Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - I. John Stuarts försvinnande - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KE RA
4 bh
Teknik för Allas
STORA
JUL-
NUMMER
UTKOMMER DEN
19:e dec.
Ur det gedigna innehållet:
je LJ [0]
Filmens gröna år
— från tittskåp till kolorerad
ljudfilm. Av fil. d:r Sixten
Rönnow.
X
Spränga banken
— en rolig matematisk utred-
ning av det ”absolut tillför-
litliga systemet”. Av ing. G. V.
Nordenswan.
Xx
PRISTÄVLINGAR, SKÄMT-
SERIER, BESKRIVNINGAR
FOR HÄNDIGT FOLK.
48 sid. 30 öre
YV
8 TEKNIK för ALLA
— Frank Hardman? utbrast hon. Ho-
nom träffar ni inte där.
— Känner ni Hardman? frågade John
häpen.
— Det är klart. Han är tillsammans
med min pappa just nu.
— Vad har dom för affärer ihop?
Marion bet sig i läppen.
— Jag är rädd att jag pratat bredvid
munnen, sade hon efter en stund. Men
det där med bilen gjorde mig så ner-
vös . .. För resten — ni kan gärna få
bli den förste, som vet det. Pappa och
Hardman ska flyga till månen . .. Och
jag ska också med.
— Va... vad säger ni?
John, som annars inte var van att
låta sig förbluffa, satt och stirrade på
henne med öppen mun.
— Vi ska flyga till månen, upprepade
hon. Jag och pappa och direktör Hard-
man och två till: professor Mac Kissin-
gen och ingeniör Eckard . .. Det är
Eckard, som har byggt fartyget, men
pappa har gjort upp ritningarna och
VLT OS
— Vad för ett fartyg?
John hade ännu inte hämtat sig från
sin förvåning.
— Ni får inte missbruka mitt för-
troende. sade hon. Det här är en hem-
lighet, förstår ni. Ingen får veta något,
TÖLFADNNVIN aTVE VA ONE Sa
— Och när ska ni starta? frågade
John, som började undra, om flickan
kanske hade en skruv lös.
— I dag, om en timme! svarade hon.
Det är därför jag har så brått. Dom
väntar på mig. Pappa är säkert ursin-
TUR Ög o
-Iohn satt tyst en lång stund, över-
väldigad av vad han fått höra. Nog
- hade han hört talas om och även själv
varit med om egendomliga sammanträf-
fanden, men detta överträffade allt. Nu
välsignade han sin goda tur, som låtit
honom träffa den här tösen mitt på vä-
gen. Om inte bensinen tagit slut för
henne, skulle han aldrig fått tag på
Frank Hardman ... och då hade han
också gått miste om denna verkliga jät-
tesensation. Han såg redan i andanom
en väldig rubrik över första sidan i
World’s Herald:
DOKTOR STERNBORN FLYGER
TILL MÅNEN!
FRANK HARDMAN MED
PÅ FÄRDEN!
Efter en stund svängde Marion in på
en sidväg, som ledde in i en ravin. Det
var för övrigt ingen riktig väg, men
marken var så pass slät, att en bil utan
svårare skakningar kunde ta sig fram
där. De följde bottnen av ravinen, och
när de omsider rundade ett klipput-
språng, såg John framför sig en öppen
plats mellan bergen, där det låg några
byggnader med platta tak av glas. Strax
intill reste sig ett torn eller snarare en
obelisk . . . John uppskattade dess höjd
till femtio meter. Spetsen var konisk.
Hela pjäsen påminde om en enorm gra-
nat. Upptill var den försedd med föns-
ter, mot vilka solstrålarna reflektera-
des. Den stod på trenne kraftiga stöt-
tor.
Detta var fartyget, som Marion talat
om, gissade Johh. När bilen stannade,
kom några personer emot dem. John
igenkände från tidningsspalterna dok-
tor Sternborns axelbreda gestalt. En
annan, med grå mustascher, måste vara
professor Kissingen . .. Och där var den
eftersökte Frank Hardman, fryntlig och
jovialisk.
— Vad vill det här säga, Marion? ro-
pade doktor Sternborn och kastade en
förvånad och missnöjd blick på John.
— Du får inte bli ond på mig, pappa,
svarade hon och steg ur bilen. Låt mig
föreställa mr Stuart för dig . . . Om
jag inte hade träffat honom, så skulle
jag stått kvar på vägen med min bil
ännu. Mr Stuart är journalist, medar-
betare i World’s Herald. Men han har
lovat att inte skriva någonting om .
— Om vad? utbrast Frank Hardman.
— Det är egentligen er jag är ute och
letar efter, sade John.
— Vad vill ni mig?
— Jag har i uppdrag att intervjua
er angående utsikterna på guldmarkna-
(ND So
— Och för den saken åker ni bil ända
från New York?
— Änej, jag kom med flygmaskin till
San Francisco, sade John litet sårad.
Det var därifrån jag tog bil . . . Det
går rykten i Wall Street att ni har
träffat på nya fyndigheter. Man vill
ha reda på om det är sant.
Hardman bet samman läpparna, som
om han var fast besluten att inte säga
ett ord. Men efter en stund öppnade
han dem.
— På sakens nuvarande ståndpunkt
— är det inte så man brukar uttrycka
sig? — kan jag inte säga någonting.
— Men ni tänker flyga till månen.
Tror ni att det finns guld där?
— Vad vet jag? Det är för att ta
reda på den saken, som vi far dit.
— I så fall — jag menar om ni fin-
ner något guld där och kan få över det
hit — kan man alltså förvänta ett kraf-
tigare prisfall på varan? Inte sant?
Hardman ryckte på axlarna, men sva-
rade ej.
— Och då faller väl även Gold Com-
pany’s aktier? fortsatte John envetet.
Doktor Sternborn, som tyst åhört dem,
gav Hardman en menande blick och
skyndade till hans undsättning.
— Unge man, sade han till John, ni
befinner er så att säga i vårt våld. Jag
tror inte att det är förenligt med vare
sig Hardmans eller mina egna intres-
sen att någonting kommer ut i pressen
om våra planer eller vår färd — förr-
än vi lyckligt och väl äro tillbaka. Men
eftersom jag förstår. att det är omöj-
ligt för er att motstå frestelsen att
trumpeta ut det här för världen, så
föreslår jag att ni följer med oss.
John spratt till av glädie. En sådan
utgång hade han aldrig väntat sig.
— Men jag är inte rustad för en så-
dan resa, invände han.
— Allt vad ni behöver finns ombord,
sade Hardman. Oroa er inte för den
saken.
— Men min redaktion . . . Dom kom-
mer att slå larm ...
— Vi ska skicka ett telegram att ni
måste företa en lång resa . . . ut i
vildmarken ... Och så meddelar ni att
jag har sagt, att några fluktuationer
i guldpriset inte är att vänta under det
närmaste halvåret. Vänta, jag ska for-
mulera det åt er så att det blir riktigt,
sade han och tog block och penna från
John, som gjort sig beredd att skriva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
