Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min mekaniska julgran. En julbetraktelse, av Climax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(EN
A ntligen var det julafton! Snön föll
vackert, slädbjällrorna klingade, glada
människor pulsade genom snön och buro
julklappar. Hälsans rosor strålade i glada
barnaögon och — förresten kan ni väl
köpa er en jultidning själva, så slipper
jag sitta och skriva av vad som står
där.=.
Dagen före julafton kom jag över ett
parti om femton stycken obegagnade
julgranar. Hela den återstående delen
av dagen stod jag nere i källaren och
högg upp samtliga granar till spisved, ty
det är som bekant ont om ved i dessa
tider, då bönderna göra kamkoftor,
brännvin och wienerbröd av skogen.
Både min hustru och jag hade ledsnat
på de traditionella julgranarna, inte
minst av den anledningen, att när gra-
nen brinner som bäst, så kommer den
påträngande brandkåren med hinkar och
pytssprutor och sprutar vatten på gran
och gardiner och brysselmattor och allt,
som den kan komma åt. Vi tänkte, att
vi för en gångs skull skulle få fira vår
jul i lugn och ro utan ingripande av
brandkår, varför jag åtog mig att kon-
& SIN
NN
HIN
JL —
Se
?
—
R 3
MIN
16 TEKNIK för ALLA
-
struera en mekanisk julgran av rost-
fritt stål. Brandkåren kom i alla fall,
vilket framgår av det följande. Det
gjorde dom naturligtvis av gamla vanan.
Äntligen var det alltså julafton. Jag
hade fått vara ensam i vardagsrummet
för att klä den mekaniska granen, och
nu satt jag i en mjuk fåtölj och tärde
ett glas hallonsaft, under det att min
hustru med spisvärmens julrosor brin-
nande ,på sina kinder stod vid spisen och
stekte julkaninen och rörde i cellulosa-
gröten. Allt andades frid, och jag kände
hur julglädjen kom in till oss i vårt trev-
na tjäll. Jag väntade med otålighet på
att få tända min mekaniska julgran.
Som mina läsare vet så sysslar jag
«med en del mekaniska experiment på
lediga stunder. Såsom uppfinnare har
jag nog fått det högsta betyg, som en
sådan kan få, ty när jag visade min
senaste uppfinning en kombinerad
cigarrtändare, vedsåg och väckarklocka
sade preses för ingenjörsvetenskapsaka-
demien:
— Människa!
Det ligger någonting i det där!
Medan vi vänta på cellulosagröten ska
jag närmare beskriva min mekaniska
julgran,
Granens stam består av ett en och en
halv meter högt rör med två decimeters
diameter. Vid dessa rör äro grenarna
fastnitade. Dessa bestå av starka para-
plyspröt. Julgransljus ha vi inte fått
några, och därför hängde jag kulörta
karbidlampor på grenarna. Det såg
vackert ut. M
Sedan min hustru uppnått en vikt av
etthundratjugo kilo netto — vi ska fira
etthundratjugokilosjubileum när som
helst — ha vi slutat upp med att dansa
kring granen. I stället har jag nu kon-
struerat min gran så, att den själv rote-
rar. Sålunda har jag placerat granen i
ett en halv meter högt stativ, storlek
2X3 meter, i vilket det finns ett hål,
vari granstammen är nedsatt och där-
igenom blir vridbar. Stativet är försett
med automatisk smörjning. Jag hade
nu att välja på att antingen hyra ett
stadsbud, som satt på stativet och vred
granen runt, eller också att hitta på
någonting annat. Jag har valt det
senare.
På de åtta nedersta granspröterna
fasthängde jag vanliga kräftskiveraketer
å ett kg stycket och kopplade ihop dem
inbördes. Om man fände en raket, så
skulle den kunna ge fart åt granen och
man skulle kunna uppnå en enorm
hastighet. Detta system användes för
övrigt av herr uppfinnare Verne, när
han konstruerade sin mångondol, så idén
är ju inte direkt från början min,
även om jag i någon mån inverkat
på herr Verne under den tid, då
han sysslade med sina experiment,
Tack vare att samtliga åtta ra-
keter voro sammankopplade med
stubintråd, så tändes den andra
raketen automatiskt, när den första
IN
)
Ö
&
FF uäLmnumannors
Aa
Det var brandchefen i egen hög person.
var utbränd. En genialisk idé, inte sant?
Nu satt jag som sagt i min mjuka
fåtölj och väntade på den ljuva stund,
då jag skulle få slå upp dörrarna till
vardagsrummet och förevisa den tända
granen för min rörda och glädjestrålande
maka.
Då ringde det på tambur-dörren och
jag gick ut och öppnade. Ute i farsfun
stod en snyggt uniformerad herre, som
gjorde elegant honnör och log sitt trev-
ligaste leende.
— God jul, herr Climax, sade den
uniformerade.
(Forts. & sid. 45)
Nu satt jag i min
mjuka fåtölj...
MEKANISKA JULGRAN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>