Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Funderingar över våra kraftkällor, av B. Traneus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUNDERINGAR ÖVER VÅRA
Er artikel i lättare stil än vanligt,
lämplig för tidskriftens julnummer,
har redaktionen bett om. Författaren
sitter på tåget Stockholm—Göteborg och
:funderar på innebörden av denna öns-
kan. Det gäller tydligen att undvika siff-
ror, årtal och torra fakta samt att låta
teknik blandas rned lyrik.
Vintermorgonen är strålande vacker.
Det har varit dimma under natten, och
nu lyser den bleka solen på markens och
trädens glittrande rimfrostskrud. Sjö-
arna äro täckta av den första blanka
isen. Skorstensrökarna stiga lodrätt mot
himlen, ty det är absolut vindstilla. Det
är med andra ord ett riktigt julkortslandskap, som glider för-
bi utanför kupéfönstret.
Tankarna börja emellertid av gammal vana löpa i tekniska
och industriella spår. Det är ett malmvagnståg vid en mel-
lanstation, som ger impulsen härtill. Den gråa järnmalmen
utstrålar kraft och trygghet. De tre kronor, som äro det
svenska rikets symbol, kunde gott tänkas smidda av stål, ty
örat och ögat möta överallt vittnesbörd om järnets och stå-
lets betydelse i våra dagars Sverige.
De taktfasta smällarna från skenskarvarna minna om att
vårt långa land från Riksgränsen i norr till Trelleborg i sö-
der bindes samman av järnskenor. Hjulen som rulla, loken
som draga och vagnarna som dragas, kontaktledningarnas
stolpar, stationernas semaforer och växlar, alla dessa tusen
och en detaljer i banornas fasta och rullande materiel äro
uttryck för styrkan och säkerheten hos järn och stål.
Vart man vänder sig, får man liknande påminnelser. Ma-
skiner i industrianläggningar, som skymta förbi, åkerbruks-
redskap vid gårdarna, en kanalbåt, som passeras i Töreboda,
luftvärnskanoner utanför en kasern, allt förenar sig till en
järnets och stålets höga visa.
När tanken dröjer vid malmens väg från gruvorna genom
masugnar, bessemerkonvertrar och martinugnar, valsverk och
smedjor, verkstäder och gjuterier ut till de otaliga använd-
ningsområdena för järn och stål, förstärkes ytterligare intryc-
ket av järnmalmen som en kraftkälla för vårt land i livs-
viktiga avseenden.
E n snickerifabrik passeras, och funderingarna få en annan
inriktning. Skogarna, som avgränsa horisonten på båda
sidor om järnvägen, representera en naturtillgång, som redan
i den svenska historiens gryning var värdefull och som i våra
dagar är oskattbar.
Vikingarna timrade sina hus av trä, som alltjämt är ett
viktigt byggnadsmaterial här i landet. Stugorna, gårdarna
och småstadshusen vittna i tusental därom. Röken, som sti-
ger ur skorstenarna, påminna om skogen som vår främsta
bränsletillgång.
Kristiden har fogat nya blad till dess mångtusenåriga his-
toria. Vid en bibanestation äro lokens tendrar fyllda med
ved i stället för stenkol. På landsvägarna rulla lastbilar och
bussar, som hämta sin drivkraft ur ved eller träkol. I tid-
ningen står det, att vi nu ha 72.327 gengasfordon. Där slank
en siffra med, men den får stå kvar som ett mått på svensk
företagsamhet och initiativkraft i hård ofredstid.
I tidningen finns vidare en intervju från ett järnverk, som
haft söndagsarbete för sin beredskapsinkallade personal. Där
talas om träkolsfrågans betydelse för vår järnhantering, en
erinran om skogens och malmens urgamla fostbrödralag i det
svenska järnets tjänst. :
8 TEKNIK för ALLA f
KRAFTKÄLLOR
Tidningen, ja, den är ju också en förädlingsprodukt från
skogen, som kanske även medverkat vid framställning av
trycksvärtan. Blir man smetig av denna, finns det tvättme-
del, tillverkade med användning av cellulosafabrikernas av-
fallslutar. Måhända tuggade korna och hästarna i den gård,
som tåget nyss for förbi, cellulosafoder, vars smeknamn ”trä-
havre” röjer dess ursprung.
Me det blir visst nödvändigt sätta stopp för fortsatta re-
flexioner över den kraftkälla, som skogen utgör för våra
dagars Sverige. Vi få växla in på ett annat spår för att ej
köra fast i skogen. Och när loket nu på nytt drar i gång tå-
get, fort och mjukt, bjudes en osökt anledning övergå till en
tredje viktig naturtillgång.
Det är vattenkraften, som nu fångar tankarna. Solen, som
snart går ned, lyfte någon gång någonstans vattendroppar
upp i skyn. De regnade ned och fyllde sjöar och älvar. Nu
driva de under sitt lopp mot havet alla de turbiner, som i
kraftverken dag och natt producera elektrisk energi.
Tack vare den råder en behaglig värme i kupén, och snur-
ra hjulen ej blott över järnvägsrälsen, utan också i fabriker
och verkstäder Sverige runt. Den elektriska strömmen le-
vererar kraft till hackelsemaskiner, gröpkvarnar, pumpar och
många andra hjälpmedel i gårdarna runt omkring. Den ma-
tar alla lampor, som nu börja att tändas i den tidiga vinter-
skymningen.
Om vattenkraftens betydelse vittna de kraftledningar, vilka
så gott som hela tiden löpa bredvid järnvägen eller korsa den-
samma. De draga ett finmaskigt nät över landet och möj-
liggöra snart för oss att resa med elektriska tåg från Riks-
gränsen till Trelleborg.
Även om det regnat alltför litet i höst och de som följd där-
av ovanligt tomma vattenmagasinen nödvändiggjort restrik-
tioner, minskar detta icke vattenkraftens insatser i vårt lands
materiella och kulturella utveckling. Vi skulle byggt ännu
flera kraftverk och kraftlinjer, fastän stenkolen voro billi-
ga, det är hela felet. En läxa att minnas för framtiden: att
vattenfallen äro en oumbärlig kraftkälla för det pulserande
livet i Sverige.
JE ankarna spinna vidare, nu över temat, hur det varit möj-
ligt för oss att ta malmen och skogen och vattenkraften
i det svenska samhällets tjänst så mångsidigt och effektivt
som skett. Svaret ger sig självt: Det är folket, som utgör
den fjärde stora kraftkällan i vårt land. Dessförutan hade
malmen måhända alltjämt legat obruten i bergen och sko-
gen fortfarande utnyttjats under primitiva former och vat-
tenfallens kraft alltjämt till större delen fått strömma oan-
vänd. Såvida ej främlingar tagit hand om våra resurser — —
Folket: det är varje man inom svensk industri, han må stå
vid en bergborrmaskin eller valsstol eller revolversvarv, han
må flotta timmer eller sköta en cellulosakokare eller en pap-
persmaskin, han må gjuta betong vid ett kraftverksbygge el-
ler dra ledningar genom ödemarken eller vara maskinvakt i
ett elverk.
Den kraft, som folket representerar, utstrålar icke minst
från direktionsrum och föreläsningskatedrar, ritkontor och
forskningslaboratorier, verkstadskontor och bokföringsavdel-
ningar. Den sträcker sina verkningar över haven till dotter-
företag och filialkontor i främmande länder.
Förvisso är det sant, det som står skrivet över Sveriges In-
dustriförbunds port: ”Händer, som arbeta, hjärnor, som.tän-
ka, skapa bestående verk”.
BB. Trameus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>