"PULVER-METALLER” Inom maskintekniken - användes en mängd smådelar av metall, vilka ofta äro av en rätt komplicerad form men som ej utsättas för allt för stora mekaniska påfrestningar. Dessa ha tidigare till- verkats genom svarvning etc. antingen av stänger eller av gjutgods. Ofta bli på detta sätt både material- och arbets- kostnaderna höga genom att en mängd material måste tagas bort, speciellt om bitarna äro av komplicerad form. Man har därför börjat tillverka sådana de- lar genom att pressa tillsammans pulve- riserad metall i pressformar. På så sätt kan man vid massfabrikation for- ma bitar mycket billigt, vilka icke be- höva någon ytterligare maskinbearbet- ning. Om tillräckligt högt tryck använ- des kan man få ett lika bra material som om det varit gjutet eller valsat. Icke alla delar kunna med «fördel framställas på detta sätt, beroende på att pulveriseringen av materialet är en rätt dyrbar procedur, men om man sparar mycket maskinarbete lönar det sig. Om delarna äro gjorda av mate- rial, som tillåter pressgjutning, blir det- ta ofta billigare, åtminstone om det ej kräves alltför exakta dimensioner, Ofta måste man emellertid använda material med hög smältpunkt och då går det ej bra med pressgjutning. Vid framställningen av pulvret använ- der man sig av olika metoder för olika material. Av en del såsom krom, nickel, Wwolfram erhålles pulvret genom att me- Zz FR ESAESIER SSE Lättmetallernas TIDSÅLDER Stora gjutgodsstycken — men lätta! Att vi feda i lättmetallernas tidsålder illu- streras på ett slående sätt av bilderna ovan. Lägg märke till hur lätt flickan bär två stora cylinderblock! i; | 10 TEKNIK för ALLA tallen utfälles elektrolytiskt. Andra me- taller och legeringar såsom koppar, brons, mässing etc., vilka äro spröda vid hög temperatur, värmas upp och krossas och malas i kvarnar, som även värmas upp ti'l lämplig temperatur. Vid krossningen siktas produkten och de de- lar som ej äro nog finmalda få stanna kvar i kvarnar tills de krossats ned till- räckligt. När pulvret är färdigt läg- ges det i formar och komprimeras me- delst en hydraulisk press. Man får på så sätt en produkt, som ser ut precis som om den varit tillverkad av ett helt stycke metall och man behöver faktiskt ett mikroskop för att se att den består av sammanpressat pulver. Gengasplogens möjlig- heter på igensnöade vägar synas vara ganska ringa enligt de erfarenheter, som vun- nits i övre Ådalen under de häftiga snö- fallen nyligen. Ett par tillfrågade vägmästare däruppe förklara, att de förut bensin- men nu gengasdrivna plog- bilarna visat sig för svaga och att det fordras specialbyggda vagnar. Som be- kant få bensindrivna plogar endast före- komma på huvudvägar, medan man på övriga vägar måste försöka klara plog- ningen med gengas. Dödsriskerna i trafiken I Amerika bedriver man s. k. jäm- förande olycksfallsforskning: Den visar, enligt en sammanställning i A. B., att rattfylleristen inklusive rattfylleristens passagerare är utsatt för exakt lika stor risk att bli dödad som passagerare på ett fartyg, som går med kontraband ge- nom en av fientliga undervattensbåtar bevakad krigszon i Atlanten eller Medel- havet. Under en normal körning är rattfylle- ristens dödsrisk 55 gånger större än den nyktre förarens. Men om en nykter chaufför under en nattkörning håller sin hastighetsmätare på 100 km., så ut- sätter han sig för samma dödsrisk som en pilotelev vid en amerikansk flygskola under en vanlig övningsflygning. "En chaufför, som under en körning — låt oss säga på Broadway — inte bryr sig om stoppsignalen utan kör vidare, när signalen visar rött, utsätter sig för dubbelt så stor dödsrisk som husmodern vid sin bensintvätt, och han kunde — vad dödsrisken beträffar — lika gärna fun- gera som stridsflygare vid brittiska ma- rinen och befinna sig i full stridsaktion. : Hans dödsrisk är bara 20 proc. mindre. I förhållande till piloteleven, som befin- ner sig uppe på en övningsflygning, är hans dödsrisk fyra gånger större.