SEE Dr JULNUMRET utkommer 19 dec. förse. 502 ställning så, att när den var i verksam- het, svängde den regelmässigt fram och tillbaka. I styrhytten ombord på ”Elettra” hade uppfinnaren placerat en mottagarappa- rat med högtalare. När strålarna sväng- de åt höger, hördes en djup ton, när de svängde åt vänster en hög. De växlade regelbundet, ifall yachten höll rätt kurs, men blev den ena tonen försvagad, var detta tecken på oriktig kurs, och den, som skötte rodret, kunde rätta felet, vägledd av sitt öra. — Men varför skola strålarna svänga fram och tillbaka? frågade en av her- rarna. — Vore det icke bättre att de finge vara jämna utan svängningar, när riktig kurs hålles, men låta högtalaren ange, om man styr fel? — Då kunde man inte alltid veta, om radiofyren är i ordning och fungerar på rätt sätt, svarade uppfinnaren. — Tyst- naden kunde ju även bero på att sän- darapparaten var i oordning. Marconi, hans medhjälpare och de många, som numera sysslade med de elektromagnetiska vågorna, vunno se- ger efter seger. Människorna hade lik- som fått nya, osynliga, tjänande an- dar, som foro med tankens hastighet genom rymden. De nya uppfinningarna omskapade världssamfärdseln till lands och vatten och i luften. Med radions till- hjälp kunde en enskild man tala till en hel nation, ja, en hel mänsklighet. Ord, sång, musik och bilder buros av radio- vågorna ut i världen till kulturens yt- tersta utposter i öknar, urskogar och polartrakter, till de avlägsnaste och en- sammaste hyddor och nybyggen. De gjorde de största avstånd till obetydlig- heter och knöto samman de avlägsnaste platser med de stora kulturorterna. De ledde skeppen säkert fram över vatt- nen, de meddelade väderleksutsikterna, mätte djupen, sammanknöto folk ombord på skeppen med de i land o. s. v. På enahanda sätt blevo de oumbärliga för flygare och för luftskeppens förare. Soldater använde sig av radion i krig, polismännen nyttjade den vid sina ef- terspaningar. I de stora städerna har man god hjälp av radion vid regleran- det av trafiken m. m. Att räkna upp allt, som man kan utnyttja de elektro- magnetiska vågorna till, skulle föra långt. Och ändå är det endast 40 år sedan en ung pojke kom den stora hem- ligheten på spåren och började de för- sta famlande försöken att göra dem till mänsklighetens tjänare, I Skandinavien liksom i andra länder har den trådlösa gjort sitt segertåg med en fart, som ingen kunnat drömma om. Vad Norge beträffar, fick det vid nyår 1919 sitt eget Marconibolag, som arbe? tar med fabrikation för drift av radio-, telegraf- och telefonstationer samt le- vererar radiopejlingsapparater, radio- lodningsapparater och rundradiomate- riel. Över ett tusental norska skepp ha vid den tidpunkt, då detta skrives, in- stallerat radiosändare ombord. Av dessa tillhöra dock mer än hälften ännu det gamla gnistsystemet, men efterhand ut- bytes gammalt materiel och ersättes med nytt, modernt. Det allra nyaste och finaste i fråga om radioanläggningarna är att finna på de stora passagerareskeppen och på valfångarna. Redan år 1924 började Marconitelegrafister ombord på den sto- ra trankokningsångaren ”Sir James Clark Ross” att experimentera med kortvågor, och året därpå lyckades det att få till stånd den första kortvågsför- bindelsen tvärs över Stilla havet till San Francisco. Sedermera igångsattes för- bindelse mellan Bergens radio och ko- keriet i Rosshavet. Efter den tiden ha de norska valko- kerierna i allmänhet skaffat sig kort- vågsanläggningar. Många av dem kun- na när som helst komma i förbindelse med hemlandet. Och valfångarrederier- na i Sandefjord. Tonsberg "eller Larvik kunna lätt och ledigt sända sina order direkt till expeditionerna och få svar från dem under loppet av ett dygn. Under