Ericssons varmluftsmaskin drivande en snällpress. Redan år 1857 voro sju stora verk- städer helt upptagna av tillverknin- gen, som huvudsakligen omfattade maskiner med en cylinderdiameter av 6 eller 8 tum, och enbart under två år såldes mer än ett tusen såda- na maskiner. Utrymmet medger icke att här lämna en detaljerad framställning över maskinens konstruktion och verkningssätt, men en kort beskriv- ning torde dock vara nödvändig i detta sammanhang. I ena ändan av en gjutjärns-cy- linder är eldstaden med ”hetta- ”»2 É ren”; i mitten rör sig ”matarkol- ven”, försedd med en cylinder av. plåt, som vid kolvens inre vänd- punkt omsluter hettaren och då uppvärmes. Genom inåt öppnande ventiler på ”arbetskolven” i cylin- derns andra ände införes vid varje slag luft, som efter upphettning un- der kompression uträttar arbetet och sedan bortgår genom en ovan- för hettaren placerad ventil, styrd av en kam på vevaxeln. På matar- kolven finnes en ringventil, som öppnas då kolven går utåt. Arbets- kolven har ungefär hälften så stort slag som matarkolven och börjar vid ingåendet röra sig något senare än denna, men båda följas åt vid — | TY utgåendet. Denna rörelsekombi- nation åstadkommes genom en sinnrik hävstångsmekanism. Ma- skinen tillhör den ”öppna” typen och, då kraften verkar endast i ena riktningen och under en kort del f | NY Varmluftsmaskinen — en gång världens bästa motor, före- kommer än i dag som drivmotor i laboratorier Eur og SJ av slaget, måste ett relativt stort svänghjul begagnas. Detta kan dock undvikas, om två maskiner få arbeta på samma axel med en half fas förskjutning, ”dubbla” maski- ner. För att erhålla jämnare gång, särskilt vid intermittent belastning, kombinerades utloppsventilen ofta explosion Ur Kalendern Svea, 1861. på de större maskinerna med en centrifugalregulator. Ryktena om varmluftsmaskinens framgång spredo sig också till Sve- rige. Här hade John Ericsson re- dan år 18352 fått patent för åtta års tid på ”en s. k. ”Caloric machin” eller machineri, som medelst upp- hettad luft eller gaser åstadkom- mer kraft för mekaniska och andra inrättningars drifvande”. Den nya, förenklade typen patenterades den 19 februari 1859 för en tid av fem- ton år. John Ericsson ville härmed visa sin tacksamhet mot sitt gamla fosterland genom att mot utländsk konkurrens skydda den inhemska tillverkningen. Importerade ma- skiner belades nämligen med dub- bel patentavgift. Den initiativrike ingeniören Wil- helm Wenström vid Finspongs Styckebruk hade under en affärs- resa till Förenta Staterna i oktober 1858 på en utställning i New York sett ”det första och för hela mänsk- ligheten viktigaste . . . Ericssons Caloric maskin”, som livligt intres- serade honom genom ”1) den full- komliga frånvaron af all fara för lemnad utan tillsyn, hvarför dess skötsel kan lemnas åt TEKNIK för ALLA SE