de voro utomordent-
ligt små, voro de omisskännliga. Des-
sa stjärnor äro så avlägsna att deras
ljus behöver flera år för att nå Oss.
För a Centauri är tiden 4.31 år. Di-
stansens väldighet fattar man bäst om
man jämför denna tid med de fem-
hundra sekunder som ljuset behöver
för att tillryggalägga 149 millioner ki-
lometer på sin väg från solen till jor-
den. ;
Endast ett fåtal av de närmaste
stjärnorna kunna behandlas på detta
sätt. De övriga äro så avlägsna att de
mest fulländade kikare inte kunna
konstatera någon skillnad i deras lä-
gen när de iakttas från motsatta
punkter i jordens bana. Det är un-
derbart att så mycket har kunnat gö-
ras även med dessa få, ty i runt tal
äro de en million gånger avlägsnare
än de närmaste planeterna. När ast-
ronomerna tala om distanser, uttrycka
de dem i ljusår.
4 JULNUMRET
CP 48 sid 50 öre
Utkommer den 19 dec.
TEKNIK för ALLA 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>