PERPETUUM MOBILE Av professorn vid Tekniska högskolan i Stockholm, Vi känna alla skildringar i Första Mose bok om att människan en gång levat i ett paradis — lycklig och okun- nig. Men när hon tillägnade sig kun- skapen befanns denna vara på både gott och ont, och hon passade ej längre i paradiset; hon drevs brutalt ut därifrån och dömdes att äta sitt bröd i sitt anletes svett. Den ”gamla goda tiden” var för- bi för människosläktet. Men en reminiscens ligger ohjälpligt kvar i släktets sinne och driver det till utomordentliga andliga ansträngningar. Att ”äta sitt bröd i sitt anletes svett” tilltalar ej människan; hon längtar åter till paradiset, där hon ej behövde an- stränga sin kropp och kunde låta fanta- sien leka fritt. Och hon försöker där- för åtminstone skaffa sig slavar, vilka kunna utföra arbetet åt henne. Huru urgammal denna strävan är avspeglar sig i det tionde budordet: ”Du skall ej hava lust till din nästas hustru, ej heller till något annat som honom tillhörer.” Varför betonas här särskilt hustru, tjänare, oxe och åsna? Jo, de represen- tera arbetsproduktionen, slavarna, som avlastade muskelarbetet och befriade från ansträngningen, och dessa voro E. HUBENDICK mera åtråvärda än andra ägodelar. Från hustrun, det forntida arbetsöket, över slavarna och dragdjuren har kulturen fört fram till de arbetsproducerande maskinerna, de primära döda motorerna, slavarna av järn. Men vilken ofullkom- fj SÅ En kritisk gransk- ning av det olösliga problemet om en evighetsmaskin. CV AN lighet vidlåder ej dem — dyra i anskaff- ning och drift, besvärliga i skötsel. Trots sin fulländning representera de långt ifrån idealet. Idealet vore en maskin, som ständigt kunde vara i rörelse och L avge arbete utan att något behövde till- föras. En sådan maskin kallas ett per- petuum mobile. Ej under att människan sedan århundraden nedlagt ofantligt arbete och grubbel på förverkligandet av en sådan maskin. Och med denna känsla förenar sig människans äregirig- het och samlareinstinkt. Uppfinnaren av ett perpetuum mobile skulle bliva mer berömd än någon annan och vinna omät- liga ägodelar i län för sin uppfinning. Från Leonardo da Vinci till Sv. pt n:o 50313. Det är omöjligt att säga, huru länge människan medvetet arbetat på att åstadkomma en maskin, som ständigt kan vara i rörelse och avge arbete, utan att något tillföres. Otaliga förslag till perpetuum mobile, som en sådan maskin kallas, känna vi från 15- och 1600-talen. En så lysande ande som Leonardo da Vinci sysslade även med problemet och på en skiss till ett perpetuum mobile har han antecknat: ”O, utforskare av den beständiga rörelsen, huru många fåfänga planer har du icke utarbetat vid detta sökande!” Även sena tiders framstående tekniker ha sysslat med problemet. John Erics- sons första varmluftsmaskin angives otvetydigt som ett perpetuum mobile i den i London tryckta skrift, i vilken han beskriver sin maskin. Men denna skrift bär tryckningsåret 18383. Först 1842 upptäcktes 'energiprincipen av Mayer och sedan dröjde det ytterligare någon tid, innan denna princip blev all- mänt känd. Energiprincipen säger att energi kan förvandlas från en form till en annan, men att energi ej kan för- intas eller skapas av intet. Denna er- farenhetslag har undantagslöst bekräf-. tats. I och med dess erkännande blir det icke blott omöjligt att bygga en ma- skin som ständigt är i rörelse och av- ger arbete utan att något tillföres. Det blir även omöjligt att bygga en maskin, som avger mera energi än som tillföres. Denna omöjlighet har man uttryckt så, att ett perpetuum mobile av 1:a ord- ningen är en omöjlighet. Vi skola senare finna att det även finnes ett annat perpetuum mobile, som man kallat av Perpetuum mobile. Apparaten med kombinerad pendelrörelse och roterande rörelse. . 2:a ordningen. Konstruerad och tillverkad under 1870-talet av E. A. Iaundell, Stockholm. 14 TEKNIK för ALLA Ändå framträda alltjämt personer,