- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 50. 12 dec. 1941 /
23

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paradoxernas värld, av Ingemar Schwalbe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PARADOXERNAS VÄRLD

Er stor del av ingenjörskonstens bemö-
danden gå ut på att förminska de
skadliga verkningarna av friktionsmot-
stånden. Ej minst gäller detta det mot-
stånd, som farkoster i luft och vatten
utsättas för vid sin färd genom dessa
media. Som en allmän regel gäller det,
att ju slätare och glattare yta en kropp
har, desto mindre motstånd uppstår där-
vid. Om man experimentellt prövar
denna regel, kan man dock bliva utsatt
för överraskningar. Antag sålunda, att
man hänger upp en kula i luftströmmen
genom en vindtunnel och uppmäter den
kraft, varmed kulan vill ryckas med av
strömmen. Därefter tager man ned ku-
lan, som antages ha en tämligen skrov-
lig yta, och utsätter den för en ytbe-
handling, som gör den blank och glän-
sande. Om man nu på nytt mäter dess
motstånd i en luftström av samma styr-
ka, kan det visa sig, att detta motstånd
trots den slätare ytan blivit större än
den var förut.

I själva verket uppenbaras dylika pa-
radoxala förhållanden utomordentligt
ofta, när man underkastar tekniska el-
ler naturvetenskapligt anmärkningsvär-
da förlopp en noggrann analys. Man
har exempelvis kommit ett visst natur-
fenomen på spåren, och hoppas kanske
kunna utnyttja detta i industriell ska-
la genom att renodla de faktorer, som
antagas ligga till grunden för fenome-
net i fråga. Man gör sålunda experi-
ment och hoppas naturligtvis att dessa
skola förlöpa i den riktning man vill sty-
ra dem.

Experimenten visa dock ofta, att män-
niskans fantasi är fattig och torftig i
jämförelse med vad moder Natur kan
hitta på, ty ett experiment förlöper säl-
lan i fullständig överensstämmelse med
de alternativ man lyckats utfundera i
förväg. Om man från början konsta-
terat, att endast en enda utgång av för-
söket kan vara möjlig, så måste man ef-
teråt medge att verkligheten var åt-
minstone ett alternativ rikare än man
förutsett, ty det gick inte så som man
beräknat. Om man från början tänkt sig
två alternativ som möjliga, så måste man
efteråt medge existensen av ytterligare
ett tredje alternativ, d. v. s. det som
verkligen inträffade; och så vidare. Allt
detta gäller naturligtvis, när man under-

För den okunmige är allting redan
upptäckt...

Fitt tekniskt kåsert

av

civiling. I. SCHWALBE

söker nya, förut icke fullständigt kända
områden av naturens värld.

et är emellertid först, när man kom-

mer underfund med, hur stor och
hemlighetsfull världen är, som man kan
förstå uppfinnares eller vetenskapsmäns
trollbundenhet inom sin verksamhets-
sfär. För den okunnige och ointresse-
rade är allting redan upptäckt och
självklart, men ju mer man tränger in
i vetenskapens värld, desto större del
av tillvaron finner man vara ouppkla-
rad och hemlighetsfull, men därför ock-
så lockande och lovande. Columbus” färd
till Indien — som han trodde — står
ännu i dag som mönster för mycket av
uppfinnares och vetenskapsmäns arbete
i sina laboratorier. Man går således of-
ta dit in för att finna en bättre väg till
ett eftersträvat mål, men man finner
ofta i stället ett nytt Amerika av oana-
de möjligheter.

Vetenskapsmannen lyckas ju alltid att
på ett mer eller mindre lyckat sätt för-
klara paradoxala eller egendomliga för-
hållanden, som han finner, samt att
sammanställa dem med förut kända fak-
ta. Kanske förlora de då något av sin
tjusning för honom. Så är dock inte
fallet för lekmannen. Alla de kunska-
pens kuriosa, som utgå från den veten-
skapliga världen, tjänstgöra i stället
som hållpunkt för gemene mans vetande
på dessa områden. Man kan kanske

Fiskarna ha varit den idealiska modellen
för strömlinjeformen.

jämföra den bild lekmannen småningom
får av de olika domäner vetenskapsmän-
nen lägga under vetandets herravälde
med den bild en studerande i matema-
tisk analys får av kurvor, som så att
säga avbilda invecklade ekvationer.

En studerande i högre matematisk
analys får lära sig, att vid undersöknin-
gen av en kurva, given genom en viss
ekvation, först taga reda på alla punk-
ter, där det händer någonting, d. V. s.
där den vänder eller ändrar karaktär i
ena eller andra avseendet. Med särskil-
da metoder kan man finna alla såda-
na punkter, och man är sålunda till slut
berättigad att antaga ett kontinuerligt
förlopp mellan de funna punkterna, som
sålunda på ett naturtroget sätt kunna
förenas. Kurvan blir i huvudsak fast-
slagen utan att dess detalj behöver fast-
läggas.

iVenligen motsvara egendomliga förhål-
landen inom <:naturvetenskaperna
framträdande punkter enligt ovan eller
säregna oregelbundenheter hos de gra-
fiska kurvor, med vilka man söker av-
bilda funktionssammanhangen mellan de
uppträdande faktorerna. Så är det
exempelvis vid det ovan relaterade fal-
let med kulan, vars motstånd under vis-
sa förhållanden är mindre om ytan är
skrovlig, än om den är glatt. Denna
egendomlighet förklaras sålunda med
grafisk förebild på det sättet, att mot-
ståndet varierar (under inflytande av
andra faktorer) enligt två kurvor, mel-
lan vilka icke finnes något kontinuer-
ligt sammanhang. När man hade glät-
tat ytan av kulan inträdde s. k. ”lami-
när” strömning, kännetecknad av att oli-
ka skikt av det strömmande mediet (i
detta fall luft) glida förbi varandra
utan att blandas. När kulan, som först
antogs, hade skrovlig yta, blandades
emellertid de olika partierna av det
strömmande mediet intill kulan intimt

Vid undersökning av en kurva får den
studerande först ta reda på alla punkter,
där det händer någonting. Tecknaren
föreställer sig antagligen saken något
annorlunda än författaren.

samman med varandra under bildande
av virvlar, samtidigt som strömnings-
motståndet då var mindre. Detta var
”turbulent” strömming. Övergången mel-
lan laminär och turbulent strömning
sker plötsligt och eventuella mellanlä-
gen saknas eller äro labila. Ett brant
hopp förenar vid denna ”kritiska” punkt
de tämligen jämna kurvor, som motsva-
ra den laminära och turbulenta ström-
ningen.

JOS och särskilt dess aero-
dynamiska del äro för övrigt rika
på egendomliga och förvånande feno-
men. Man kan som exempel härpå näm-
na en så banal sak som strömlinjefor-
men eller droppformen hos de kroppar,
vilka erbjuda det minsta motståndet
vid relativ rörelse i media så som luft
och vatten. Trots att man sedan urmin-
nes tider kunnat iakttaga den mest idea-

(Forts. å sid. 29.)

JULNUMRET
48 sid. 50 öre

Utkommer den 19 dec.

TEKNIK för ALLA 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:40 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-50/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free