Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16 samtal på samma tråd — är det möjligt? Av Nils Hunnefelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frekvensen. Tillsammans bilda de ett s. k. band på vardera
sidan om bärfrekvensen. Se fig. 2.
Musik innehåller frekvenser upp till 10000 p/s eller 10
ke/s, och alltså skulle vardera bandet behöva ha denna bredd
för att musiken skulle bli naturtroget överförd. Tal inne-
håller ej fullt så höga frekvenser. Totalt skulle varje sän-
dare behöva 20 ke/s i frekvensutrymme för att överföra mu-
sik klanderfritt. På grund av ”trängseln i etern” är detta
emellertid ej möjligt, utan totalbredden har begränsats till
9 ke/s. Vid komersiell telefoni måste och kan banden
14 TEKNIK för ALLA
göras ännu smalare eftersom det då inte behöver läggas några
konstnärliga synpunkter på överföringen och frekvensutrym-
met på en telefonledning är begränsat i än högre grad än
i etern. Huvudsaken är att talet blir förståeligt, och detta
är möjligt även om varje band är så smalt som 2400 Pp/s.
Ytterligare utrymme kan sparas genom att man överför
blott det ena sidobandet, varom mera nedan. Den modulera-
de bärfrekvensen tillföres på mottagaresidan en detektor eller
demodulator, där tonfrekvensen frånskiljes, förstärkes och till-
föres högtalaren, respektive hörtelefonen.
Et andra begrepp, som man ej kan undgå att nämna i en
artikel om bärfrekvenstelefoni, är det elektriska filtret.
Detta jämte elektronröret äro nämligen de konstruktionsele-
ment, utan vilken all bärfrekvenstelefoni vore omöjlig. Kän-
nedomen om elektronrör torde nog vara ganska spridd bland ’
tekniskt intresserade; elektriska filter äro däremot mindre
kända utanför fackmännens krets, varför en kort översikt
här ges. De förekomma i en mängd olika typer och utföranden
allt efter användning och egenskaper, men fyra huvudtyper
kunna anges: lågpassfilter (långt a i pass), högpassfilter,
bandpassfilter och bandspärrfilter.
Deras funktion efter vilka de fått namn kan i korthet
förklaras så: Antag att vi ha en ledning i vilken framgår
växelström av en mängd olika frekvenser, t. ex. mellan 10
—L L EN | l L a Loa
L
RA FRLA LR FX
Frekv.
Fo=: börfrekvens
b 2 lägsta tfonfrekvens
JA = högsta [a]
Fig. 1.
och 20 000 p/s. Av dessa vilja vi blott låta frekvenserna un-
der 4 500 p/s gå vidare, t. ex. för att hålla den tidigare nämn-
da bandbredden på 9 ke/s (= 2-:4,5). Vi låta då ström-
men passera genom ett lågpassfilter, d. v. s. ett filter som
genomsläpper alla frekvenser under en viss gränsfrekvens,
som vi i detta fall sätta till 4500 p/s, men spärrar för alla
frekvenser över denna gräns. För ett idealt filter, d. v. s.
ett filter utan förluster, är dämpningen noll inom hela trans-
missionsområdet under gränsfrekvensen, d. v. s. alla frekven-
ser genomgå utan försvagning.
För frekvenser över gränsfrekvensen, alltså inom dämp-
ningsområdet, blir däremot den utgående effekten endast en
bråkdel av den ingående. Ett idealt filter kan emellertid ej
realiseras, beroende på att spolar och kondensatorer alltid
äro behäftade med förluster. På grund därav finnes alltid
någon dämpning även inom transmissionsområdet, dock myc-
ket lägre än inom spärrområdet. — Önska vi åter överföra
endast frekvenserna mellan 1000 p/s och 5000 p/s koppla
vi in ett bandpassfilter. Dess funktion framgår av namnet:
endast ett visst frekvensband genomsläppes; övriga Spär-
ras. På analogt sätt släpper ett högpass (ledet ”filter” kan
undvaras) igenom blott frekvenser över en viss gräns, och
ett bandspärrfilter spärrar vissa band.
Filtren äro sammansatta av kondensatorer och självin-
duktanser, d. v. s. spolar samt någon gång kvartskristaller.
MM
Fig. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>