- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 51-52. 19 dec. 1941 /
23

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43.000.000 mil i världsrymden, av Vladimir Semitjov - Vilse på månen - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i bilen? Men när han stack sin telefon-
kontakt i Hardmans hjälm hörde han,
hur direktören drog grova timmerstoc-
kar. Han hade antagligen förtagit sig
på klättringen i klyftan.

— Bara hans syreapparat inte strej-
kar, sade John.

— Åhnej, den fungerar automatiskt,
lugnade Marion honom.

De brydde sig inte om- att väcka
Hardman utan lät honom sitta kvar i
bilen. Och så gav de sig i väg uppför
ett i närheten liggande berg, som inte
kunde vara mer än någon kilometer
högt. Det gick som en lek att klättra
upp. Det lustiga var, att ögonen, som
för en stund sedan var inställda efter så
att säga jordiska mått, nu började an-
passa sig efter förhållandena på må-
nen. John gjorde gladeligen hopp mel-
lan klipputsprång, som låg minst tolv
meter ifrån varandra, och Marion följ-
de honom utan betänkande. På jorden
hade det varit en säker död att företa
sig något liknande.

Efter en halvtimmes klättring kom
de upp på toppen och spejade i olika
riktningar, men vart de än såg, stäng-
des horisonten av ringbergen. Situatio-
nen var pinsam.

Nedfärden gick på fem minuter. De
hoppade som stengetter från avsats till
avsats. En liten tröst i bedrövelsen
bragte en jättestor ametist, som John
bröt loss ur lavan och överräckte till
Marion.

När de kom ned, satte de sig i bilen,
där Hardman fortfarande snarkade av
hjärtans lust, och körde tillbaka till den
stora klyftan.

— Hur länge har vi irrat omkring nu?
frågade John.

— Säkert fyra timmar, svarade Ma-
rion.

— Men från fartyget och hit höll vi
inte på mer än på sin höjd en timme.
Det kan inte röra sig om något större
avstånd, så långsamt som vi körde och
så ofta som vi stannade. Att vi inte såg
något av fartyget från berget berodde
väl på att månen är så liten ... Det är
kanske inte mer än sju, åtta kilome-
ter till horisonten.

Med utgångspunkt från det ställe vid
klyftan, där de befann sig, försökte de
ta sig fram i olika riktningar i hopp om
att komma på den riktiga. Men vart de
än körde, kände de inte igen terrängen.
Det var som förgjort.

Marken, som eljest var hård och fast,
blev plötsligt så lös, att hjulen slirade.
John steg ur och tittade på marken.
Den var täckt med ett tjockt lager av
sand. Han böjde sig ner och tog upp en
handfull. Sanden kändes förhållandevis
tung. En ny guldfyndighet! Och här låg

metallen utströdd i korn på ett område
av minst ett par hektar. Det var bara
att ösa...

Vid varje annat tillfälle skulle upp-
täckten gjort dem utom sig av glädje,
men nu var de alltför oroliga för att
tillbörligt uppskatta den.

— Jag börjar bli törstig, sade Ma-
rion. Det är en sak, som pappa inte för-
utsåg, när han konstruerade de här
dräkterna.

John svor ve och förbannelse över sig
själv för påhittet att ge sig i-väg på
egen hand. Sanningen att säga började
han ge upp hoppet om att någonsin få
återse fartyget. Och de andra — Stern-
born, Mac och Eckard — hur hade det
gått för dem? Kanske de också irrade
omkring så här utan att finna vägen
tillbaka till fartyget?

Det var inget annat att göra än att
återvända till klyftan. Dit hittade de
alltid, och det var en tröst att ha denna
fasta replipunkt.

Men John hade ingen ro i kroppen.

— Vi försöker igen, sade han. Låt
mig ta ratten. Det var då märkvärdigt,
om jag inte skulle hitta tillbaka samma
väg vi kom...

Han såg sig noga omkring, innan han
fortsatte. Plötsligt gav han till ett rop.

— Vattenfallet!

Och verkligen, där syntes på något
avstånd bergväggen med fårorna, som
de hade passerat på ditvägen.

Med en suck av lättnad fortsatte de.
Nu hade de hjälp av de små gropar,
som här och var syntes i marken — spå-
ren efter professor Mac hacka, när han
plockade mineralprover.

Efter en stund stannade John bilen
och såg sig omkring.

— Det här förstår jag inte, sade han.
Jag har för mig, att vi-måste vara i
närheten av fartyget...

— Ja, där... titta där! ropade Ma-
rion. Är det inte spår efter en av stöt-
torna?

De steg ur bilen och lutade sig ner
till marken.

Det var inte minsta tvivel: här hade
fartyget stått. Men nu var det borta.
Vart hade det tagit vägen? Det kunde
ju inte gärna ge sig ut på egen hand!
Och ännu otroligare var det att de an-
dra medlemmarna av «expeditionen
skulle ha lämnat våra tre vänner åt sitt
öde.

I detsamma fick Marion syn på något
vitt ett stycke därifrån. Hon störtade
dit och tog upp en papperslapp, på vil-
ken stod att läsa:

”Vänta här! Vi: är tillbaka om en
timme. C. 5.” 5

John och Marion dansade omkring
vilda av glädje. Sedan de lugnat sig,

Tekniska

Dag- och Aftonskolor Nybrogatan 8

Tel. 61 65 14, 61 6515, 61 6516, 651513, 1134 61. Exp.-tid. kl. 9—16, 19—20.
Studieråd: Prof. Wolmar Fellenius. Rektor: Civilingenjör Gustaf Goldkuhl. Ingen-
jörsexamen inom såväl dag- som aftonskolan i samtliga fackavd. fr. folkskola, real-
Sa PARSE ASS RA STEL STR Om-& FARA El. installatörskurs om 6 veckor.

pecialkurser. ort studietid. atsansk. Avgiftslindring o. stip. Billig i Ka :
skaffas. Vårterminen börjar 16 januari. å 5 Ckt EN SR

Begär skolans prospekt.

Institutet

Stockholm

satte de sig i bilen för att avvakta far-
tygets återkomst. Under tiden vaknade
Hardman. Han hade inte en aning om
all den oro, som hans kamrater hade
utstått. Han blev riktigt ledsen, när
han fick höra om fältet med guldsanden,
som han inte fått se.

Det dröjde inte länge, förrän farty-
get dök upp bakom ett berg och lång-

(Forts. å sid. 45)

NYA KATALOGEN
AE =

är av stort intresse för var praktisk man, han

må vara mekaniker, snickare, smed, lantbru-

kare, trädgårdsmästare, egnahemsägare eller

vad som helst. För alla innehåller den prak-

tiska artiklar till förmänliga priser. Sändes
gratis på begäran.

VERKTYGS
dagret

Drottninggatan 25, GÖTEBORG.

ALU

0x00DTE j

US

Ett gott verktyg är halva arbetet!
Vi äro specialister på

SNICKERIVERKTYG
Köp kvalitet och gör det hos

AXEL SIFVERT A.-B.

Järn- och Verktygsaffär. Tel. 23 4455
Regeringsgatan 63 Stockholm

MUSKLER AV STÅL...

får den som tränar efter
anvisningarna i vår nya
upplysningsskrift ”Styr-
kans hemlighet”, som sän-
des mot 45 öre i frimärken.
Grip din chans och mång-
dubbla din muskelstyrka!
Världens starkaste män vi-
sa vägen.

SWINGS SPORTAFFÄR,
Sveavägen 49, Stockholm 3.

TEKNIK för ALLA 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-51-52/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free