- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 51-52. 19 dec. 1941 /
19

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historiens snabbaste upptäcktsresa, av Harald Martin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ed revolvern i ena handen och

kniven för lianerna och ormarna i
den andra arbetade sig Long med sin
tunga packning genom den tätvuxna
skogen. Han tillbringade två nätter i
ett träd och nådde den tredje dagen ett
berg, som skulle ha kunnat vara det
av d:r Monday omnämnda. Någon öpp-
ning såg han inte, men använde två
dagar till att kartlägga sin egen väg
och den trakt han nu nått. Därpå tog
han kursen österut åt Ignala, med hopp
om att på vägen göra något fynd, som
kunde vara av vikt för vetenskpean och
honom själv. I Ignala skulle flygma-
skinen vänta om sju dagar.

På den sjätte dagens morgon kom han
in på en skogsstig och beslöt att följa
den så länge han inte såg till några
infödingar. Men han hade inte gått
länge förrän han märkte att han var
observerad, och plötsligt stod han om-
given av ett dussin infödingar, vilka icke
tycktes veta om de skulle anfalla honom
eller fly. Med revolvern alltjämt färdig
ropade han ut Mayafolkets hälsning, som
doktorn lärt honom, och drog samtidigt
fram sitt rekommendationsbrev, foto-
grafiet. De bruna, synnerligen fula
männen kommo närmare, d:r Mondays
bild gick ur hand i hand, och slutligen
gjorde indianerna med tecken klart att
Long skulle följa dem. Med andra tec-
ken berättade de att de sett honom
falla från himlen och att de hela tiden
vandrat i hans hälar. Och Long ryste,
med tanke på det öde som kunnat vänta
honom,

Den halte vite guden.

frivilligt kom Long att tänka på sin

gamle vän och kollega, postflygaren
Paul Redfern, som försvann spårlöst tio
år tidigare under en flygning från
Mexico City till Rio de Janeiro. Red-
fern medförde, då han startade sin flyg-
ning till Rio de Janeiro, vapen, ammu-
nition, proviant och andra utrustnings-
artiklar, som skulle vara honom till gagn
i den händelse han tvingades att nödlanda
i det inre av Sydamerika. Han med-
förde även en extra fallskärm, med
vilken han hoppades kunna bringa den-
na utrustning oskadad till marken i den
händelse han själv med fallskärm skulle
behöva lämna sin maskin,

Han nådde emellertid aldrig sitt mål,
utan försvann troligen i Holländska
Guyanas djungler. Gång efter annan
kom det nämligen uppgifter från det
okända inre av Guyana till kuststaden

Paramaribo, att en vit man som var

Kapten Bill Long ”
framför sitt flygplan.

krympling skulle
vistas hos en indian-
stam, vilken betrak-
tade honom som ett
från himlen kommet
gudomligt väsen och
inte ville släppa
honom <:ifrån sig.
Amerikanske <kon-
suln i Paramaribo
insände på sin tid
till — utrikesdeparte-
mentet utförlig redo-
görelse för denna be-
rättelse, som en in-
föding, vilken sett
den vite mannen,
avgav. Han upp-
gav att han
der en jaktexpedi-
tion träffat på en
indianby och «där
sett den vite guden,
som inte kunde gå.
Han hade emeller-
tid inte tillåtits tala
med den vite guden.
Om nu denne var
den försvunne flygaren, hade han troli-
gen skadat benen vid fallskärmshoppet,

un-

eftersom han var krympling.

Slutet gott...

E n amerikansk ingenjör och forsk-
ningsresande vid namn Charles
Haster kom även den försvunne flygaren
Redfern på spåren. Då han några år
tidigare bereste Amazonlandet, hörde han
talas om att en indianstam dyrkade en
vit gud, som kommit flygande till dem
på vingarna på en stor surrande fågel,
vilken länge kretsat över urskogen, in-
nan den slog sig till ro på en öppen
plats i denna.

Hasters undersökning ledde till det
resultatet, att den vite guden kommit
flygande till skalpjägarna vid samma tid-
punkt som Redfern företog sin olycks-
digra flygning. Stammen hade genast
avsatt sin hövding och gjort blekansiktet
till sin avgud. Den nye guden hade
anspråkslöst avböjt den stora äran, men
vildarna hade bestämt förklarat, att de
skulle tillbedja honom död eller levande.
Haster kände sig övertygad om, att den
vite guden inte kunde vara någon annan
än Paul Redfern. Han ordnade därför

en expedition av forskare, som väl kände
till de sydamerikanska förhållandena, för
att röva bort indianernas vita gud och
föra honom tillbaka till civilisationen.
Men trots flera månaders ivrigt forskan-
de i djunglerna lyckades expeditionen ej
finna Redfern som alltjämt är för-
svunnen.

Kapten Long prisade sig lycklig, som
hade d:r Mondays rekommendationsbrev
i sin ficka, ty det förutan skulle hans
öde helt säkert ha blivit detsamma som
Redferns. Han kunde nu lugnt följa
med infödingarna och efter några tim-
mars färd nådde de en liten by, där
Long undfägnades med mat och dryck,
varefter hövdingen, som skrudat sig
med en anskrämlig målning i ansiktet,
i egen hög person åtog sig vägvisarens
kall, sedan Long med nya tecken för-
klarat att han ämnade sig till Ignala.
Dit kom han också i tid, i högönsklig
välmåga och i oskadat skick. Utan ett
ord vände hövdingen tillbaka, han hade
fyllt sin plikt, den vite gudens åstundan
att hjälp skulle lämnas mannen, som föll
ned från skyn. Kapten Long planerar
nu att göra om fallskärmsförsöket, men
då i sällskap med ett par andra även-
tyrare, försiktigtvis...

TEKNIK för ALLA 19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-51-52/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free