Han raspade ner några rader och räck- te sedan tillbaka pennan, men behöll blocket. — Så där, sade han. Nu är ni för- svunnen för världen, mr Stuart. HH. Genom världsrymden. edan Hardman telefonerade in tele- grammet till närmaste telegrafsta- tion, lyfte John sin väska ur bilen och bar den bort till fartyget. Det låg en underlig ödslighet över platsen. Inga arbetare syntes till. Ingen utomstående hade en aning om vad som var i görningen här. John tyckte det var en gåta, att förberedelserna hade kunnat försiggå utan att någon fått nys därom. Solen lyste från en molnfri himmel. Innan John gick ombord, böjde han sig ner, tog upp en liten sten och stoppade den i fickan. Han ville ha med sig ett minne från fosterjorden. Fartyget vilade på tre kraftiga stöd och reste sig majestätiskt mot skyn. Ett av stöden var försett med trappsteg, som ledde till en dörr. Man kom in i ett rum med väggar av matt rostfritt stål. Där såg John den ende av expe- ditionens deltagare, som han inte blivit bekant med, ingenjör Eckard. Denne höll på att skruva i elektriska lampor och brummade bara till svar på Johns ”God dag!”. En sur och grinig typ, tänkte John, tydligen lider han av då- lig mage. När alla resenärerna kommit ombord, stängdes dörren hermetiskt. Det elekt- riskt ljuset tändes, och i dess sken upp- täckte John borta i hörnet en hiss. His- sen förde dem med god fart upp i far- tygets övre regioner, där man kom ut i ett stort rum med breda fönster. Upp mot taket ledde en vindeltrappa till en lucka. Marion upplyste John om att däruppe var observatoriet inrett. Mellan fönstren i väggarna låg de små sovhytterna. — Där fanns knappt plats för mer än en säng i var och en. John kände på ett av fönstren; det var ej av glas utan av någon genomskinlig materia, som John inte kände till. På en av dörrarna stod det: ”Manöverhytt. Endast Sternborn, Eckard och Mac äger tillträde”. Inredningen föreföll genomgående oerhört gedigen. Möblerna var av stål, naturligtvis golv- och väggfasta. Allt föreföll in i minsta detalj genomtänkt. Där fanns också ett badrum, men utan kar, endast med dusch; vidare ett litet näpet kök med elektriska kokplattor. John gick fram till fönstret. Det var nästan som att se ner från en skyskra- pa. Han undrade i sitt stilla sinne vad det kunde finnas för intressanta saker i de underliggande våningarna. Nå, med tiden skulle han väl få reda på det. Allt var klart för starten. — Nu skall ni vara snälla och kom- ma ihåg en sak, sade doktor Sternborn till alla, fastän John inbillade sig att orden riktats speciellt till honom. När vi lämnar jordatmosfären, kommer ni inte att kunna vistas annat än i det här rummet. Och så i era hytter, förstås. är bara här det kommer att finnas uft. John drog ofrivilligt ett djupt ande- tag. — Eckard! ropade doktor Sternborn. Vi är klara! Sätt i gång! Från manöverhytten hördes en morr- ning från Eckard. John slöt ögonen och väntade i spänning med krökta knän för att ta emot stöten ... men det kom ingen. När han öppnade ögonen och såg ut genom fönstren, märkte han att bergen var försvunna. Han gick fram och tittade ner; marken försvann, lik- som sjönk med svindlande fart. Efter ett par minuter urskilde John på avstånd en blå, vidsträckt yta. — Havet! viskade han för sig själv. Horisonten blev allt vidare och smälte liksom samman med rymden. Fartyget passerade med blixtens hastighet några bländvita moln, som liksom glimtade till i förbifarten. Men inte en skakning, ej ens en vibration kunde man förnimma. Utanför ett av fönstren satt några instrument. Professor Mac studerade dem och gjorde då och då en del an- teckningar. Inom kort var himlen svart som om natten, trots att solen lyste lika starkt som förut, och stjärnorna bör- jade framträda tydligt mot den mörka fonden. Nu har vi passerat stratosfären, an- märkte professor Mac. Temperaturen därute sjunker hastigt. Nu visar ter- mometern —200?” C. John kände en kall kåre över ryggen, när han såg ut i rymden, där stjärnorna låg så tätt att det såg ut som om den beströtts med guldstoft. Marion stod bredvid honom och pekade ut planeterna. Mitt ibland dem, en aning styrbord om fartygets kurs, lyste månen med vit glans. John lyfte handen, men fick i detsamma en egendomlig förnimmelse; armen hade förlorat sin tyngd. Han be- hövde inte anstränga musklerna för att hålla den utsträckt. Han reste sig på tåspetsarna och kände till sin förvåning, att den lilla rörelsen var nog för att lyfta Honom från golvet. Marion såg häpen på honom, därpå gjorde hon lika- dant, men tog så kraftig sats, att hon flög halvvägs upp i taket. Preeisionsur för Idrottsmän, militärer och envar som behöver ett rättgående ur. Vattentätt herr- armbandsur av schweizer- fabrikat. Ru- binlagrat balans- hjul, självlysande siffror, splitter- KRONOGRAF fritt glas. Boet- SE SS SERA fear rostfri 7 Sr Precsionstapa AA TIDTAGAREUR Ankargång. 3 : SR ” samt dessutom ett bra fickur. Kr. 19.50 netto Begär vår urkatalog med rabattvillkor. Sändes krigs netto: gratis och franko. Återförsäljare antagas! NATIONAL R. F. - Målaregatan 1 - Stockholm TEKNIK för ALLA 9