Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - I. John Stuarts försvinnande - II. Genom världsrymden - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han raspade ner några rader och räck-
te sedan tillbaka pennan, men behöll
blocket.
— Så där, sade han. Nu är ni för-
svunnen för världen, mr Stuart.
HH.
Genom världsrymden.
edan Hardman telefonerade in tele-
grammet till närmaste telegrafsta-
tion, lyfte John sin väska ur bilen och
bar den bort till fartyget.
Det låg en underlig ödslighet över
platsen. Inga arbetare syntes till. Ingen
utomstående hade en aning om vad som
var i görningen här. John tyckte det
var en gåta, att förberedelserna hade
kunnat försiggå utan att någon fått
nys därom.
Solen lyste från en molnfri himmel.
Innan John gick ombord, böjde han sig
ner, tog upp en liten sten och stoppade
den i fickan. Han ville ha med sig ett
minne från fosterjorden.
Fartyget vilade på tre kraftiga stöd
och reste sig majestätiskt mot skyn. Ett
av stöden var försett med trappsteg,
som ledde till en dörr. Man kom in i
ett rum med väggar av matt rostfritt
stål. Där såg John den ende av expe-
ditionens deltagare, som han inte blivit
bekant med, ingenjör Eckard. Denne
höll på att skruva i elektriska lampor
och brummade bara till svar på Johns
”God dag!”. En sur och grinig typ,
tänkte John, tydligen lider han av då-
lig mage.
När alla resenärerna kommit ombord,
stängdes dörren hermetiskt. Det elekt-
riskt ljuset tändes, och i dess sken upp-
täckte John borta i hörnet en hiss. His-
sen förde dem med god fart upp i far-
tygets övre regioner, där man kom ut
i ett stort rum med breda fönster. Upp
mot taket ledde en vindeltrappa till en
lucka. Marion upplyste John om att
däruppe var observatoriet inrett.
Mellan fönstren i väggarna låg de
små sovhytterna. — Där fanns knappt
plats för mer än en säng i var och en.
John kände på ett av fönstren; det var
ej av glas utan av någon genomskinlig
materia, som John inte kände till. På
en av dörrarna stod det: ”Manöverhytt.
Endast Sternborn, Eckard och Mac
äger tillträde”.
Inredningen föreföll genomgående
oerhört gedigen. Möblerna var av stål,
naturligtvis golv- och väggfasta. Allt
föreföll in i minsta detalj genomtänkt.
Där fanns också ett badrum, men utan
kar, endast med dusch; vidare ett litet
näpet kök med elektriska kokplattor.
John gick fram till fönstret. Det var
nästan som att se ner från en skyskra-
pa. Han undrade i sitt stilla sinne vad
det kunde finnas för intressanta saker
i de underliggande våningarna. Nå, med
tiden skulle han väl få reda på det.
Allt var klart för starten.
— Nu skall ni vara snälla och kom-
ma ihåg en sak, sade doktor Sternborn
till alla, fastän John inbillade sig att
orden riktats speciellt till honom. När
vi lämnar jordatmosfären, kommer ni
inte att kunna vistas annat än i det här
rummet. Och så i era hytter, förstås.
är bara här det kommer att finnas
uft.
John drog ofrivilligt ett djupt ande-
tag.
— Eckard! ropade doktor Sternborn.
Vi är klara! Sätt i gång!
Från manöverhytten hördes en morr-
ning från Eckard. John slöt ögonen och
väntade i spänning med krökta knän
för att ta emot stöten ...
men det kom
ingen. När han öppnade ögonen och
såg ut genom fönstren, märkte han att
bergen var försvunna. Han gick fram
och tittade ner; marken försvann, lik-
som sjönk med svindlande fart. Efter
ett par minuter urskilde John på avstånd
en blå, vidsträckt yta.
— Havet! viskade han för sig själv.
Horisonten blev allt vidare och smälte
liksom samman med rymden. Fartyget
passerade med blixtens hastighet några
bländvita moln, som liksom glimtade till
i förbifarten. Men inte en skakning, ej
ens en vibration kunde man förnimma.
Utanför ett av fönstren satt några
instrument. Professor Mac studerade
dem och gjorde då och då en del an-
teckningar. Inom kort var himlen svart
som om natten, trots att solen lyste lika
starkt som förut, och stjärnorna bör-
jade framträda tydligt mot den mörka
fonden.
Nu har vi passerat stratosfären, an-
märkte professor Mac. Temperaturen
därute sjunker hastigt. Nu visar ter-
mometern —200?” C.
John kände en kall kåre över ryggen,
när han såg ut i rymden, där stjärnorna
låg så tätt att det såg ut som om den
beströtts med guldstoft. Marion stod
bredvid honom och pekade ut planeterna.
Mitt ibland dem, en aning styrbord om
fartygets kurs, lyste månen med vit
glans. John lyfte handen, men fick i
detsamma en egendomlig förnimmelse;
armen hade förlorat sin tyngd. Han be-
hövde inte anstränga musklerna för att
hålla den utsträckt. Han reste sig på
tåspetsarna och kände till sin förvåning,
att den lilla rörelsen var nog för att
lyfta Honom från golvet. Marion såg
häpen på honom, därpå gjorde hon lika-
dant, men tog så kraftig sats, att hon
flög halvvägs upp i taket.
Preeisionsur
för Idrottsmän, militärer och envar
som behöver ett rättgående ur.
Vattentätt herr-
armbandsur
av schweizer-
fabrikat. Ru-
binlagrat balans-
hjul, självlysande
siffror, splitter- KRONOGRAF
fritt glas. Boet- SE SS SERA
fear rostfri 7 Sr Precsionstapa AA TIDTAGAREUR
Ankargång. 3 : SR ” samt dessutom ett bra fickur.
Kr. 19.50 netto Begär vår urkatalog med rabattvillkor. Sändes krigs netto:
gratis och franko. Återförsäljare antagas!
NATIONAL R. F. - Målaregatan 1 - Stockholm
TEKNIK för ALLA 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
