Perpetuum mobile. Ur Tekniska Museets samlingar. vilka säga sig hava löst problemet per- petuum mobile av 1:a ordningen. Stän- digt inlämnas patentansökningar på så- dana maskiner. Vårt lands patentverk behandla ansökningarna på dessa upp- finningar på sådant sätt, att uppfinna- ren förständigas uppvisa en arbetande modell. Då detta naturligtvis är omöj- ligt, kan ansökningen ej leda till patent, vilket icke hindrar, att svenska patent på perpetuum mobile finnas. Så är t. ex. fallet med svenska patentet n:o 50313 gällande från 23 april 1920. Förkla- ringen härtill ligger däri, att uppfin- narna givit sina maskiner maskerade be- nämningar. Det nämnda patentet säges vara ”anordning vid kraftöverföringar för åstadkommande av jämnaste fördel- ning av tryck ävensom balansering av den överförda kraften”. Andra benäm- ningar äro ”balanseringsanordning”, ”tyngdkraftmaskin”, ”automatiskt ro- terande maskin” m, fl. Ännu så sent som år 1928 söktes i Sverige patent på ett perpetuum mobile av första ordnin- gen och år 1931 sökte en ”uppfinnare” en belöning hos Kungl. Svenska Veten- skapsakademien för en dylik maskin. Energiprincipen — en fundamental naturlag. Granskar man de förslag till perpe- tuum-mobile-maskiner, som framkommit, skall man finna, att det är ständigt samma idéer och konstruktioner som framföras. 15- och 1600-talens förslag äro desamma som 18- och 1900-talens. Att så skall vara förhållandet är även rätt naturligt. Den vetenskapligt bilda- de vet, att problemet är olösligt och sys- selsätter sig ej därmed <Endast den oskolade offrar sina krafter på detta hopplösa område. Det finnes ej någon erfarenhet på området utom den, att ett perpetuum mobile är omöjligt, vilket oskolade ej vilja tro på.. Någon tek- nisk utveckling att sätta sig in i existe- rar ju icke. Varje uppfinnare börjar från början, på samma punkt som forna tiders uppfinnare, och därför bli för- slagen även desamma. ”Perpetuum- mobile-makeriet i senare tid är ett exem- pel bland otaliga andra på det hjälp- lösa — ibland nästan rörande — mixtrandet med oklara begrepp, som blir följden, när den oskolade ger sig i kast med idéer, för vilkas utformande eller bedömande han saknar förutsättningar. Och felet är ej, att han inte vill se, han kan ej se.” Ty han känner ej det över- tygande försöksmaterialet, han har ej förmåga att draga de allmänna slut- satserna av de erfarenheter, som fram- läggas för honom och han tror ej på riktigheten av vetenskapsmännens slut- ledningar. Och dock har den tyske vetenskapsmannen Nernst klart redo- gjort för energiprincipen med följande Perpetuum mobile. Vattenhjul, som själv skall pumpa upp det vatten varmed .det drives. Apparaten lär vara gjord av John Ericsson omkring 1820. ord: ”Lika fruktlösa som talrika upp- finnares bemödanden ha varit, att kon- struera en maskin, vilken är i stånd att oupphörligt producera arbete, utan att det behöves någon förbrukning för att hålla maskinen i gång, lika glänsande var insikten, vilken förklarade misslyc- kandena genom en naturlag: på den mark, som blivit rikligt gödslad av olyck- liga uppfinnares grusade illusioner, uppväxte såsom ett träd insikten om energiens oförstörbarhet”. En evighetsmaskin av andra ord- ningen kan tänkas. Den moderna atomfysiken gör emel- lertid ett ingrepp i energiprincipen. De Braglie-har påvisat, att för en elektron kan energisatsen förlora sin giltighet. Huruvida detta är verklighet eller be- roende därpå, att naturen ej erbjuder något finare mätinstrument än elek- tronen (eller ljuskvanta), vilken vid varje mätning inom atomen samtidigt måste störa förloppet, torde ännu vara outforskat. Dock kan aldrig en sådan situation inträffa, att ett perpetuum mobile uppstår. Ej ens de nyaste under- bara upptäckterna inom fysiken ge så- lunda rum för ett perpetuum mobile av första ordningen. Men vi hade dock funnit, att energi kunde omvandlas från en form till en annan. Skulle då ej genom sådan om- vandling en maskin kunna hållas igång? Världshavet, som har en medeltempera- tur av något mer än + 4? C., kan be- traktas såsom ett väldigt energimaga- sin för värme. Skulle vi ej kunna för- vandla detta värme till arbete och låta arbetet driva propellern på ett fartyg så att detta framdreves? Därvid för- vandlas arbetet åter i värme och åter- går till havsvattnet. Detta värme för- vandla vi ånyo till arbete o. s. v. En sådan maskin, som kunde omsätta om- givningens värme i arbete, vore ett perpetuum mobile av andra ordningen. Om detta har Nernst yttrat: ”Tyvärr tyckes en sådan anordning, vilken skulle göra stenkolen värdelösa såsom energi- källa, vara en chimär, alldeles som det perpetuum mobile, som skulle göra ar- bete av intet, åtminstone göra många försök detta mer än sannolikt. Vi kom- ma sålunda, i det vi taga facit av många felslagna bedömanden på en alldeles analog väg, som förde till insikten om första huvudsatsen, till satsen, att en anordning som skulle oavbrutet omsätta omgivningens värme till yttre arbete står i strid med en naturlag. Blir ge- nom erkännande av denna sats den me- kaniska uppfinnareanden ett problem fattigare, så vinner naturforskningen härpå en i sina användningar nästan outtömlig princip.” Den närmare or- saken till denna omöjlighet av ett per- Typisk evighetsmaskin. Vuattenhjulet skall medelst en rörspiral pumpa upp det vatten varmed det drives. TEKNIK för ALLA 15