Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiens snabbaste upptäcktsresa, av Harald Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vakade dem från klipporna. och före-
föllo beredda att på något sätt ingripa.
Man gjorde ett försök att starta med
flygplanet men misslyckades, amfibie-
planet var för tungt och startbanan för
kort. Efter att hälften av bensinförrådet
tappats ut och en hel del lösa föremål
som ej voro nödvändiga för själva flyg-
ningen kastades över bord. fick maski-
nen äntligen luft under vingarna, och
piloterna prisade sin lycka att ha kom-
mit undan för så billigt pris.
Med fallskärm in i djungeln.
en där flygmaskinen slår slint där
duger fallskärmen. En annan ame-
rikan, krigsveteranen och flygaren kap-
ten Bill Long, har nyligen - med viss
framgång lancerat det allra nyaste tra-
fikmedlet, och han har gjort det just
över några gamla ruiner från Maya-
kulturens länge sedan svunna dagar.
För några år sedan tillhörde han en
expedition, som besökte dessa trakter
i hopp om att finna ingenting mindre
än Montezumas romantiska skatt, som
skall ha blivit dold här då Cortez slog
ned det aztekiska väldet.
Postflygaren Paul
Redfern, som sedan
mer än tio år är för-
svunnen i Sydameri-
kas djungler.
183 TEKNIK för ALLA
Man påträffade verkligen ett tempel,
och beredde sig att undersöka det, men
blev samtidigt attackerad av indianer
och måste ta till flykten. Av hela expe-
ditionen kommo endast två man, kapten
Long och en mr Hargrave, tillbaka till
civilisationen — de övrigas öde är allt-
jämt okänt. Om de icke dödats av
indianerna, ha de antagligen blivit offer
för vildmarkens fyrbenta invånare.
Kapten Long återgick till sitt yrke,
postflygarens, men som han vecka efter
vecka passerade just dessa trakter,
Morelas, Prebbo Oaxaca, och som
han gjort upp vad han trodde vara
säkra kartor, återkom han allt fastare
till planen att göra om försöket. I det
där templet låg måhända guld och
juveler, och dessutom skulle han kunna
göra vetenskapen en tjänst genom sitt
pionjärarbete. Men huru?
Äntligen föddes tanken på fallskär-
men. Visserligen måste han i så fall
bli ensam, men å andra sidan trodde
han sig inte behöva frukta fientligheter
den här gången, ty han hade så att
säga ett rekommendationsbrev — varom
mera nedan — med
sig på den våghalsiga
färden,
Och så blev en dag
under förliden som-
mar planen verklig-
het. En god vän och
flygare tog honom
med i sin maskin,
och kapten Long
startade världens
troligen snabbaste
forskningsresa. Han
hade två fallskär-
mar, en enklare, av-
sedd för «proviant
och diverse appara-
ter, skjutvapen och
yxor och en Irving-
skärm för sig själv.
Den första singla-
des i väg, och när
Long sett var den
själv ned mot grön-
skan. Bakom <:ho-
nom, långt i norr låg
Mexico City, några
timmars flygfärd åt
öster hade han den
lilla staden Ignala,
dit han skulle för-
söka ta sig tillbaka
efter, som han hop-
pades,
hamnat hoppade han
välförrättat .
ärende, och i närheten skulle Maya-
templet, kanske en hel ruinstad ligga.
Han nådde lyckligt moder jord efter
att ha sett fallskärmen trasas sönder av
trädens grenar och skyndade sig att
signalera åt sin vän flygaren, som allt-
jämt cirklade kring där uppe. Allt väl,
han hade livhanken i behåll ännu så
länge... Från snåren hördes miss-
tänkta ljud, av kringsmygande djur eller
indianer, Nu steg flygmaskinen och
försvann som en prick i det blå. Han
själv befann sig i halvmörker under de
tunga grenarna, ensam vit man i ett
land, bebott av vildar.
Kapten Longs rekommen-
dationsbrev.
RE mycket letande hittade han sin
utrutsning hängande i en trädgren
ett stycke därifrån. Den ena kameran
var skadad, resten fanns i gott behåll.
Och s.å började han sin vandring ge-
nom djungeln. Han var på rätt väg,
det visste han, mitt inne i Guerrero.
Men ändå kände han inte igen sig.
Där han enligt kartan skulle ha funnit
en glänta stod nu en ungskog. Utan att
reflektera över att denna ungskog kom-
mit till på de fem år som förflutit
sedan han senast ”gästade” trakten tog
han en annan väg och kom vilse. I
stället för att gå mot templet drog han
sig bort från det. Han tänkte på sitt
”rekommendationsbrev”. Månne <det
skulle hjälpa honom om indianerna döko
upp?
En av de män som hjälpt honom att
planera den våghalsiga färden, d:r H, A.
Monday i Mexico City, hade många år
tidigare tack vare sin läkekunnighet
tagit sig helskinnad fram genom dessa
trakter. Han hade först och främst
botat en svårt sjuk hövding och några
andra av stammens sjuklingar samt slut-
ligen kurerat från alla håll och kanter
tillströmmande infödingar. På en må-
nads tid hade han hunnit göra sig till en
gud i Guerrero, och hans ord voro en
helig lag. ”Jag skall komma tillbaka
en gång”, hade han lovat dem, ”men då
blir det som fågeln i skyn. Och kom-
mer jag inte själv sänder jag någon
annan, och honom skola ni hjälpa.” D:r
Monday hade givit kapten Long sitt
fotografi, och detta fotografi utgjorde
hela ”rekommendationsbrevet”.. Dess-
utom hade han givit Long en del an-
visningar om en bortglömd stad, som,
enligt infödingarna, skulle ligga inne-
sluten av höga berg. En enda port
skulle finnas eller rättare sagt en öpp-
ning i klippan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>