ed revolvern i ena handen och kniven för lianerna och ormarna i den andra arbetade sig Long med sin tunga packning genom den tätvuxna skogen. Han tillbringade två nätter i ett träd och nådde den tredje dagen ett berg, som skulle ha kunnat vara det av d:r Monday omnämnda. Någon öpp- ning såg han inte, men använde två dagar till att kartlägga sin egen väg och den trakt han nu nått. Därpå tog han kursen österut åt Ignala, med hopp om att på vägen göra något fynd, som kunde vara av vikt för vetenskpean och honom själv. I Ignala skulle flygma- skinen vänta om sju dagar. På den sjätte dagens morgon kom han in på en skogsstig och beslöt att följa den så länge han inte såg till några infödingar. Men han hade inte gått länge förrän han märkte att han var observerad, och plötsligt stod han om- given av ett dussin infödingar, vilka icke tycktes veta om de skulle anfalla honom eller fly. Med revolvern alltjämt färdig ropade han ut Mayafolkets hälsning, som doktorn lärt honom, och drog samtidigt fram sitt rekommendationsbrev, foto- grafiet. De bruna, synnerligen fula männen kommo närmare, d:r Mondays bild gick ur hand i hand, och slutligen gjorde indianerna med tecken klart att Long skulle följa dem. Med andra tec- ken berättade de att de sett honom falla från himlen och att de hela tiden vandrat i hans hälar. Och Long ryste, med tanke på det öde som kunnat vänta honom, Den halte vite guden. frivilligt kom Long att tänka på sin gamle vän och kollega, postflygaren Paul Redfern, som försvann spårlöst tio år tidigare under en flygning från Mexico City till Rio de Janeiro. Red- fern medförde, då han startade sin flyg- ning till Rio de Janeiro, vapen, ammu- nition, proviant och andra utrustnings- artiklar, som skulle vara honom till gagn i den händelse han tvingades att nödlanda i det inre av Sydamerika. Han med- förde även en extra fallskärm, med vilken han hoppades kunna bringa den- na utrustning oskadad till marken i den händelse han själv med fallskärm skulle behöva lämna sin maskin, Han nådde emellertid aldrig sitt mål, utan försvann troligen i Holländska Guyanas djungler. Gång efter annan kom det nämligen uppgifter från det okända inre av Guyana till kuststaden Paramaribo, att en vit man som var Kapten Bill Long ” framför sitt flygplan. krympling skulle vistas hos en indian- stam, vilken betrak- tade honom som ett från himlen kommet gudomligt väsen och inte ville släppa honom <:ifrån sig. Amerikanske <kon- suln i Paramaribo insände på sin tid till — utrikesdeparte- mentet utförlig redo- görelse för denna be- rättelse, som en in- föding, vilken sett den vite mannen, avgav. Han upp- gav att han der en jaktexpedi- tion träffat på en indianby och «där sett den vite guden, som inte kunde gå. Han hade emeller- tid inte tillåtits tala med den vite guden. Om nu denne var den försvunne flygaren, hade han troli- gen skadat benen vid fallskärmshoppet, un- eftersom han var krympling. Slutet gott... E n amerikansk ingenjör och forsk- ningsresande vid namn Charles Haster kom även den försvunne flygaren Redfern på spåren. Då han några år tidigare bereste Amazonlandet, hörde han talas om att en indianstam dyrkade en vit gud, som kommit flygande till dem på vingarna på en stor surrande fågel, vilken länge kretsat över urskogen, in- nan den slog sig till ro på en öppen plats i denna. Hasters undersökning ledde till det resultatet, att den vite guden kommit flygande till skalpjägarna vid samma tid- punkt som Redfern företog sin olycks- digra flygning. Stammen hade genast avsatt sin hövding och gjort blekansiktet till sin avgud. Den nye guden hade anspråkslöst avböjt den stora äran, men vildarna hade bestämt förklarat, att de skulle tillbedja honom död eller levande. Haster kände sig övertygad om, att den vite guden inte kunde vara någon annan än Paul Redfern. Han ordnade därför en expedition av forskare, som väl kände till de sydamerikanska förhållandena, för att röva bort indianernas vita gud och föra honom tillbaka till civilisationen. Men trots flera månaders ivrigt forskan- de i djunglerna lyckades expeditionen ej finna Redfern som alltjämt är för- svunnen. Kapten Long prisade sig lycklig, som hade d:r Mondays rekommendationsbrev i sin ficka, ty det förutan skulle hans öde helt säkert ha blivit detsamma som Redferns. Han kunde nu lugnt följa med infödingarna och efter några tim- mars färd nådde de en liten by, där Long undfägnades med mat och dryck, varefter hövdingen, som skrudat sig med en anskrämlig målning i ansiktet, i egen hög person åtog sig vägvisarens kall, sedan Long med nya tecken för- klarat att han ämnade sig till Ignala. Dit kom han också i tid, i högönsklig välmåga och i oskadat skick. Utan ett ord vände hövdingen tillbaka, han hade fyllt sin plikt, den vite gudens åstundan att hjälp skulle lämnas mannen, som föll ned från skyn. Kapten Long planerar nu att göra om fallskärmsförsöket, men då i sällskap med ett par andra även- tyrare, försiktigtvis... TEKNIK för ALLA 19