flera år har vidare ordnats med billiga jul- och nyårstelegram till och från valfångarna. De senaste åren ha genom rundradion förmedlats häls- ningar till manskapet ombord från släkt och vänner hemma. Många av de fiskebåtar, som driva fiske ute i Atlanten, ha numera försetts med radio. Detta möjliggör för dem både att taga emot väderleksrapporter och andra telegram samt att själva sända meddelanden. Fångstfartygen, som dri- va sälfångst uppe i Norra Ishavet, ha likaledes haft stor nytta av sina radio- apparater. Alla snabbgående skepp, som gå längs den norska kusten från Stavanger till Kirkenes, äro försedda med trådlös te- legraf, och de flesta av dem äro dess- utom utrustade med radiopejlingsappa- rater och modern trådlös telefon. Ge- nom den sistnämnda stå de i förbindelse med telefonnätet i land via radiostatio- nerna vid kusten. Man kan alltså som passagerare på en av dessa båtar föra telefonsamtal med vänner och bekanta i Skandinavien, Italien, Afrika etc. Men först och främst äro fartygens radioutrustningar till för att säkra sjö- farten. Skeppen kunna nu i varje stund meddela, var de befinna sig, både till varandra och till land. Det blir en lång rad av fartyg längs kusterna, vilka så- Iunda stå i förbindelse med varandra, hänga samman, likt länkarna i en ked- Ja: Vi ha redan anfört flera exempel på hur Marconis uppfinning räddat sjö- mäns liv och stora värden av dyrbara skeppslaster. Ville man fortsätta berät- telserna därom, skulle de fylla böcker i långa rader. Jag erinrar mig emeller- tid just nu en händelse från något år sedan, som blev mycket omtalad i tid- ningarna. Ångaren ”Otto” låg hjälplös ute i Nordsjön och drev redlöst omkring med krossat roder. ”Stavangerfjord” kom tillstädes och förde genom sin ra- diopejlingsapparat bärgningsångaren ”Jason” till olycksplatsen. Denna släpa- de haveristen i hamn. En tid senare räd- dades ångaren ”Stiklastad” på ungefär enahanda sätt. En norsk lastångare ”Concordia” be- fann sig vid en av sina färder långt ute på Stilla havet, då en av manskapet blev farligt sjuk. Genom den trådlösa kom kaptenen i förbindelse med en ameri- kansk passagerarbåt belägen på hundra mils avstånd. Skeppsläkaren ombord på denna gav per radio noggranna ordina- tioner om den sjukes behandling, och denne blev frisk igen. Något liknande hände ombord på en engelsk båt i Syd-Atlanten. En av be- sättningen blev plötsligt sjuk. Det fanns medicinskåp ombord, men ingen förstod vad som fattades den sjuke. Kaptenen kom då per radio i förbindelse med en norsk valfångare i trakterna av Sydpo- len, som hade kortvågsradio. Valfånga- rens telegrafist i sin tur fick förbindelse med Bergen, och därifrån telefonerade man till överläkaren på Haukelands sjukhus. Om en liten stund hade man på den engelska ångaren fått noggranna ordinationer angående den sjukes vård. (Forts. i nästa n:r.) Ett gott verktyg är halva arbetet! Vi äro specialister på SNICKERIVERKTYG Köp kvalitet och gör det hos AXEL SIFVERT A-.-B. Järn- och Verktygsaffär. Tel. 23 4455 Regeringsgatan 63 Stockholm STHLMS TEKNISKA INSTITUT DAG- & AFTONSKOLOR. CENTRUM KUNGSGATAN 2 Sveriges största enskilda tekniska läroanstalt. Inspektion: Prof. B. Afzelius, Överinsp. G. Moberg, Major E. Råberg (f. elevkåren) Ingenjörs- och verkm.-examen från folkskola, real- och studentexamen. Fackavd. för elektro- starkström, radio och svagström, ångteknik, motorteknik, flygteknik, värme och sanitet, hus-, väg- och vattenbyggnadskonst, kemisk teknologi. Vägmästarekurs. Elektr, installatör- kurs. Stipendier, Avgiftslindring för obemedlade. Prospekt på begäran. Nya kurser börja 15 januari 1942, Anmäl i tid. Expeditionstid 10—19. Tel. 2337 05 (växel). E. WALTER HOLMSTEDT. Civ.-ing., Rektor. TEKNIK för ALLA 21